[tillbaks index] | [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]

[topp]

Birgittahymn
text: Nicolaus Hermanni
översättning: Johan Bergman

Ros, den himmelsk dagg bestänker, stjärna, som i klarhet blänker, hell Birgitta, nådefull! Stänk din godhet ned till gruset, blänk med rena himmelsljuset ned på jämmerdalens mull! Kristus härskarn, milde mästarn, gunst betett dig, nådigt lett dig från din späda ålders dag. Du blir kristen: vinträdskvisten växer, frodas i det godas paradis, en telning rar. Helgad, renad, gudsförenad blev så anden medelst banden av en evig kärleks lag. Evigt fager, evigt dager stråla ser du, Krist tillber du genom hela livets dag.

[topp]

Psalmen om dagens stunder

O, människa, betänk all stund, emedan du må leva och äst vid välmakt frisk och sund: mot Gud skall du ej sträva. Ty tänke var man där väl på, att ingen stund förbi må gå förutan kristliga tankar. När ett slår, tänk där noga på, att du en gång dö måste: en enig Gud du dyrka så av hjärtat, hug och bröste, att när din själ skall skiljas hän, hon må då upp i himmelen utav hans änglar föras. När tu slår, skall du tänka på de två naturer Kristi, som är sann Gud, sann man också, allsmäktig utan brister. Två människor i paradis insatte Herren, sig till pris, i äkta stånd tillsamman. När try slår, minns en gudom sann uti de tre personer, Gud fader, Son och Helge and bekänna uti trone. Gud fader har skapat, och sonen visst har oss förlöst av all vår brist. Det lärer oss Guds ande. När fyra slår, du också märk evangelister fyra, som skriva många Kristi verk, hans död och pina dyra. Hans helga kläder hava de krigsknektar där med spott och spe i fyra delar skiftat. När de slår fem, så se du upp på Kristi kors och skåda fem djupa sår uppå hans kropp, och tänk uti vad våda din själ har stått och du än står, så framt du ej försiktigt går med de fem visa jungfrur. När sex slår, du väl minnas lär, vad Gud uppå sex dagar har skapat och än omsorg bär, allt till det bästa lagar. Där näst av Kristi lära märk på sex barmhärtighetens verk, att du dem ej förgäter. När det sju slår, förgät ej du ditt Fader vår frambära. Däruti äro böner sju, som Kristus månd´ oss lära. Kom ock ihåg, att med sju bröd vår Herre Krist i hungersnöd fyrtusend män har spisat. När åtta slår, tänk med en fart, att på den åttond´ dagen din Herre Krist omskuren vart, som uppfyllt haver lagen. Och åtta själar Herren god förskonte för den syndaflod, som förra världen dränkte. När nio slår, du ej förgät, att Kristus gav upp andan vid nio, efter Jude sätt: då löstes upp de banden, varmed oss satan fängslat har med mörksens kedjor uppenbar och dödens hårda välde. När tio slår, tänk väl på Gud, att du med all flit bliver vid all hans helga tio bud och ingen synd bedriver. Men har du fallit, skynda dig och bättra sådant bitterlig och i ren kärlek vandra. När elva slår, man tänka skall, att elva igen bliva, när Judas gör det onda fall, dem Herren fullmakt giver att lösa, binda med den makt synden igenom Andans kraft med himmelsnycklar dyra. När tolv slår, du betänk med flit den kristeliga trona, dess tolv artiklar med all nit bevara som din krona. Och Jesus på sitt tolfte år uppe i det helga tempel går Guds rena ord att lära. När man betraktar så var stund, sker det oss till stor fromma. Låt intet ont gå av din mun, ty Herren skall snart komma, som snaran fåglen i sitt streck begriper i ett ögnableck, men stunden är förborgad.

