Johan Ihre (1707-1780)

[tillbaks index] | [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]

Prästeståndet vid 1747 års riksdag skrev ett varningsbrev till akademien att icke låta filosoferna blanda sig i teologiska ämnen.

Johan Ihre uttalade i sin inlaga:

JOHAN IHRE (1707-1780)
"Nådige Herre! Jag läser eloquentien, politican och staterna med hvad därtill hörer: till att blifva kättare hafver jag hvarken nog geni eller nog dumhet, än mindre nog ond vilje; som jag ock gärna vill förskrifva mig att aldrig blanda mig i teologien, allenast mig så mycket däraf afstås, som till min enskilda andakt och förkofran i kristendomen tjäna kan. Vidare har jag aldrig ämnat gå."

[topp]

Johan Ihre

Filologiens fält hade även i Sverige blivit med mycken omsorg och framgång odlat, alltifrån medlet av sjuttonde århundradet. Uppmärksamheten hade blivit vänd åt den fosterländska hävdforskningen. Det fornnordiska sagolitteraturen hade ånyo blivit framhavd ur de gamla pergamenternas gömmor, och själva språket, som av somliga sammanliknades och härleddes ur hebreiskan eller andra gamla språk, blev föremål för allvarligare forskningar.
Under Gustav Adolfs tidevarv höll den äkta svenskan på att helt och hållet genomträngas av latinska parasitväxter, så att den tidens skrifter förete en underbar förbistring i blandningen av svenska och latinska ord och vändningar. Bland vännerna av det oförfalskade fosterländska tungomålet var Stiernhielm en mäktig kämpe. Men även de fleste övrige män, som den tiden hade inflytande på den allmänna bildningen, livades av samma svenska anda. Likväl fattades ännu en hand, som ordnade och till ett helt sammanställde sin tids filologiska kunskaper om modersmålet. Den man som fullbordade detta verk, var Johan Ihre, hittills Sveriges störste språkforskare.
Han var född i Lund, därifrån han, då fadren blev domprost i Linköping, medföljde föräldrarna till denna stad. Efter fadrens frånfälle kom han till Uppsala till sin morfar, ärkebiskop Matth. Steuchius, och fortsatte sina studier tills han vid 22 års ålder tog sin filosofiska examen. I trenne år besökte han utländska universiteter och ägnade sig då förnämligast åt språkforskningen. Vid hemkomsten utnämndes han till sekreterare i vetenskapssocieteten i Uppsala, docens, därefter eloquentiae professor, vilken profession han dock snart utbytte mot den Skyttianska.
Ihre hade redan genom sitt snille och sin belevenhet väckt uppmärksamhet, även vid hovet. Drottning Ulrika Eleonora önskade en svensk översättning av Steeles "The Lady´s Library", och då den först utsedde översättaren baron Düben avled, uppdrogs arbetet åt Ihre. Hans morbror Joh. Steuchius, som efter sin far intagit ärkebiskopsstolen, utgav verket, som Ihre benämnde Fruntimmersbibliotek. Det utgör 3 delar.
Att Ihre också var en gunstling hos fruntimmer, var naturligt, då han med ett behagfullt yttre förenade en belevenhet och kvickhet, som få ägde jämförliga med honom. Då han en dag i sina yngre år, åtföljd av en kamrat på en promenad, fick se ett ungt, vackert fruntimmer, slog han vad med denne om att han skulle få en kyss av damen. Frimodigt gick han fram till den sköna, uppsteg på vagnsteget, berättade anledningen till sin djärvhet och bad henne icke illa upptaga den utan skänka honom priset. Hon var landshövdingen Brauners dotter och uppfyllde rodnande hans bön. Emellan de unga uppkom därefter en ömsesidig böjelse, som fullbordades med deras giftermål, sedan Ihre blivit professor.
Såsom professor utmärkte sig Ihre genom de lärda strider, varuti han blev invecklad med sin tids teologer. Han utgav en filosofisk dissertation om grunderna för och sambandet emellan den naturliga och den uppenbarade teologien. Uppsalas teologer ansågo Ihres satser betänkliga, och han angreps häftigt både vid ventilationen och vid ett prästmöte i Strängnäs, där biskop Lundius i synnerhet ansåg honom för irrlärig. Prästeståndet vid 1746 års riksdag uppträdde också emot honom. Men anklagelserna mot Ihre förföllo. Han hade dock utgivit ett par dissertationer "om dalkarlarnas uppror" och "oskyldiga straff", vilka innehöllo syftningar på dagens politiska förhållanden, under formen av berättelser och reflexioner om förflutna händelser.
Ihre förtjänar visserligen aktning för sin både frimodiga och gagnande verksamhet såsom publicist, huru än hans politiska motståndare döma honom. Men det var förnämligast såsom filolog han utmärkte sig i den lärda världen. Han utgav först ett svenskt dialektlexikon, och därefter, med understöd av rikets ständer, sitt ryktbara "Glossarium Svio-gothicum", vilket ännu är det enda av sitt slag inom Sverige och sålunda hos oss oöverträffat.
Antalet av hans disputationer, det medel varigenom de lärda, innan ännu tidskrifter och dagblad följde tidens angelägenheter, meddelade varandra sina åsikter, utgör icke mindre än 450. Han erhöll kansliråds namn, adlades och blev riddare av nordstjärneorden, allt värdigheter, som den tiden voro sällsynta vid universitetet. Hans personliga älskvärdhet, hans äktenskap, hans anseende och förmögenhet gjorde honom till en av de lyckligaste män på sin tid. Han åtnjöt alltid en god hälsa.
Johan Ihre föddes i Lund den 3 mars 1707. Föräldrar: domprosten Thomas Ihre och fru Birgitta Steuch. Gift 1738 med Sara Charlotta Brauner, som dog 1758. Omgift 1759 med Charlotta Johanna Gerner, som avled 1822, 94 år gammal. Ihre dog i Uppsala den 1 december 1780.

