Grafik skapad från en avbildning av den marmorrelief, av Ruth Nyström, som är placerad vid Kata Dalströms grav. |
Kata Dalström (1858-1923) är en av den svenska arbetarrörelsens
stora pionjärer, en legend redan under sin livstid, kvinnan av börd
och bildning som steg ner till massorna. Hon blev den verkliga agitatorn,
"landsvägspredikanten", den första kvinna som på heltid
ägnade sig åt politiken. Hon blev snabbt ryktbar och sin stora
bestående insats gjorde hon under arbetarrörelsens kampår,
den tid då det verkligen kostade något att sätta "socialist"
på visitkortet. Hennes språk var drastiskt, slagfärdigt
och buret av en glödande hänförelse. Det var inte bara myndigheterna
som hyste rädsla för Kata, men det var från myndigheterna
hon fick utstå många övergrepp. Det var nästan lönlöst
för henne att försöka hyra lokal för sina föredrag,
varken de s.k. arbetareföreningarna eller godtemplarlokalerna vågade
öppna dörrarna för Kata. Hon fick inte heller tillstånd
att hålla möten i det fria, men Kata visste råd. Medan
Kata promenerade fram och åter på landsvägen satt åhörarna
vid vägkanten. Länsmän, stadsfiskaler och polis var uppbådade,
men de hade inte befogenhet att hindra folk att gå på landsvägen.
Men det budskap Kata hade att framföra noterades noga. Det var vid
ett sådant "landsvägsmöte" i Åmål under strejkåret
1909 som författaren Bo Granhammar inspirerades till visan "Kata Dalström".
Melodin påminner om "Amanda Lundbom" som ingick i Emil Norlanders revy Konstgjorda Svensson 1909. Fritz Gustaf Sundelöf - Arbetets sånger - Kampsånger, strejkvisor, yrkesvisor och politiska visor under 130 år samlade av Fritz Gustaf Sundelöf - Bokförlaget Prisma 1973 |
----- [tillbaks] ----- |
Kata Dalströmmusik en variant av Amanda Lundbom Proletärens idealdröm,
Krut och ruter finns i Kata,
Kommen från den burgna klassen,
I de olika distrikten
Ifrån alla landsvägsdiken,
Men det hindrar inte Kata,
|