Bergsrövaren
Kom sköna flicka! följ med mig, -
till skogens drottning gör jag dig.
Mig eko svarar ropar jag:
Friskt opp kamrater raska tag!
Friskt opp kamrater raska tag!
Min fjäderbuske är min krona,
Min skog den borg där jag ses trona,
Och tronen själv är klippans brant.
Bliv, sköna mö, min Adjutant,
Bliv, sköna mö, min Adjutant.
Dig tillhör allt vad här du ser:
En skuggrik dal, som svalka ger.
Den gröna skog: min hela värld,
Och tappra män med blanka svärd,
Och tappra män med blanka svärd.
Ej svärdet vila får i skida,
För dig jag ridderligt skall strida,
Den djärva klingan är bekant -
Bliv, sköna mö, min Adjutant,
Bliv, sköna mö, min Adjutant.
Jag templen ingen hyllning ger:
Du är det helgon jag tillber!
Och om jag än ej hör din röst,
Ditt hulda anlet´ är min tröst!
Ditt hulda anlet´ är min tröst!
Och varje natt bland skogens stammar
Din blick lik stjärnan för mig flammar,
Och visar stig vid klippans brant -
Bliv, sköna mö, min Adjutant,
Bliv, sköna mö, min Adjutant.
|
