[tillbaks index]
| [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]
"Starke-Jan" var ett lika allmänt namn för honom. som "grov-Jan", varav sedan gjordes "grobian".
[Teckning: Johan Gyllenstierna]
[Johan Gyllenstierna]
|
Mäktig att fatta stora tankar och kraftfull att verkställa dem, med en stor själ i en jättekraftig kropp, har greve Johan Gyllenstierna på sitt fädernesland utövat ett inflytande, så djupt, att han i sin dödsstund kunde förutse sina djärva förslagers framgång och seger, även sedan han själv fallit ifrån dem. Både samtid och eftervärld hava över hans minne och hans personlighet kastat nattsvarta skuggor, bland vilka sanningen är svår att urskilja, emedan överdriften av beskyllningarna gör deras rättvisa misstänkt. Vad emellertid ingen kunnat förneka är den djupt ingripande, väl begrundade politiska tanke, som framträder i alla hans handlingar. "I denne mans huvud hade ett nytt system för Sveriges både inre och yttre politik utbildat sig, som man oftare finner åberopat, än utbrett, men vars huvudrag synas hava varit följande: den skandinaviska norden såsom ett politiskt helt; därför Danmark huvudlänken i Sveriges allianssystem, tills tillfälle yppas för Sverige att genom Norges förvärvande, enligt Karl X Gustavs plan, försäkra sin övervikt; Sverige sjömakt mer än landmakt; därför, till att bevaka Östersjön, flottans förläggande till Karlskrona; Sverige oberoende av subsidier; därför bildandet av en svensk flotta och en svensk stående krigshär genom landets egna medel. Sådan den positiva, mindre bekanta sidan av denna plan. Den hade även en för partisinnet fattligare negativ. I yttre avseende: nedsättande av de tyska erövringarna, såsom för Sverige mer besvärliga än gagneliga, och motvilja mot den franska alliansen. I inre: efterräkning för förmyndarnas hushållning och tillintetgörande av den betitlade adelns, och isynnerhet grevarnas, företrädesrättighet och makt. Sådant var det arv, som Johan Gyllenstierna lämnade Karl XI." Erik Gustaf Geijer Denne Johan Gyllenstierna var född 1635 på Älvsjö utanför Stockholm i Brännkyrka socken. Han var till det yttre en bild av den gamla, råa svenskheten, berömde sig därav och bedrog därmed. En jättelik växt, ofantliga kroppskrafter, utseende och seder lika frånstötande, dolde ett fint, fyndigt, listigt och hämndgirigt sinne, som för övrigt med erkänd kraft, duglighet och även oegennytta i sig förenade besynnerliga motsatser. En fiende till allt sken, och med ett förstånd, skarpt ställt på verkligheten, var han likväl full av bittra fördomar, så i avseende på personer som saker, och adelstolt mer än någon på sin tid, uder det han andades förakt emot de höga. Lik flera svenska adelsmän av gamla stammen låtsade han ringa aktning för den glans av högre värdigheter, som kunglig nåd allt sedan Erik XIV utdelat bland hans stånd. Såsom bevis på hans kroppstyrka omtalas, att han kunde med blotta händerna utdraga en hästsko, krama tillsammans en silverbägare och linda en spik omkring fingret. För övrigt ansågs han för en kvinnohatare, och drottning Kristina säges aldrig hava kunnat tåla honom för hans grova och ohyfsade seder. "Starke-Jan" var ett lika allmänt namn för honom. som "grov-Jan", varav sedan gjordes "grobian". Det torde vara en allmänt bekant sak, huru han, då han vistades i Köpenhamn för att utväxla fredstraktaten och avhämta den kungliga bruden, anställde ett gästabud för de förnämsta danske herrarna, jämte de utländska ministrarna. och därvid lät sina gäster betjänas av idel adelsmän i lysande silversmidda dräkter med laddade karbiner på axeln. Då plötsligt en viskning lopp kring bordet, att gevären voro laddade och att värden umgicks med planer mot gästernas liv, tog Gyllenstierna en av karbinerna, fyllde den med vin, tömde det farliga dryckeskärlet och uppmuntrade sina gäster att göra likaledes. År 1668 blev Johan Gyllenstierna riksråd, och år 1674 upphöjdes han och brodern Göran i grevligt stånd, men ingendera begagnade denna titel. Sedan han hemfört den kungliga bruden, Ulrika Eleonora, och övervarit konungens bröllop, som i all tysthet firades på Skottorp i Halland den 6 maj 1680, begav sig Johan Gyllenstierna nedåt Skåne, där han plötsligt dog den 10 juni, just som han stod färdig att begiva sig upp till konungen och den då sammankallade riksdagen. På sin dödssäng förutspådde han, att hans planer förr eller senare skulle gå igenom. Det skedde ock till en del. Konungen, som djupt sörjde sin gunstlings död och ofta talade om honom, lät upphämta hans papper för att vinna en noggrann kännedom om hans planer, vilka alla han yttrade sig vilja utföra. |