[till dagens visa 27 juli 2002] | [till dagens visa 27 juli 2001]

[Tekonseljen]

[Ett av litteraturhistoriens berömda företal - M:lle Malmstedt]

[Anna Maria Lenngren]


DAGENS VISA:   http://hem.passagen.se/minata/dav/aktuell.htm

[Skillingtryck och gamla visor]
[Visornas hemsida]

[topp] | [till dagens visa 2001]

Tekonseljen
text: Anna Maria Lenngren


 

 

1. Du kulna makt, som släktet plågar 

    och vintern i ditt sköte för, 

ditt välde djärvt jag trotsa vågar ... 

    din ankomst intet kval mig gör! 

När andra plötsligt modet fälla, 

och över dagens korthet gnälla, 

    jag med ett talgljus mig förser. 

Med papper, bläckhorn och en penna 

jag därvid kan det nöjet känna, 

    som liv åt bildningskraften ger.

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

2. "Av mycket val man lätt förvillas" ... 

    en gammal sägen har sin grund. 

Det rådet därför av mig gillas 

    att välja ämne strax på stund. 

Jag sjunger om de sköna djuren, 

som framför andra i naturen 

    så granna egenskaper fått. 

För dem skall mörkret snart försvinna, 

min dank med dubbel klarhet brinna 

    och infall ges som stora slott.

 

 

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

 

3. Jag till mitt ämne redan skyndar ... 

    tag, täcka kön, mig i ditt skygd! 

Jag gärna mig med dig befryndar 

    och vill försvara här din dygd. 

Tänk, man förnuftet dig bestrider ... 

vår värld till slutet säkert lider: 

    man härtill många tecken hör. 

Bland mankön - ack, du avundslåga - 

tänk, det har blivit satt i fråga 

    om du bland mänskor räknas bör.

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

4. Man för en sjukdom dig beskyller, 

    som sällan botlig vara plär: 

med allt ditt bjäfs, som dig förgyller, 

    en tomhet i din hjärna är. 

Men jag, som vill din sak förklara, 

nu till din oskuld vågar svara 

    åt dem, som fällt så oblyg dom: 

se, en garnering utan like, 

robronden från de gallers rike 

    och garnityret ifrån Rom.

 

 

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

 

5. Du djärve, som vill könet svärta, 

    vad kan du ha därtill för fog? 

Månn´ rätta felet är ditt hjärta, 

    ell´ månn´ du ej har snille nog? 

Håll upp att deras värde neka! 

Och om man dig ej kan beveka, 

    så vet: på straff det har förråd! 

Vid kaffebortets täcka skara 

till svars du inom kort skall vara 

    och blekna för ditt överdåd.

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

6. Och fast du denna domstol jävar, 

    så finns bland könet högre makt. 

Mot deras hämnd du fåfängt strävar, 

    då de en gång ditt öde sagt. 

Här samlar sig till tekonseljer, 

en flock av mössor och korbeljer, 

    som dig en evig onåd svär. 

Man först på brottets grovhet tänker, 

din ära sen i koppen dränker 

    och den i harmen strax förtär.

 

 

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

 

7. Men, täcka sällskap, glöm förtreten! 

    Vem kan väl slippa folkets prat? 

Se där en fläck uppå serveten  

    och brädden av ett äkta fat! 

Här bör din harm sin lystnad mätta 

och pigan duktigt stå till rätta, 

    som alltid fram i slummer far. 

Det går för långt! Man bör ej smälta 

att på sitt folk förgäves kälta 

    om ett och samma alla dar.

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

8. En dryg matrona främst vid bordet 

    sin tyngd en länstol anförtror. 

Ett erkänt vett att föra ordet 

    i hennes rika hjärna bor. 

Hon aldrig tiden tyst förhalar, 

men med ett nit och styrka talar, 

    som gjort så mången piga stum. 

Sin plats hon ganska vidsträckt pryder 

och sina hushållsdater tyder, 

    som i volymer knappt få rum.

