Rida, rida ranka!
text: Karl Magnus Ekbohrn
musik: Folkvisa

Hopp, rida, rida rankeben!
Gullhoven han är icke sen:
Snart är han utom porten,
Som hjorten, som hjorten.

Och gossen, sitter på hans rygg,
Han är så glad, så nöjd och trygg;
Och ut i vida världen
Går färden, går färden.

Och mycket får han röna där;
Ty full av faror vägen är,
Och vilsam ofta leden
På heden, på heden.

Men framåt går det... Hopp, hopp, hopp!
Det går i susande galopp,
Det går i kapp med hinden
Och vinden, och vinden.

Av gossen blir en ståtlig man,
Och sköld och svärd bekommer han;
Så drar han uti striden
Mot tiden, mot tiden.

Men tiden  är en kämpe båld,
Som ömsom brukar list och våld,
Och riddarn han blir fången
Som mången, som mången.

I tornet kastad blir han då,
Hans kind blir blek, hans lockar grå;
Men när sitt kval han glömmer,
Han drömmer, han drömmer...

Han drömmer om sin barndomsvärld
Och om sin första, glada färd,
Om allt, som, när han vaknar,
Han saknar, han saknar.

Då svävar ifrån himlens höjd
En ängel ned; till fångens fröjd
Han krossar fängslets galler...
Det faller, det faller.

Snart efter många mödans år
Vid hemmet Gullhov åter står;
Men vit han är i manen
Som svanen, som svanen.

Då stiger trötte ryttarn av.
Det är så mörkt som i en grav,
Så mörkt som hos de döde,
Och öde, och öde.

Men plötsligt öppnas hemmets dörr,
Och ryttaren, ett barn som förr,
Går in i fadershuset
Till ljuset, till ljuset.