Samuel Klingenstjerna (1698-1765)

SAMUEL KLINGENSTJERNA (1698-1765)

Samuel Klingenstjerna

På sin tid var Klingenstjerna såsom matematiker känd över hela det lärda Europa, och likväl tyckes det som om en tillfällighet fört honom till studium av den vetenskap, som frejdade hans namn. Han hade i barnaåren erhållit undervisning av biskop Spegel i Linköping. Vid aderton års ålder blev han student i Uppsala. han använde här de första åren på vitterheten.
En släkting tillstyrkte honom att söka sin lycka i kameralväsendet; men därtill behövde han studera lagfarenhet. Under en av professor Castovii föreläsningar kom han en gång att vara bullersam, så att professorn gav honom en offentlig tillrättavisning. Detta gick honom så till sinnes, att han föresatte sig aldrig mera bevista professorns föreläsningar. Då han under sina studier på egen hand mötte någon svårighet och vände sig till en kunnig man, kunde denne dock icke utreda allt till Klingenstjernas nöje, utan yttrade, att, om han ville vinna matematisk visshet i denna sak, borde han själv känna matematiken. Han fick då anvisning på Euclides, vilken han skyndsamt lärde sig, utan att rådfråga någon människa.
En gammal matematiker, som bodde utanför Uppsala, gav honom anvisning på tjänliga matematiska arbeten, vilka han begärligt studerade. Klingenstierna begav sig sedermera till Stockholm, där han blev kanslist i Kammarkollegium. I huvudstaden överkom han Newtons, Leibnitz´s med fleras arbeten, och hans håg för matematiken ökades. Han erhöll kollegii förord till akademi-kanslern greve Cronhjelm, ävensom permission att vistas i universitetsstaden. Han öppnade här en matematisk skola, i vilken han föredrog flera matematiska läror, vilka förut icke vid universitetet voro bekanta. Slutligen erhöll han ett stipendium, som gav honom tillfälle att uppfylla sin livligaste önskan, nämligen att resa utrikes. Han begav sig först till Marburg, där den stora matematikern baron Wolff blev hans lärare och välgörare; ty denne skrev till både konung Fredrik och greve Cronhjelm och försäkrade dem, att Klingenstjerna var en av de yppersta matematiker och skulle göra heder åt svenska nationen. Klingenstjerna blev då utnämnd till professor i matematiken i Uppsala. Denna utnämning gjordes det för honom möjligt att vidare utsträcka sin resa. Han begav sig till Basel, där han gjorde bekantskap med matematikern Bernoulli, vilken han förvånade genom att upplösa ett problem med de Newtonska formlerna, vilket de endast ansågo möjligt efter formler, dem de själva uppfunnit. Han besökte därefter Paris och London och infann sig slutligen i Uppsala för att förestå sin profession.
Den matematiska vetenskapen var före hans tid föga känd i Uppsala; men han förstod att väcka ungdomens håg samt finna och uppmuntra matematiska snillen, så att han kunde öka fordringarna till varje examen, en åtgärd som även ägde inflytande på matematikens studium i de lägre undervisningsverken. Men utom med matematiken sysselsatte sig Klingenstjerna även mycket med filosofien, särdeles metafysiken. Sedan Klingenstjerna i några och tjugu år nitfullt skött sitt lärarekall, erhöll han frihet från föreläsningarna, jämte en årlig pension.
Det uppdrogs honom att biträda den store August Ehrensvärd i hans arbeten till artillerivetenskapens förbättrande. Men innan han tagit befattning därmed, erhöll han av rikets ständer ett annat uppdrag. Dessa hade nämligen skiljt Olof von Dalin från hans befattning såsom kronprinsens lärare och utsågo till hans efterträdatre Klingenstjerna. Denne erhöll kansliråds- och sedermera statssekreteraretitel. Men hans hälsa hade blivit vacklande, varföre han begärde professor Ferrner till sitt biträde.
En afton, då han skulle sätta sig till bords med sina döttrar, ropade han hastigt till, nämnde Frälsarens namn och sjönk död i den äldsta dotterns armar.
Klingenstjerna var utmärkt för ett älskvärt umgängesvett, och hans infall voro särdeles kvicka och sinnrika. Hans ömhjärtenhet och vänfasthet berömmas. Utom sina stora kunskaper och sin ryktbarhet i matematiken ägde han mycken skicklighet i den optiska glasslipningskonsten.
Samuel Klingenstjerna föddes den 13 augusti 1698. Fadern majoren Zacharias Klingenstjerna, och modern Helena Maria Gyllenadler. Avled den 26 oktober 1765. Gift med Ulrika von Roland. Han ligger begraven på Lovö kyrkogård.