[topp]

Helgonet Birgitta (1303-1373)

Den helgongloria, som ifrån det katolska tidevarvet medföljt den heliga Birgittas minne, har i senare tider fått en mera ärofull förklaring, då hennes förtjänster, såsom en snillrikt tänkande kvinna, en i sitt slag utmärkt skaldinna, blivit bemärkta och erkända. Hennes levnadsöden äro sådana, som de naturligtvis borde bliva under de förhållanden och bland de seder, som på hennes egenskaper såsom helgon, förmå icke heller att på ädelheten i hennes karaktär, rättskaffenheten av hennes handlingar, kasta någon rättvis skugga. Att hon med svärmisk hängivenhet omfattade det vetande, som då ansågs för det förnämsta, och att därföre ett visst slags överdrifter, som en lugnare tid anmärker, röjer sig i hennes uppträdande, kan icke anses åtminstone såsom ett moraliskt fel. Den ära, som hon visserligen icke föraktade, och vilken det är uppenbart att hon sökte vinna, var minst då för tiden att förakta; och då hon med samvetsgrannhet uppfyllde allt vad som erfordrades för att vinna ett helgons lysande namn, har hon handlat såsom hon ansågs tillåtligt och rätt. Men även, sedan den glansen icke mera äger samma betydelse som förr, står hon i Sveriges litteraturhistoria märkvärdig och aktningsbjudande. Den hos henne tidigt väckta religiösa känslan höjde sig till ett allt djupare känt behov av kunskap just i de heliga ämnena, och hon föranleddes därigenom att låta sin biktfader för sig översätta bibeln på svenska. Den man, som redan då verkställde detta, kunde i sanning icke sakna insikt och omdöme; och han fann ingalunda sin värdighet förnärmad av att i pennan fatta och på romarspråket återgiva den fromma fruns så kallade "uppenbarelser". En eftervärld, som är skyldig att rättvist bedöma Birgitta, må icke utan att närmare känna detta hennes verk fälla sin dom över henne. Man skall då finna, att "revelationes sanctae Birgittae" innehålla ganska klara och uppbyggliga betraktelser över många höga religionssanningar, varma och poetiska utgjutelser av en ofta beundransvärt fin känsla i dessa i ett blomstrande språk framburna böner till Guds moder och helgonen. Man finner, att hon stått på höjden av sitt tidevarvs bildning. Hon åtnjöt, då hon gjorde sina pilgrimsfärder till utlandet, en utmärkt aktning, icke endast för sin höga rang och stora rikedom, utan också för sin lärdom, som av herrar och prelater erkändes. Hon hade sålunda åt Sverige förvärvat en ära, som den tiden många avundats. Även hemma var hennes anseende ganska stort, ehuru hävderna berätta, att den lättsinnige konung Magnus Smek, för vilken hon under den för henne kära formen av drömmar förkunnade åtskilliga varningar, till och med bestraffningar, plägade skämta, då han frågade "vad hans fränka hade drömt om honom i natt.". Egentligen var det sedan hon blivit änka som Birgitta vann sin stora ryktbarhet. Hon hade likväl förut, just under äktenskapet, som hon vid tretton års ålder ingick med en adertonårig maka, berett sig, genom botövningar och späkningar, till sitt stora uppträdande. Hon var moder till åtta barn; och legenden anför ganska romantiska omständigheter vid hennes besök med trenne av dessa, två söner och en dotter, i Rom och Neapel. Dottren, som fick namn av "den heliga Catharina," följde modrens fotspår, ävensom den ene sonen var en from och gudfruktig riddare; men den andre, mera lysande av världslig fåfänga, ådrog sig modrens förebråelser ävensom en anmärkning av påven själv. Han berättas hava fästat sitt hjärta vid Neapels regerande drottning, och modren, som var bekymrad över hans själs välfärd, säges hava genomgått den prövningen att under tårar och böner nödgas bedja om sonens död hellre, än att han skulle bliva äktenskapsbrytare. Från hans grav fortsatte hon sin färd till Jerusalem. Men besöket i Österländerna medtog hennes krafter, så att hon var nedböjd av sjukdom och sorg, då hon återkom till Rom. Där, under fromma samtal med systrarna i det kloster, varest hon hade härbärge, och med sin biktfader, avled det svenska helgonet. Birgitta var dotter av Upplandslagmannen Birger Persson till Finstad och hans hustru Ingeborg, som var dotter av lagman Bengt och Sigrid den fagra. Birgitta föddes 1303. Blev 1316 gift med Ulf Gudmarsson till Ulfåsa, lagman i Närke. Han gjorde med sin fru en pilgrimsresa till S:t Jago di Campostella i Spanien. Under resan insjuknade han, och ingick vid hemkomsten såsom munk i Alvastra kloster, där han dog 1344. År 1346 reste Birgitta till Rom, och återkom aldrig till Sverige. Hennes söner besökte henne och den henne följaktliga dottren Catharina därstädes 1370. Hon avled 1373.

