Signaturen Black Jim i tidningen Ny Tid. (Dan Andersson)
Tonsättning av Tommy Rådberg
Väl mager havren blir i år
och frosten vit kring åkern
går.
Förstörd min sista kaffestrut
-
och kriget, det tar aldrig slut.
Snart stundar kanske domens dag
då trög och lomhörd
svarar jag
för all den säd jag listigt
gömt
och all deklaration, jag glömt.
Nu är jag riker, må ni
tro:
ett tusen fem för varje ko,
två tusen tretti för
en stut -
för kriget, det tar aldrig
slut.
För gris och kalv och sköna
ägg
och spannmål bakom grånad
vägg
ej mer vi bönder skällas
ut -
för kriget, det tar aldrig
slut.
Nog är väl torkan jäkligt
svår,
och värre varje dag som går,
jag ser dem magras, kvinna, man,
men fronten, han är likadan.
Och bondtjyv hette vi förr,
förstås,
av dem som sen har tiggt av oss.
Nu hungern lärt dem veta hut,
och kriget, det tar aldrig slut.
Det är slut på socker,
sill och palt,
och slut på sirap, öl
och malt
för dem - vi bönder har
som förut,
och kriget det tar aldrig slut.
Min käring gnäller natt
och dag,
fast vi har mat av alla slag,
för kaffe har vi ej ändå
-
och kriget bara håller på.
Nu kryper folk för oss - och
ber
och får och går och
vill ha mer:
Men bara kriget väl tar slut,
då får vi skällning
som förut.
Nu sitter vi som kungar här,
och säljer här och smugglar
där,
och grånas, åldras,
bäst vi kan
och fronten han är likadan.
text: Dan Andersson
musik: Tommy
Rådberg