en dikt skriven 1917 av Dan Andersson
tonsättning av Tommy Rådberg
Du är röd som vallmor
röda, du är varm som trogna händer,
som pioners glans är glansen
av de unga mörka blad.
Väx till jätte, lys och
låga, du har fötts fast lik och bränder
hölja marken och fast ångesten
är gäst i varje stad.
Du är röd som elden röda
och fast brännhett kronan glimmar
är du fredens ört till
läkedom i mörkrets tunga år.
Du är lampan, som oss lyser
under smärtans bittra timmar,
när ett hela jordens jämmerrop
mot höga himlen går.
Och du lyser som av glädje
mitt i tårarna och nöden,
och du glöder av förhoppning
mitt i hungerdagar grå.
Du har glansen av en gudom, som
kan frälsa ifrån döden
framför hårt förtryckta
skall du lik ett segertecken gå.
Se, en morgonglans skall skina över
fällda, stilla lansar,
se, en morgon till en sol har den
växt, din röda glöd.
Genom fridens tempelport och under
vita tunga kransar
skall världen vandra sjungande,
att Döden själv är död.
text: Dan Andersson musik: Tommy Rådberg