Vem har skrivit texten, vem har översatt och vem har tonsatt.

Noterna och texten har  jag hämtat från Gunnar Turessons 14 dikter av Dan Andersson.
Där står att Dan Andersson är översättaren.

Fel!

Projekt Runeberg på internet har elektroniskt skrivit att texten är Dan Anderssons.

Fel!

Dikten är i original på det engelska språket, författat av Rudyard Kipling, ur Från Gengångare och féer (Rewards and fairies) året 1911.

Jag har hela kvällen letat i diverse noter och skivor för att hitta rätt översättare. Jag minns att begynnelsebokstaven är ett O. Nu hör det till bilden att jag har oordning bland skivor och CD.

Mats Rådberg (vi är inte släkt) och Hootenanny Singers har i sin inspelning angivit:
musik Dan Andersson - Titus Hultstrand, text Rudyard Kipling fritt översatt av Dan Andersson.

Fel!

Jag letar  vidare - för jag vet att Thorstein Bergman har med rätt uppgift.

Äntligen hittar jag skivan.

Det är ingen mindre än Olavus Wold, fanfar, som har översatt Brookland Road till svenska.

Så i denna visa är Dan Andersson, som spelade fiol och flöjt, tonsättaren inte diktaren!

Brooklandsvägen.

Jag var nöjd och alltid mig själv till behag
och trodde mig visst inte dum
tills på Brooklandsvägen jag mötte en dag
en ungmö, som gjorde mig stum.

Lågt ned
lågt ned,
där små lyktor gå ut och gå in.
I ungmör jag glömt eder alla för en,
och hon kan aldrig bli min.

Det var mitt i en doftande juninatt,
och österut åskan gick,
och jag ansiktet såg, fast ljuset var matt
och det var blott ett ögonblick.

Lågt ned
lågt ned,
där små lyktor gå ut och gå in.
I ungmör jag glömt eder alla för en,
och hon kan aldrig bli min.

Hon såg på mig och log men teg,
Hon log och strax försvann.
Men ack, då gick min frid sin väg,
och min glädjes ström förann.

Lågt ned
lågt ned,
där små lyktor gå ut och gå in.
I ungmör jag glömt eder alla för en,
och hon kan aldrig bli min.

Så ringen ej till aftonbön,
I Brooklands klockor, där.
I ringen Goodman upp ur sjön,
förrän jag på nytt blir kär.

Lågt ned
lågt ned,
där små lyktor gå ut och gå in.
I ungmör jag glömt eder alla för en,
och hon kan aldrig bli min.

Väl Goodmans gård är havets sand
sen många tusen år,
men den skall bli till åkerland,
förrän jag en hustru får.

Lågt ned
lågt ned,
där små lyktor gå ut och gå in.
I ungmör jag glömt eder alla för en,
och hon kan aldrig bli min.

Kring Fairfields kyrka vattnet står
ren nu i tidig höst,
men förrän hon på högland står
skall ingen ge mig tröst.

Lågt ned
lågt ned,
där små lyktor gå ut och gå in.
I ungmör jag glömt eder alla för en,
och hon kan aldrig bli min.

Ack låt mig gå till Brookland blott,
då åter åskan går -
ty där hon en gång lett så gott,
hon kanske åter står.

Lågt ned
lågt ned,
där små lyktor gå ut och gå in.
I ungmör jag glömt eder alla för en,
och hon kan aldrig bli min.