 

 


 

 

9. Till kökets styrsel hon sig vänder, 

    och strax ett allmänt utrop hörs. 

Man gruvar sig och fäller händer 

    vid allt, som dagligt där förstörs. 

Här ordas om att nyttja tiden 

och huru snart en dag blir liden, 

    hur litet gagn på den blir gjort, 

hur folket vill på sysslan mäta, 

men hinner aldrig mer än äta 

    och snatta undan smått och stort.

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

10. För vänner man ej gärna döljer 

    vad helst som hjärtats börda är. 

Min flock så vacker lära följer, 

    och flera saker yppas här. 

Förtroligheten ökad bliver, 

då för varann man nu beskriver 

    en mängd av våra hushållsmål.  

Man kan ej ensam allt fördraga: 

det är ju lovligt sig beklaga ... 

    man är ju ej av järn och stål!

 

 

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

 

11. Så artigt snack jag ej förtrycker, 

    som roar nu mitt kvicka lag. 

Jag gagnar mig av deras nycker: 

    de ge min målning mera dag. 

Den väg, som jag mig hunnit leta, 

bör, täcka kön, dig ej förtreta! 

    Till självsvåld har satiren rätt. 

Du bör hans yra lynne tåla, 

då jag de samtal nu vill måla, 

    som hållas i ditt kabinett!

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

12. Var en åt tungan frihet lämnar 

    att ösa ut en menlös harm. 

Man sig på andras heder hämnar, 

    och vreden blir allt mera varm. 

Att deras fel med florsikt sålla, 

man börjar nu att rådslag hålla 

    om vad man sist på balen sett, 

hur sig Calista flyktigt svängde, 

hur roben lång i sidan hängde 

    och hur korbeljen suttit snett.

 

 

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

 

13. Vem är, som nu ej gör sitt bästa 

    att hålla räfst med andras smak! 

Att snöpligt glömma bort sin nästa, 

    det är ej vackra könets sak. 

Corinnas gång man ej kan gilla, 

och - ännu mer - hon klär sig illa, 

    kort sagt: hon har så många fel. 

Man börjar ivrigt och förfäkta 

att hennes ring är aldrig äkta, 

    fast hon ger ut den för juvel.

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

14. Båd´ nytt och gammalt här betraktas. 

    Man glömmer tidens snabba lopp. 

Ej minsta vila nödig aktas, 

    och nya ämnen finnas opp. 

En fru så djupsint nu begrundar ... 

hon påstår: det för någon stundar: 

    "helt säkert kommer någon hit!" 

Det sker ... man hennes aning sannar: 

en hyrvagn snart vid porten stannar, 

    och laget får en ny visit.

 

 

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

 

15. Den unga Doris - stackars flicka - 

    i dag, att hämta få en fläkt 

och med förord att väl sig skicka, 

    fått lov att hälsa på sin släkt. 

Var en på henne ögat riktar, 

och för sin grannlåt Doris pliktar 

    med grin och fnys från alla håll. 

Till deras fägnad flickan stupar, 

då hon i nigning sig fördjupar 

    att kyssa tantens kjortelfåll.

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

16. Förtretad över denna våda, 

    sin plats den stackars Doris tar; 

men löjet börjar allmänt råda: 

    hon ej den minsta fristad har. 

Med bittert skämt man henne plågar; 

en synar allt, den andra frågar 

    vem henne gett så vackert flor, 

för vem hon denna ring bevarar. 

Med rodnad Doris härtill svarar 

    att hon har fått den av sin mor.

 

 

 


 

 

17. I mjugg man börjar henne klandra ... 

    en finner plymen alltför lång. 

"Vad skada," viskar här den andra, 

    "att kappan är så snäv och trång!" 

Man äntligt bryr den lilla ungen 

till dess hon harmsen, rörd och tvungen 

    till muff och flor och handskar tar.  

Hon hastigt upp till avsked stiger, 

man hälsar hem, hon ödmjukt niger 

    och ganska ledsen hemåt far.

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

18. I två partier man sig delar, 

    var gnolar här sin egen takt. 