Johan Ihre
Filologiens fält hade även i Sverige blivit med mycken omsorg och framgång odlat, alltifrån medlet av sjuttonde århundradet. Uppmärksamheten hade blivit vänd åt den fosterländska hävdforskningen. Det fornnordiska sagolitteraturen hade ånyo blivit framhavd ur de gamla pergamenternas gömmor, och själva språket, som av somliga sammanliknades och härleddes ur hebreiskan eller andra gamla språk, blev föremål för allvarligare forskningar. Under Gustav Adolfs tidevarv höll den äkta svenskan på att helt och hållet genomträngas av latinska parasitväxter, så att den tidens skrifter förete en underbar förbistring i blandningen av svenska och latinska ord och vändningar. Bland vännerna av det oförfalskade fosterländska tungomålet var Stiernhielm en mäktig kämpe. Men även de fleste övrige män, som den tiden hade inflytande på den allmänna bildningen, livades av samma svenska anda. Likväl fattades ännu en hand, som ordnade och till ett helt sammanställde sin tids filologiska kunskaper om modersmålet. Den man som fullbordade detta verk, var Johan Ihre, hittills Sveriges störste språkforskare. Han var född i Lund, därifrån han, då fadren blev domprost i Linköping, medföljde föräldrarna till denna stad. Efter fadrens frånfälle kom han till Uppsala till sin morfar, ärkebiskop Matth. Steuchius, och fortsatte sina studier tills han vid 22 års ålder tog sin filosofiska examen. I trenne år besökte han utländska universiteter och ägnade sig då förnämligast åt språkforskningen. Vid hemkomsten utnämndes han till sekreterare i vetenskapssocieteten i Uppsala, docens, därefter eloquentiae professor, vilken profession han dock snart utbytte mot den Skyttianska. Ihre hade redan genom sitt snille och sin belevenhet väckt uppmärksamhet, även vid hovet. Drottning Ulrika Eleonora önskade en svensk översättning av Steeles "The Lady´s Library", och då den först utsedde översättaren baron Düben avled, uppdrogs arbetet åt Ihre. Hans morbror Joh. Steuchius, som efter sin far intagit ärkebiskopsstolen, utgav verket, som Ihre benämnde Fruntimmersbibliotek. Det utgör 3 delar. Att Ihre också var en gunstling hos fruntimmer, var naturligt, då han med ett behagfullt yttre förenade en belevenhet och kvickhet, som få ägde jämförliga med honom. Då han en dag i sina yngre år, åtföljd av en kamrat på en promenad, fick se ett ungt, vackert fruntimmer, slog han vad med denne om att han skulle få en kyss av damen. Frimodigt gick han fram till den sköna, uppsteg på vagnsteget, berättade anledningen till sin djärvhet och bad henne icke illa upptaga den utan skänka honom priset. Hon var landshövdingen Brauners dotter och uppfyllde rodnande hans bön. Emellan de unga uppkom därefter en ömsesidig böjelse, som fullbordades med deras giftermål, sedan Ihre blivit professor. Såsom professor utmärkte sig Ihre genom de lärda strider, varuti han blev invecklad med sin tids teologer. Han utgav en filosofisk dissertation om grunderna för och sambandet emellan den naturliga och den uppenbarade teologien. Uppsalas teologer ansågo Ihres satser betänkliga, och han angreps häftigt både vid ventilationen och vid ett prästmöte i Strängnäs, där biskop Lundius i synnerhet ansåg honom för irrlärig. Prästeståndet vid 1746 års riksdag uppträdde också emot honom. Men anklagelserna mot Ihre förföllo. Han hade dock utgivit ett par dissertationer "om dalkarlarnas uppror" och "oskyldiga straff", vilka innehöllo syftningar på dagens politiska förhållanden, under formen av berättelser och reflexioner om förflutna händelser. Ihre förtjänar visserligen aktning för sin både frimodiga och gagnande verksamhet såsom publicist, huru än hans politiska motståndare döma honom. Men det var förnämligast såsom filolog han utmärkte sig i den lärda världen. Han utgav först ett svenskt dialektlexikon, och därefter, med understöd av rikets ständer, sitt ryktbara "Glossarium Svio-gothicum", vilket ännu är det enda av sitt slag inom Sverige och sålunda hos oss oöverträffat. Antalet av hans disputationer, det medel varigenom de lärda, innan ännu tidskrifter och dagblad följde tidens angelägenheter, meddelade varandra sina åsikter, utgör icke mindre än 450. Han erhöll kansliråds namn, adlades och blev riddare av nordstjärneorden, allt värdigheter, som den tiden voro sällsynta vid universitetet. Hans personliga älskvärdhet, hans äktenskap, hans anseende och förmögenhet gjorde honom till en av de lyckligaste män på sin tid. Han åtnjöt alltid en god hälsa. Johan Ihre föddes i Lund den 3 mars 1707. Föräldrar: domprosten Thomas Ihre och fru Birgitta Steuch. Gift 1738 med Sara Charlotta Brauner, som dog 1758. Omgift 1759 med Charlotta Johanna Gerner, som avled 1822, 94 år gammal. Ihre dog i Uppsala den 1 december 1780.

[topp]

[tillbaks index] | [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]