[tillbaks] | [till visan]

Dagens visa
1999 mar 11


melodin i midi format
Grafik skapad från en avbildning av den marmorrelief, av Ruth Nyström, som är placerad vid Kata Dalströms grav.
Kata Dalström (1858-1923) är en av den svenska arbetarrörelsens stora pionjärer, en legend redan under sin livstid, kvinnan av börd och bildning som steg ner till massorna. Hon blev den verkliga agitatorn, "landsvägspredikanten", den första kvinna som på heltid ägnade sig åt politiken. Hon blev snabbt ryktbar och sin stora bestående insats gjorde hon under arbetarrörelsens kampår, den tid då det verkligen kostade något att sätta "socialist" på visitkortet. Hennes språk var drastiskt, slagfärdigt och buret av en glödande hänförelse. Det var inte bara myndigheterna som hyste rädsla för Kata, men det var från myndigheterna hon fick utstå många övergrepp. Det var nästan lönlöst för henne att försöka hyra lokal för sina föredrag, varken de s.k. arbetareföreningarna eller godtemplarlokalerna vågade öppna dörrarna för Kata. Hon fick inte heller tillstånd att hålla möten i det fria, men Kata visste råd. Medan Kata promenerade fram och åter på landsvägen satt åhörarna vid vägkanten. Länsmän, stadsfiskaler och polis var uppbådade, men de hade inte befogenhet att hindra folk att gå på landsvägen. Men det budskap Kata hade att framföra noterades noga. Det var vid ett sådant "landsvägsmöte" i Åmål under strejkåret 1909 som författaren Bo Granhammar inspirerades till visan "Kata Dalström".

Melodin påminner om "Amanda Lundbom" som ingick i Emil Norlanders revy Konstgjorda Svensson 1909.

Fritz Gustaf Sundelöf - Arbetets sånger - Kampsånger, strejkvisor, yrkesvisor och politiska visor under 130 år samlade av Fritz Gustaf Sundelöf - Bokförlaget Prisma 1973

----- [tillbaks] -----




















melodin i midi format

Kata Dalström

musik en variant av Amanda Lundbom
Konstgjorda Svensson Emil Norlander
text: Bo Granhammar

Proletärens idealdröm,
hoppsan, slangsan, ding-e-ling-e-dangsan,
det är faktist Prata Dalström,
Kata Dalström menar jag.
Varje länsmän står på vakt,
hoppsan, slangsan, slimsam sej, tjohej,
och skriver opp vad Kata sagt,
hoppsan, slangsan, ding-e-ling-e-dangsan.

Krut och ruter finns i Kata,
hoppsan, slangsan, ding-e-ling-e-dangsan,
Hon är bland de mest kavata.
Och hon vet att sjunga ut.
Hon är inte oerfar´n,
hoppsan, slangsan, slimsam sej, tjohej,
hon har ju fött sju stycken barn,
hoppsan, slangsan, ding-e-ling-e-dangsan.

Kommen från den burgna klassen,
hoppsan, slangsan, ding-e-ling-e-dangsan,
går hon nu i vardagsstassen,
som en arbetsklassens vän.
Hon vill störta kung och tron,
hoppsan, slangsan, slimsam sej, tjohej,
och samla till revolution,
hoppsan, slangsan, ding-e-ling-e-dangsan.
 

I de olika distrikten
hoppsan, slangsan, ding-e-ling-e-dangsan,
myndigheterna vet plikten,
plikten att få Kata tyst.
Men hon skinn på näsan har,
hoppsan, slangsan, slimsan sej, tjohej,
och segerrik hon framåt drar,
hoppsan, slangsan, ding-e-ling-e-dangsan.

Ifrån alla landsvägsdiken,
hoppsan, slangsan, ding-e-ling-e-dangsan,
lägger hon ut politiken,
borgar´n ser av ilska rött.
Till och med i Folkets Hus,
hoppsan, slangsan, slimsan sej, tjohej,
där dörren stänger man burdus,
hoppsan, slangsan, ding-e-ling-e-dangsan.

Men det hindrar inte Kata,
hoppsan, slangsan, ding-e-ling-e-dangsan,
som från landsvägen kan prata,
hata svenska styresmän.
Kata hade sina knep,
hoppsan, slangsan, slimsan sej, tjohej,
talade så folk begrep,
hoppsan, slangsan, ding-e-ling-e-dangsan.

[tillbaks] | [topp] | [text start]