En flock vid tvenne vaxljus spelar, 

    den andra målron har vid makt. 

Den köld, som ålderdomen kväljer, 

blir lindrad av två vinbuteljer: 

    en brasa gör ock vad hon kan. 

Man till en kanapé sig samlar ... 

En nyckelknippa hastigt skramlar, 

    och strax diskursen ämne fann.

 

 

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

 

19. En åldrig dam sin dosa skakar, 

    hon krummar sig och hostar ut, 

hon putsar ljus och jämkar stakar 

    och uppå näsan slår en knut. 

En myndig röst hon sedan höjer, 

var min ett olikt köksgrepp röjer 

    och varje ord ett skafferi. 

Sitt hushållsvett hon grundligt visar 

och räknar upp båd´ svin och grisar 

    uti en nätt ekonomi:

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

20. "Om våra flickor ville lära 

    det, som till hushållskonsten hör, 

och låta bli att omsorg bära 

    om sådant, som dem icke rör! 

Att vilja med i studier hoppa, 

men ej förstå en havresoppa 

    och grina för en smula rök! 

Det skulle gagna litet mera 

att flitigt mamsell Warg studera 

    och bliva duglig i ett kök.

 

 

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

 

21. Men tiden är nu helt förvänder 

    mot mina forna ungdomsdar! 

Man skämmer sina vackra händer, 

    om man i någon syssla tar. 

Vid nattduksbordet ständigt sitta 

och träget uti spegeln titta 

    och dagen om gå spänd och rak, 

åt sysslan uppå nacken slänga 

och flitigt på picknicker flänga, 

    det är uti vår ungdoms smak.

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

22. Ja, stackars den i våra dagar, 

    som skall en flicka fostra opp! 

Man visst ej utan orsak klagar: 

    hon kan ej med en ärlig stopp, 

mamsell nu måste ha romaner, 

men bak och brygd ... det är chikaner, 

    och aldrig ser man på sin söm. 

Stor sak ... först man kan göra rosor 

och bjäbba några franska glosor, 

    nog får man alltid sen beröm.

 

 

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

 

23. Så får hon smak för vitterleken, 

    vips skall hon sta och göra rim ... 

Det bär nog märke uppå steken, 

    när såsen är så seg som lim. 

Det kan en sten till ondska reta 

och ännu mera folk förtreta 

    att man ej något bättre vet. 

Nog tror jag det går an att skryta, 

men lägg man versen i en gryta, 

    få se, om soppan då blir fet!

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

24. Nej annat slag då jag var flicka! 

    Jag minns jag hade göra nog 

med spinna, väva, sy och sticka ... 

    Men tvi som än i penna tog! 

Gud fröjde salig man mins anda! 

Han trodde annars allehanda, 

    och ganska sällan var han glad. 

För sällskap han mig gärna gömde; 

men fick jag brev, han mig berömde, 

    ty jag förstod ej någon rad.

 

 

 


 

 

25. Men varför vill man vett predika 

    för denna tidens sluga djur? 

Exempel lär dem göra lika, 

    sen vanan skapt en ny natur. 

Mitt nit jag dock bekant skall göra: 

en självklok svärm bör sanning höra ... 

    att tiga går omöjligt an. 

Och fast jag ingenting kan rätta, 

så får jag dock mitt samvet´ lätta, 

    som sådan tyngd ej bära kan.

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

26. Vad synder - ack, mitt hjärta svider - 

    begår nu djärvt mitt fräcka kön! 

Uti så gruvligt bistra tider 

    finns icke en, som går i bön. 

Var kristen billigt det förskräcker: 

en bordsbön knappt minuten räcker ... 

    ack, himmel, vad för religion! 

I kyrkan både le och prata, 

med sockergryn varannan mata 

    och sitta, då de sjunga tron!"

 

 

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

 

27. "Min syster, spar din vackra iver!" 

    sig yttrar en förfaren tant. 

"Vad hjälper, att man dygd beskriver? 

    De flänga ändå likadant. 

