[tillbaks index]
| [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]
Baltzar von Platen hade i yngre åren sett världens flesta
hav, och även i sjökrig blandat sitt blod med böljorna,
och då han, sedan han lämnat sin tjänst vid flottan, bosatte
sig i det inre av landet, drog honom ännu havet till sig med förunderlig
makt. Men då han icke mera ville ut på havet, var det liksom
ett behov för honom att draga havet till sig. Den tanken att öppna
en ny väg från Östersjön till Västerhavet, fattade
honom med omätlig kraft, och åt denna tankes fullbordan invigde
han den mogna kraften av sitt liv, sin ädlaste verksamhet.
Oaktat allt motstånd, trotsande dagens vindkast och orubblig för stormarna av missnöje, anklagelser och hån, fasthöll han sitt mål för ögat. Han tvingade regeringen att omfatta sina förslag, och han tvingade Ständerna att bifalla dem. Det var med den personliga övertygelsens kraft, det var med denna hänförelse, som eldar varje stor man för en stor idé, som han förmådde att skaka varje stridig övertygelse, att rycka med sig obenägenheten, att störta det öppna motståndet. Sedan han "tum för tum och riksdaler för riksdaler" kämpat sig till storverkets utförande, upplevde han den glädjen, att se segelleden emellan Vänern och Vättern öppnas 1822. Men först efter hans död blev hela kanalen fulländad, 1832. Hans stoft vilade då bredvid hans verk. Baltzar Bogislaus von Platen föddes den 29 maj 1766 på ön Rügen. Hans fader var Generalguvenören över Pommern och Fätmarskalken Filip Julius Bernhard von Platen och modern Regina Juliana von Ysedom. Vid 13 års ålder blev Baltzar kadett i Karlskrona och följande året, 1780, fänrik vid flottan. Som kofferdiman besökte han Indiska haven, och i slaget vid Hogland, då han tjänstgjorde på linjeskeppet Prins Gustaf, blev han sårad och fången. Efter krigets slut, varunder han blivit befordrad till löjtnant och kapten, kommenderade han Svenska fregatter i Nordsjön och Medelhavet. Han blev 1794 equipagemästare i Karlskrona, men nedlade denna befattning 1797, för att resa utrikes och återställa sin hälsa. Han erhöll avsked med Överste karaktär 1800. Efter revolutionen 1809 blev han Statsråd, och följande året Kontreamiral samt Ordförande i Göta-kanaldirektionen. Hans verksamhet tog i anspråk vid flera särskilda allmänna företag, såsom salpetertillverkningen, väganläggningar i Norrland, samt slutligen Generalintendententsbefattningen för Svenska armén emot Norge 1812. Riksståthållare i Norge 1827. Han dog i Christiania den 6 december 1829, och ligger begraven vid Motala. Gift med Hedvig Elisabeth Ekman. |
Vet Bröder! att sällheten lättast kan nås genom lån,
ty utan all möda kan allting ju fås genom lån. Må narren i mödor och sparsamhet tråna! Jag flitigt vill sträva att endast få låna och städse med styrka hos ständerna yrka på lån. Den skandiska jorden ju odlas ej kan utan lån,
Ej slöjd och fabrik det ju någonsin fanns utan lån.
Nationen kan endast bli mäktig och rik genom lån.
Vid anslag till storverk man undgår allt prut genom lån.
Av himlen ju människan livet blott fick såsom lån.
|