Ain sorgeli visa om vau-illen pau tinged i Auby.
text: Carl Zetterholm
melodi: Lincoln-visan

Har ni hört den fårfardelia händelsen
som i Auby i hina dana hänt,
om ain vau-ill som borja på ain käring
som ain kacklon i tingssalen tänt.

Hon va där får å höra mauled om Ola
får hon roa se sau meed au de,
men så to de ill i hinga kjola
å vem hin konne raua for de?

Dar slo en lua opp bagom hinga änne
får dai illa mä Skråmbarja kol.
Ni kan tro dar ble ait falians vänne
når de brände ait sådent stort hål.

Här luter sveed, sa han som hållt Ola.
Ja, får hondan, ja tror illen e lös,
de bränner ju i käringens kjola
som sto där häne ve onen å frös.

Å folked di rusa på dåren
å somma slo rudorna itu,
å ain glas-skjarva en näsa blai skåren,
å ruan e väll ente legt inu.

Men domaren skreg: ta vare på Ola
får ella kanske han springor mä,
når de bränner i käringens kjola
kan haila tinghused bränna mä.

Å pau tored di tuda å tromma
pau alla vannspröjtorna i byn.
De låd som når knäjtana dai komma.
Ni kan tro dar blai ain fali husasyn.

Men ain han to käringen i fainen
mä en spann vann han rädda hinga liv,
å käringen ho to te bainen
å de råg som au ait lokmativ.

Men Guskelöv de bara svedde i jeren,
å sau ait lided grann pau hinga kropp,
men alla vi som va där å sau ed,
vi trodde käringen hade bronned opp.