Låt dem få rasa i sin yra! 

Jag har om annat att bestyra ... 

    mitt hushåll ger bekymmer nog. 

Den sysslan kan visst, på min ära, 

båd´ mod och hälsa platt förtära 

    och ge till klagan största fog.

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

28. Av denna tidens vedermöda 

    vem är, som icke har sin lott? 

Förgängligheten allt skall öda: 

    den fräter både stort och smått. 

Jag vet ej vad det är, som våller 

att aldrig linne nånsin håller: 

    Gud nåde den, som pojkar har! 

I fjol - säg, kan man värre höra - 

så lät jag nya skjortor göra, 

    och nu ä´ bara trasor kvar!

 

 

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

 

29. Jag hade tänkt att börja väva 

    långt förr än någon ann i år, 

men hur man bjuder till att sträva, 

    det aldrig utur fläcken går. 

Gud vet vad man skall ta sig före, 

när ej så mycket som ett öre 

    för huset nånsin kan bli spart! 

Man gör just flit att allting slösa: 

om ur en brunn man mynt fick ösa, 

    sågs ändå botten lika snart."

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

30. Till detta tal ett bifall ljuder, 

    som ökar vår matronas nit: 

sin dosa hon kring laget bjuder 

    och pratar både hit och dit. 

Det hör till könets kvicka anda 

att flera ämnen sammanblanda 

    med lika lycklig snillekraft, 

att blindvis lasta och berömma 

och lika fritt i allting döma 

    som om en väv med fyra skaft.

 

 

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

 

31. En nitfull låga henne bränner, 

    som tungans yrsel eggar opp. 

Den omsorg, hon så vidsträckt känner, 

    med klagan får sitt fria lopp. 

På världens rymd dess andakt svävar: 

hon för de fräcka nöjen bävar, 

    som varje dag förökta bli. 

"Komedjen" mest dess hjärta sårar: 

hon kan ej hindra några tårar 

    för sådant syndigt gyckleri.

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

32. Men texten åter snart förvandlas ... 

    Ack, du i allt förfarna kön! 

här nu om idel sjukdom handlas 

    och lutter medicinska rön. 

En dam så lämpligt vet förtälja 

de krämpor, henne ständigt kvälja, 

    att saken får en dubbel vikt. 

hon för en snuva sig beklagar 

och bannas på så kalla dagar, 

    som retat upp en gammal gikt.

 

 

 


 

 

33. Mitt sällskap nu sin iver saknar: 

    den blir i liten tystnad bytt. 

Men snart man ur sin dvala vaknar 

    och börjar fråga efter nytt. 

En härvid några suckar gjuter, 

och laget billigt därav sluter, 

    att något hon på hjärtat bär. 

Kring henne man sig allmänt ringar; 

och med den tysthet hon betingar, 

    hon äntligt yppar vad det är.

 

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

 

34. "Ack," säger hon, "mitt hjärta ryser 

    för allt det onda, som man hör! 

Jag inom mig den aning hyser, 

    att något värre står oss för. 

Hur länge man sig har förskapat 

och själva näcken efterapat, 

    har han sig med i leken gett: 

tänk, sista gången på maskraden 

så har man mitt i hela raden 

    det fula troll skenbarligt sett!"

 

 

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

 

 

35. Min flock för denna nyhet häpnar... 

    det börjar även hemdags bli. 

Med muff och päls man sig beväpnar 

    mot köldens grymma tyranni. 

Man talar om hur tiden lider, 

i det till dörrn man sakta skrider 

    och trånga handsken på sig drar. 

Man skyndar hem allt vad man hinner ... 

min dank rätt nu i staken brinner, 

    och jag mitt avsked även tar. 

