[tillbaks index] | [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]
[Ebba Brahe - de la Gardies maka]
[Teckning: Jakob De la Gardie]
[Jakob De la Gardie]
Vid aderton års ålder var Jakob De la Gardie redan överste och befann sig på krigets skådeplats, där han också blivit född. Son av en utmärkt fältherre, hade han alltså ifrån barnaåren ägnat sig åt krigsyrket. Han fann en ädel vapenbroder i Carl Carlsson Gyllenhjelm, som var elva år äldre, men med vilken han var förenad genom banden av vänskap och förtroende icke mindre än genom blodsbandet, ty Gyllenhjelm var hans morbroder. Dessa båda hjältar utförde sin första lysande vapenbragd vid Wolmars belägring, där de, i en usel fästning, som till och med led brist på livsmedel, under tvenne månaders tid uppehöllo hela den polska krigsbesättningen. De måste likväl slutligen dagtinga och blevo själva fångne, ehuru besättningen fick fritt avtåg. Den polske fältherren Zamoiscy bemötte dem med mycken aktning, men de blevo, sedan de ankommit till Polen, mindre väl behandlade av Sigismund. De la Gardie erhöll anbud att genast bliva utväxlad, men ville dela sin väns öde. Likväl, efter fyra års fångenskap, antog han anbudet och skiljdes från den kvarblivande. Han begav sig till det nederländska kriget, som ansågs såsom den bästa skola för krigsvetenskapen. Där lyckades han att vinna prins Moritz´ av Oranien vänskap, och konung Henrik IV i Frankrike ville med sina löften locka honom till sin tjänst. Men han beslöt att förbliva Sverige trogen. Åtföljd icke blott av flera utländska officerare, utan även hantverkare, ankom den unga hjälten till Sverige och emottogs med glädje av Karl IX. Väl sökte Erik Tegel att anklaga honom för åtskilliga stämplingar under vistelsen i Nederländerna, men De la Gardies oskuld blev fullt bevisad, och han skickades, såsom "general-löjtnant över hela krigsmakten i Finland", att inöva folket i den nederländska krigskonsten. Tvenne år därefter erhöll han befälet över den hjälphär, som Karl IX beslöt att samla till ryska tsaren Wasili Schuiskoi. De la Gardie tågade med 4000 man inåt Ryssland. Hela tåget är märkvärdigt för den mängd besynnerliga äventyr som mötte svenskarna. Än vunno de lysande segrar, än ledo de motgångar. Oupphörligen gjorde de lejda trupperna av fransmän och tyskar uppror. De hotade till och med "att tåga hemåt och lämna herr Jakob ensam kvar". En stor del verkställde också beslutet. Med 1200 man fortsatte De la Gardie tåget. Den polske fältherren Sapieha, som med en överlägsen armé förde kriget, blev slagen vid Demetriof och nödgades draga tillbaka till Polen, Den 12 mars 1610 intågade Svenskarna i Moskva, där folket till undergivenhetstecken räckte dem salt och bröd. Tsaren själv hälsade dem såsom sin befriare. Men vistelsen i den ryska huvudstaden förstörde krigstukten, och de utländka legotrupperna blevo alltmera självsvåldiga och ränkfulla. Solden utbetalades icke heller, och svenskarna fattade misstroende till tsaren. Jakob De la Gardie återvände hem, övade upp nya soldater, åtevände, intog Nowgorod (1611), och ryssarna insåg ingen annan utväg att erhålla fred, än att välja en av Karl IX:s söner, Karl Filip, till sin behärskare. Karl Filip blev dock aldrig tsar. Då även polska kriget slutades, blev De la Gardie kallad till Stockholm, för att i krigskollegium och rådet besörja om krigsutrustningarna mot Tyskland. Jakob De la Gardie föddes i Reval 1583. Föräldrar: fältherren Pontus De la Gardie och Johan III:s utomäktenskapliga dotter, Sofia Gyllenhjelm. Överste 1601. Generallöjtnant 1608. Riksråd 1613. General fältherre samma år. Greve 1615. Riksmarsk 1617. Generalguvernör 1619. Avled 1655. Gift 1618 med Ebba Brahe, konung Gustaf Adolfs ungdomsälskarinna. Han levde med henne ett lyckligt äktenskap, varav sju söner och sju döttrar blevo födda. |