[tillbaks index]
| [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]
Konung Gustaf I:s systerson, Per Brahe, var icke årsgammal, då hans fader, Joachim Brahe, föll för Kristians bödelssvärd och modren, Margareta Wasa, bortfördes i fångenskap till Blå Tornet i Köpenhamn. Den späda sonen delade med henne den fångenskap, där Gustaf Wasas moder och tvenne systrar omkommo av elände. Sedan Margareta, jämte sin son, blivit frigiven och återkommit till fäderneslandet, där Gustaf imedlertid blivit konung, förmälde han sin syster med greve Johan af Hoja. Denne förde sin grevinna och sin styvson till de förläningar, han i Finland erhållit av svågern. Då grevens förrädiska stämplingar upptäcktes, flyktade han för konungens hämnd till Livland och Tyskland. Koung Gustaf inbjöd sin syster och hennes barn att återkomma till Sverige till deras fädernearv. Sedan Per Brahe i Tyskland fulländat sina studier, återkom han till Sverige och tillvann sig sin kunglige morbroders höga ynnest och förtroende. Gustaf utnämnde honom till riksråd och uppdrog honom de viktigaste ämbeten. Under dackefejden anförde han en del av hären, som utsändes för att dämpa detta uppror. Vid konung Gustafs hov vistades han gärna, och det är han, som har lämnat den bästa skildringen av levnadssättet därstädes, av tidens hovseder och den store konungens personlighet, i de anteckningar, han skrivit. Konung Erik XIV utnämnde honom vid sin kröning till greve och skänkte honom Wisingsö till grevskap. Han fick det uppdraget av denne konung att framföra hans frieri till den sköna drottning Maria Stuart i Skottland. Efter hemkomsten förde han dels befäl i Danska kriget, varvid han flera gånger vann drabbningar och visade utmärkt tapperhet, särdeles vid Bohus, och dels utförde beskickningar till Rostock och Polen. Då konung Johan III uppträdde på tronen, utnämndes Brahe till riksdrots. Under denna oroliga regering bibehöll den lärde och kloke greven sitt anseende, ehuru han slutligen, då Johan misshällighet med rådet alltmera utvecklade sig, föll i konungens onåd. Samtida skrifter beskylla väl Per Brahe för en viss benägenhet för den katolska läran; men han övergav aldrig offentligen den Lutherska, ehuru hans söner avföllo. Han hade så stort anseende, att man till och med trodde honom hysa några anspråk på kronan, i fall den skulle blivit ryckt från Wasa-släkten. Även genom sitt giftermål hade greve Per kommit tronen närmare. Han blev nämligen förmäld med Beata Stenbock, vars syster trenne år därefter bar Sveriges drottning-krona. Misshälligheten med konung Johan blev så stor, att greve Per drog sig undan det offentliga livet och vistades på sin gård Sundby vid Hjälmaren, där han avled. Han hade i ett testamente, vari han för övrigt fördelade sina egendomar emellan sina barn och anhöriga, förordnat åt sig själv "en ärlig och slätt och ödmjuklig jordefärd och begravning, utan allt prång, uti Ryds kyrka". Men den förbittrade konung Johan förbjöd hans begravning. Länge stod liket obegravet, till dess den ädla drottning Gunilla Bjelke, på eget bevåg, tog biskopen av Västerås med sig och lät i sin närvaro begravningen förrättas med tillbörlig ståt, i den kyrka, som den avlidne föreskrivit. Oaktat sitt bittra lynne, lät likväl konung Johan sin gemåls egenmäktiga tilltag förbliva ostraffat. Utom sin andel i Rasmus Ludvigssons krönika om konung Gustaf, har greve Per Brahe också författat en "Oeconomia eller Hushållsbok för ungt adelsfolk", varuti tidens patriarkaliska seder avmåla sig, men därjämte ett herremannasinne, vilket utvisar, att greven kände sig bördig av en av rikets mest upphöjda släkter, och att han satte högt värde på sitt stånd och dess rättigheter. Per Brahe, son av riksrådet och riddaren Joachim Brahe och Margareta Eriksdotter Wasa, föddes på Lindholmen 1520. Han blev ståthållare på Stockholms slott 1536. Riksråd och riddare 1544. Greve 1561. Riksdrots 1569. Avled den 1 september 1590. Gift 1549 med Beata Stenbock. |