[Visornas hemsida] | [Den svenska teatern]
[Operakällaren]

OPERAKÄLLAREN

Den svenska teatern

Operakällaren

[topp]

Operakällaren
en afton på 1840-talet

Det värdshus, där maten icke blev huvudsaken, utan snarare ett bihang till dricksvarorna och isynnerhet till punschen, var Operakällaren.

De löner som kvitterades en trappa upp, stannade på nedre botten, och aktörstaten hade sitt stamhåll på operakällaren.

Det berättas, att sångaren Sällström en afton, då han sjöng Fra Diavolos parti, under en mellanakt kommit i kostym ned i operakällaren och druckit en butelj champagne.

Förmiddagskunderna utgjordes av riktiga "nobisgubbar" som gingo in på källaren för att taga sig en stenborgare, en likör som hade arvsägnen för sig ända sedan slutet av 1700-talet och påstås vara uppfunnen av hovsångaren och hovsekreteraren Karl Stenborg, som i trettiotre år var "förste aktör och sångare vid operan".

Likören, består av en med socker, pomeransskal, anis och fänkål försatt spritdryck, vilken fordrar som tilltugg en liten kryddskorpa, s. k. "källarskorpa", samt ett glas svagdricka till nedsköljning.
 

Personerna på bilden:

Krieger,  källarmästaren och kaptenen vid borgerskapets infanteri, står innanför disken, mottagande betalning av en lång herre i hatt, notarien Godenius.

I dörröppningen åt ett av smårummen visar sig den bekante magnetisören, f. d. översten i turkisk tjänst, Bruce Bey i full uniform med hög fez.

Längst till vänster kommer författaren G. H. Mellin.

I vimmlet syns Urboettmakaren Jacobson, känd från slagsmålet på Malmens källare. Där den franske språkläraren Francois som antingen berättar om sin tid som trumslagare i Napoleons fälttåg eller prövar sin förmåga att gala som en morgonfrisk tupp.

Planschens tecknare, Ferdinand Tollin, står vid disken i ljus rock.

Till höger ser man i uniform polismästaren Bergman, vilken hälsas av bankokommissarien de Frese.

Göran Boije, känd för att på stället hava kredit för 2 rdr. banko.

Vid ett bord i bakgrunden sitter bankokommissarien Thoran, beryktad för sin stora näsa.

Akerrén - eller som operakällarkvickheten sade - "Åker ren och går omkring smutsig". samtalar med en utbjudare av bensaker och annat småkrafs.

Den fetlagda figuren kändes vid namnet Tillander, handelsbokhållare. Bakom honom, den långe, Roos. Han förekom sällan i nyktert tillstånd.

I förgrunden framträder skådespelare Georg Dahlqvist, lyftande på hatten. Vid bordet närmast i högra hörnet syns professor Kraft d. y., porträttmålaren. Vid bordet sitter också professor Limnell, dekarationsmålaren och komikern vid kungl. teatern Sevelin. Bakom dessa, han som hänger upp hatten är skådespelaren Ludvig Deland, son till balettmästaren Louis Deland.

Vad hände senare i tecknaren Ferdinand Tollins liv?

Tollin hyste ett djupt hat till procentare och 1845 gav han ut en broschyr med titel Hjelpreda för lånesökande av J. L. Nygren.

Boken är i mycket litet format och på omslagets båda sidor försedd med en figur i svart, porträtt av någon då bekant ockrare. På titelbladet synes blodiglar i en burk. Innehållet är en förteckning på ett stort antal personer vilka utpekas som procentare. Behållningen av bokens försäljning skulle tillfalla sällskapet "De fattigas vänner".

Den första upplagan utsåldes snart och följdes av en ny, men då stämdes boktryckaren, vilken uppgav författarens namn, och Tollin drogs inför rätta.

Kärandeparten var majoren C. R. af Robsahm, vars namn fanns i boken. Tollin dömdes den 3 juni 1845 att böta 16 rdr. 32 sk. banko, eller undergå 14 dagars vatten- och brödstraff, och göra major af Robsahm offentlig avbön, men den dömde flydde från Sverige och kom aldrig tillbaka.
 

Källa:
Gamla Stockholm
Claes Lundin August Strindberg
Gidlunds 1974

original 1882

[topp]
[Visornas hemsida] | [Den svenska teatern]