 

(1773?-1775-1777)

 

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

ªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªªª

©

 

 


 

[topp] | [till dagens visa 2002]

Dagens visa 2001 juli 26

Företal (1776)
text: Anna Maria Lenngren
(1776 - M:lle Malmstedt)

Den uppmuntran och tillflykt, varav Svenska Snillet får hugna sig hos vårt älskade Konunga-Hus, hava gjort mig nog förgäten av min egen ofullkomlighet, för att visa mig på ett fält, varest så månge Vittre Herrar och Män redan med varannan tävlat om företrädet. Långt ifrån, att hysa den förmätna tankan, att, i anseende till mitt försök, kunna med dem komma i minsta jämförelse, är jag nöjd, om man finner det samma ej alldeles odrägligt: Jag bör med skäl vänta mig de obilligaste omdömen av dem, som bestrida Fruntimren all rätt, att deltaga i Vittra Övningar, och därföre kanske tycka, att jag, genom detta företagande, överskridit den gräns man egenvilligt satt för mitt Köns Snille, vilket de förmodligen tro vara av en händelse och utan ändamål tillkommit; Men jag hoppas tillika, att uti en GUSTAF Den Tredjes upplysta Tidevarv, denna ej mindre än många andra fördomar, som ännu fjättra våra begrepp, lyckeligen få sin bane, och Fruntimren även vinna mera utrymme för själens förmögenheter, än man hittills velat unna dem.


 


Lucile, Opera-Comique i en akt, översatt från franskan och uppförd på kongl. svenska teatern, i deras majestäters och det kongl. husets närvaro, första gången den 19 juni 1776.

Översättningen gjord av en M:lle Malmstedt, "en theologie adjuncts dotter från Uppsala". Själv omtalar M:lle Malmstedt verket som "förstlingen". Lucile är det första särskilt utgivna arbetet av M:lle Malmstedt.

Men det är företalet som levt vidare. Även om pjäsen uppfördes åren 1776-1795 sexton gånger.

Företalet med sin käcka tendens till förmån för fruntimrens rätt att lika väl som männen "deltaga i Vittra Övningar".

Det är  uppå H. K. Höghets Hertigen av Södermanland [Hertig Karls gemål Hedvig Elisabeth Charlotta] förklarade Nådiga åstundan, som jag företagit mig översättningen av den Franska Comedie-Baletten eller Operan Lucile. Detta arbete är, såsom Comiquet, det första i sitt slag, som mig veterligen utkommit på Svenska, och har för mig varit av så mycket svårare beskaffenhet, som den därtill förut satt Musiquen måste bibehållas, vilket tvång även till någon del torde ursäkta de fel som kunna vidlåda Poesien.


 


För att i möjligaste måtto göra den lätt och begriplig, har jag ej alltid bundit mig vid orden i Originalet, utan i stället för de uttryck, som, efter mitt begrepp, varit mindre fördelaktige för Svenska Språket, nyttjat sådane, som jag själv funnit tjenligast; och jag förmodar, att ingen lärer vara missnöjd med den frihet jag häruti tagit mig, som känner nödvändigheten av en otvungen Poësie, mera uti en Comisk Piece, än andre Dramatiske arbeten, och tillika de svårigheter som åtfölja översättningar på vers från ett språk, som är försett med ett rikare förråd av ord, än vårt, och av vilka dessutom ej så många anses menlige för Poësien, som i Svenskan.

För öfrigit har den korta tid, inom hvilken denna öfversättning måst fullbordas, ej lemnat mig tillräckelit rådrum, at i akt taga all den granskning, som dervid kunnat vara af nöden: och om man skulle af dess egenskap vilja hämta något argument emot mitt Köns skicklighet, at arbeta i sådane ämnen, ehuru lämpeligt det närvarande torde i den delen tyckas hafva varit, för et Fruntimmer, at första inträdet börjas med discours om väderleken, kan jag äfven så litet häruti säga til mitt egit försvar, som gilla en så obillig slutsats på hela Könets bekostnad. Både äldre och sednare tider hafva lemnat oss mångfaldige exempel af Fruntimmer, hos hvilka man saknadt, hvarken snille eller styrka för Lärdom och Vitterhet.

Länk till


Anna Maria Lenngren

[Skillingtryck och gamla visor]
[Visornas hemsida] | [topp]