[topp]

Kommentarer till
Birgittahymn
och
Psalmen om dagens stunder

Källa: Bo Ollén: Historiska versboken Norstedts 1954 Birgittahymnen representerar en sång från den katolska tiden. Linköpingbiskopen Nicolaus Hermannis ord ger uttryck för katolsk mystik och helgondyrkan. Den skrevs på latin och kunde framföras endast av utbildade sångare. Medan Psalmen om dagens stunder, en sång från den lutherska tiden,  var avsedd att förstås och sjungas av var och en i menigheten. Den är som en katakes på vers, mättad med undervisning om den sanna tron och om en kristens rätta leverne. Denna psalm tillhör sexton- sjuttonhundratalen. Bibeln hade inte hunnit bli så spridd, de flesta kände den indirekt, genom psalmboken. Maningen att människan vid varje klockslag bör tänka på något visst av de heliga tingen eller frambära en särskild bön vittnar om att åtskilliga katolska seder - i detta fall den s. k. tidegärden - länge levde kvar under den nya lärans tid.   sex barmhärtighetens verk - Matt. 25: 35-36 - "Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta ... tolv artiklar - den katolska kyrkan indelar den apostoliska trosbekännelsen i tolv punkter. Luther sammanförde i stället innehållet i tre större avdelningar, och svenska kyrkan har efter hand följt denna anordning.

[topp]

Sancta Birgitta text: Daniel Fallström I rosendelunden på Finsta gård, där ån under pilar strömmar, hon slumrar, jungfrun, i änglars vård, och drömmer heliga drömmar. Hon ser Guds moder i purpurskrud på vita vårmoln sig sänka. En krona bringar hon med från Gud - i guldet stenarna blänka. En sten är sanning, den flammar klart, barmhärtighet är en annan. Och jungfrun värmes så underbart, när ringen fästes kring pannan.       * Ur medeltidens mörker lyser en kvinnogestalt vars levnad med Kristi lära i ödmjukhet sammansmalt - beata Birgitta, ora pro nobis! Hon torkade nödens tårar, hon delade andras sorg, hon förde sanningens talan i mäktiga herrars borg - beata Birgitta, ora pro nobis! Hon satt vid Frälsarens fötter och himlarna öppnas såg, och därför i trosstark gärning Guds eviga godhet låg - beata Birgitta, ora pro nobis!       * För länge sen nu multnat hennes ben, men mässor sjungas än till hennes ära, den gyllne bokens blad för evigt bära sitt vittne om, hur hon var from och ren. Vad gör dock, o Birgitta, att du blev som helgon nämnd och firad efter döden? - din rätta storhet ingen påve skrev: den lyser gyllenvarm som aftonglöden. Till varje hjärta, som ej har försmått det ljus, som från din helgonsaga strömmar, har du i kvalets stund med lindring gått och glömska skänkt och ro med natten drömmar...

[topp]

[tillbaks index] | [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]