[tillbaks index]
| [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]
[Teckning: Johan Filip Lemke]
[Johan Filip Lemke]
"Så länge Karl XI levde, synes han ännu åtnjutit beskydd och uppmuntran; men efter hans död målade Karl XII med sitt svärd så underbara bataljer i verkligheten, att framställningar i konstens värld helt och hållet av honom förglömdes."
[topp]
|
Ett sorgligt mörker vilar över målaren Lemkes person,
och man kan nästan säga, att eftervärlden om honom icke
känner annat än hans arbeten, vilka pryda i synnerhet Drottningholms
slott. Han var samtidig med Ehrenstrahl, och det förefaller besynnerligt,
att, då den senare upphöjdes till adelig värdighet och
genom sitt konstnärskap vann medborgerligt anseende och tillräcklig
utkomst, den förre helt och hållet försvinner i skuggor
av nöd och otacksamhet. Lemke var Nürnbergare och ankom såsom
främling till Sverige. Att döma efter hans arbeten, hade han
bildat sig efter Jacob Courtois, kallad Bourgignon, en utmärkt bataljmålare,
som själv i trenne år följde fransyska armén, för
att studera krigsscener.
Lemkes tavlor äro målade i hans manér och hava samma livlighet i framställningen, samma natursanning och kraft i uttrycket. Såsom en egenhet anmärker man, att Lemke plägade måla en utmärkt vacker fox, grå, eller becksvart häst såsom huvudfigur, på vilken ögat först fäster sig. Det var nämligen bataljmålningar, som Lemke huvudsakligen målade i Sverige. Drottning Hedvig Eleonora älskade att se sin gemåls underbara bedrifter framställda på duken, och det var hans slaktningar, som förnämligast sysselsatte Lemke. Möjligen voro ämnena för Ehrenstrahls pensel, konungafamiljens och de förnämste herrarnas i riket porträtter, mera tacksamma än de döda minnen, vilka Lemke framställde. Åtminstone vet man, att den stackars Nürnbergske målaren mot slutet av sin levnad råkade i yttersta nöd och fattigdom. Så länge Karl XI levde, synes han ännu åtnjutit beskydd och uppmuntran; men efter hans död målade Karl XII med sitt svärd så underbara bataljer i verkligheten, att framställningar i konstens värld helt och hållet av honom förglömdes. Johan Filip Lemke var född 1631 i Nürnberg. Hans levnadsomständigheter äro obekanta, men man förmodar, att han tillbragt sina sista dagar i Sverige, där det också är troligt att han avled 1711 eller 1713. |