[tillbaks index] | [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]

[topp]

Vendela Skytte (1608-1629)

Med en bildning långt över sin tid, har riksrådet Johan Skytte icke allenast efterlämnat ett odödligt minne såsom statsman, utan även i den uppfostran, de grundliga kunskaper och den djupa insikt, han inplantade i Gustaf Adolfs själ. Men sådant är bildningens ljus i en stor ande, att det omkring sig oupphörligt framalstrar nya skapelser. Så verkade Skytte omkring en ny blomstring av vetenskaperna hos deras egentliga idkare, vilka han beskyddade. Men även det vackra könet, som isynnerhet den tiden icke kunde skryta av någon särdeles uppfostran, ville han göra delaktigt av bildningens välgärningar. Han lät till en början sina döttrar åtnjuta samma uppfostran som sönerna. Den äldsta av de förra, Vendela, hade i synnerhet en utmärkt fattningsgåva. Hon lärde icke blott de levande språken med mycken lätthet, utan var särdeles skicklig i det den tiden i alla vetenskaper oumbärliga latinet. Även grekiskan kände hon ganska väl. Också njöt hon hela sin tids beundran och ansågs för det lärdaste fruntimmer som levat i Sverige före drottning Christina. Men vad som förnämligast upphöjer värdet av Vendela Skyttes karaktär är, i motsats av Christinas, det kvinnliga behag och de milda dygder, som pryda hennes minne. Hon förblev icke såsom den stränga vishetsgudinnan så upptagen av sitt högre vetande, att hennes hjärta förtorkade för det husliga livets mildare känslor. Det var en av Gustaf Adolfs krigare som lyckades att vinna hennes hjärta. Hon var endast 17 år, då hon skänkte sin hand åt överstelöjtnanten Hans Kyle. Han hade småningom tjänt sig upp till den grad han innehade. Om honom hava hävderna icke förvarat något drag som kunde giva begrepp om hans personlighet. Men vad som säkert kan antagas är, att mannen icke måtte saknat förtjänst såsom krigare, då han kunde, under detta hjältetidevarv, befordras till överste, vilken grad han i 11 år innehade, och därefter till landshövding. Vendela Skytte överlevde dock icke dessa senare befordringar. Hon avled innan han ännu blivit överste. Hennes äktenskap varade föga över trenne år. När hon på sitt tjuguförsta år avled, efterlämnade hon tvenne späda döttrar, och ett tredje barn avled med henne. Det var pesten, en av krigets vanliga följeslagare, som bortryckte den unga makan och modren i Stralsund. Hon hade under fälttåget följt sin man, och delat med honom faror och försakelser. Men även där följde henne ryktet om hennes höga lärdom. Det berättas att hon i Braunsberg icke fruktade att inlåta sig i en strid med flera utmärkta lärde, varvid hon med överlägsen skicklighet på latin bestridde den katolska religionens förnämsta satser. Åt eftervärlden hava endast ett par av hennes brev blivit bevarade. De äro skrivna på en särdeles vacker och flytande latin, och röja mycken finhet såväl i sätt att uttrycka sig, som i känsla och omdöme. Ehuru litet man således känner om henne, kvarstår hennes namn i svenska litteraturens hävder, prisat och beundrat, men av eftervärlden föga känt. Vendela Skytte var dotter av riksrådet och friherren Johan Skytte samt hans fru Maria Näf. Hon föddes den 8 december 1608. Blev i maj 1626 gift med Hans Kyle till Frötuna, Drettinge, Harg och Berga. Den 18 augusti 1629 avled hon av pesten. Hennes lik fördes till Uppsala, där hon blev begraven i Domkyrkan.

[topp]

[tillbaks index] | [text- diktarkivet] | [Bild på svenska]