[tillbaks index]
| [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]
[Emanuel Svedenborg]
[I Swedenborgs trädgård]
[Länkar]
|
Då man i Emanuel Svedenborg endast ihågkommer andeskådaren
och den besynnerlige mannen, har man gjort hans minne orätt. Han var
en vetenskapsman och fosterlandsvän av stort anseende, och vad som
isynnerhet gör hans andeskådning märkvärdig är
den vidsträckta matematiska och fysiska kunskap, som han förut
ägde och som gav åt hans system och hans syner en hållning,
en bestämdhet, en klarhet, som äro beundransvärda.
Hans närmaste eftervärld, som icke förstod att uppfatta hans värde, förlöjligade hans idéer, medan likväl småningom hela församlingar bildade sig, vilka erkände sanningen av hans lära och antogo hans teosofiska grundsatser. Av sin samtid njöt han likväl en oinskränkt aktning. Hans namn var ryktbart i hela den lärda världen, och många besökte den älskvärde forskaren, som bodde på Södermalm i ett hus, till vilket hörde en trädgård och ett lusthus. Här arbetade han, såsom det säges, mest om nätterna på sina skrifter, vilka alla författades på latin. Han emottog gärna besök och besökte även själv sina vänner. I umgänget röjde sig icke andeskådaren, så framt man icke uppfordrade honom att framställa sina åsikter. Han visade sig endast som den bildade världsmannen, den snillrike åsikter. Han blev dock hela sin livstid ogift, enligt vad det uppgives, i anledning av sin ungdoms älskarinnas förtidiga död. Hans karaktär och seder voro så fläckfria, att icke ens hans fiender kunnat kasta en skugga på honom. Redan i ynglingaåren hade han själ av den fromma fadren, biskop Svedberg, erhållit en religiös bildning. Hans studier i Uppsala och vid utländska universiteter voro grundliga och skyndsamma. Karl XII erbjöd honom att välja emellan en assessorssyssla i Bergs-kollegium och ett professorat i Uppsala. Han valde det förra. Det var han, som uttänkte sättet, att vid Fredrikshalls belägring föra en eskader över 2 1/2 mil landvägen, och som verkställde denna manöver. Efter konungens död gjorde han en resa till bergverken i Tyskland, varefter han utgav flera vetenskapliga skrifter, vilka utbredde hans rykte över hela Europa. Han erhöll adlig värdighet efter Karl XII:s död och deltog med fosterländskt nit i riksdagsförhandlingarna. Men snart rycktes han med oemotståndlig makt till de teologiska undersökningar, vilka hos allmänheten utträngt hans åminnelse såsom vetenskapsman. Han sökte tjänstledighet ur Bergs-kollegium, där han bibehöll halva lönen, och ägnade sig helt och hållet åt sin teosofi. Hos honom uppkom en underbar inre synförmåga, och hans rika fantasi framställde för honom undervärldens gestalter så klara, att han påstod sig tala och umgås med dem. Man anför drag av förutsägelser och underrättelser om hemligheter från gravens andra sida, vilkas trovärdighet det är svårt att förneka. Att i hans system, visserligen felaktigt och irrande i mycket, likväl röjer sig en ädel, ren och kärleksfull anda, det måste medgivas, även om man förkastar systemet. Svedenborg älskade sanningen, och för honom ägde hans visioner den fullaste verklighet. Då på hans ålderdom andeskådningsförmågan för en tid upphörde för honom, blev han förfärad och frågade Herran, varföre han övergivit sin tjänare. Han reste ofta till England, där han tryckte sina skrifter utan den censur, som inom fäderneslandet förhindrade deras utvivning. På sitt yttersta blev han tillfrågad av en vän, om det han skrivit var enligt med sanningen. Den döende förklarade då: "sannfärdig är min lära och framställd så, som den blivit mig uppenbarad." I denna fromma tro avled den åldriga. Emanuel Svedenborg föddes i Skara den 29 januari 1688. Avled i London den 29 mars 1772. Hans arbeten äro tryckta på latin i England och nästan alla översatta på svenska. De svenska översättningarna äro likväl, till följe av svenska tryckfrihetslagarna, tryckta i Danmark. |
|
I Södra bergen svärma barnen små
Och det är oskuld, lek och fröjdesprång
Den lilla Anna nickar glatt god kväll
Hon vandrar hem och undrar, bäst hon går,
En dröm om vackra barn med guldgul lock,
»Jag undrar just, om änglar se så ut»,
Vid porten stannar hon -- en plötslig lust
»Det är ju där, som han, assessorn, bor,
En egen gubbe, full med rynkor små
I går jag mötte'n. Han såg vänlig ut
Jag tror, jag vågar.» Nu assessorns grund
Hur kunde hon i hast få sådant mod?
Så gärna se en ängel!» -- Det är sagt,
Hur ler hans blick av sällsam klarhet full!
Kom i min trädgård!» -- Ut i aftonsol
Uti en ram av grönt vid gångens slut
»Till fönstret där, mitt rara hjärtegryn,
Den lilla lyder, bävande och snar.
Vid trädgårdsgrind en kyss av Swedenborg
|