Samuel Klingenstjerna
På sin tid var Klingenstjerna såsom matematiker känd över hela det lärda Europa, och likväl tyckes det som om en tillfällighet fört honom till studium av den vetenskap, som frejdade hans namn. Han hade i barnaåren erhållit undervisning av biskop Spegel i Linköping. Vid aderton års ålder blev han student i Uppsala. han använde här de första åren på vitterheten. En släkting tillstyrkte honom att söka sin lycka i kameralväsendet; men därtill behövde han studera lagfarenhet. Under en av professor Castovii föreläsningar kom han en gång att vara bullersam, så att professorn gav honom en offentlig tillrättavisning. Detta gick honom så till sinnes, att han föresatte sig aldrig mera bevista professorns föreläsningar. Då han under sina studier på egen hand mötte någon svårighet och vände sig till en kunnig man, kunde denne dock icke utreda allt till Klingenstjernas nöje, utan yttrade, att, om han ville vinna matematisk visshet i denna sak, borde han själv känna matematiken. Han fick då anvisning på Euclides, vilken han skyndsamt lärde sig, utan att rådfråga någon människa. En gammal matematiker, som bodde utanför Uppsala, gav honom anvisning på tjänliga matematiska arbeten, vilka han begärligt studerade. Klingenstierna begav sig sedermera till Stockholm, där han blev kanslist i Kammarkollegium. I huvudstaden överkom han Newtons, Leibnitz´s med fleras arbeten, och hans håg för matematiken ökades. Han erhöll kollegii förord till akademi-kanslern greve Cronhjelm, ävensom permission att vistas i universitetsstaden. Han öppnade här en matematisk skola, i vilken han föredrog flera matematiska läror, vilka förut icke vid universitetet voro bekanta. Slutligen erhöll han ett stipendium, som gav honom tillfälle att uppfylla sin livligaste önskan, nämligen att resa utrikes. Han begav sig först till Marburg, där den stora matematikern baron Wolff blev hans lärare och välgörare; ty denne skrev till både konung Fredrik och greve Cronhjelm och försäkrade dem, att Klingenstjerna var en av de yppersta matematiker och skulle göra heder åt svenska nationen. Klingenstjerna blev då utnämnd till professor i matematiken i Uppsala. Denna utnämning gjordes det för honom möjligt att vidare utsträcka sin resa. Han begav sig till Basel, där han gjorde bekantskap med matematikern Bernoulli, vilken han förvånade genom att upplösa ett problem med de Newtonska formlerna, vilket de endast ansågo möjligt efter formler, dem de själva uppfunnit. Han besökte därefter Paris och London och infann sig slutligen i Uppsala för att förestå sin profession. Den matematiska vetenskapen var före hans tid föga känd i Uppsala; men han förstod att väcka ungdomens håg samt finna och uppmuntra matematiska snillen, så att han kunde öka fordringarna till varje examen, en åtgärd som även ägde inflytande på matematikens studium i de lägre undervisningsverken. Men utom med matematiken sysselsatte sig Klingenstjerna även mycket med filosofien, särdeles metafysiken. Sedan Klingenstjerna i några och tjugu år nitfullt skött sitt lärarekall, erhöll han frihet från föreläsningarna, jämte en årlig pension. Det uppdrogs honom att biträda den store August Ehrensvärd i hans arbeten till artillerivetenskapens förbättrande. Men innan han tagit befattning därmed, erhöll han av rikets ständer ett annat uppdrag. Dessa hade nämligen skiljt Olof von Dalin från hans befattning såsom kronprinsens lärare och utsågo till hans efterträdatre Klingenstjerna. Denne erhöll kansliråds- och sedermera statssekreteraretitel. Men hans hälsa hade blivit vacklande, varföre han begärde professor Ferrner till sitt biträde. En afton, då han skulle sätta sig till bords med sina döttrar, ropade han hastigt till, nämnde Frälsarens namn och sjönk död i den äldsta dotterns armar. Klingenstjerna var utmärkt för ett älskvärt umgängesvett, och hans infall voro särdeles kvicka och sinnrika. Hans ömhjärtenhet och vänfasthet berömmas. Utom sina stora kunskaper och sin ryktbarhet i matematiken ägde han mycken skicklighet i den optiska glasslipningskonsten. Samuel Klingenstjerna föddes den 13 augusti 1698. Fadern majoren Zacharias Klingenstjerna, och modern Helena Maria Gyllenadler. Avled den 26 oktober 1765. Gift med Ulrika von Roland. Han ligger begraven på Lovö kyrkogård.

[topp]

[tillbaks index] | [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]