[tillbaks] | [till visan]

Dagens visa
1999 mar 13
melodin i midi format 
 
Anders Fryxell var först. Sedan kom Fredrik August Dahlgren och lånade vers ett samt skrev själv två strofer. Melodin är från Östergötland. Fast skall sanningen fram är musiken importerad. Anders Fryxells två sista strofer brukar inte vara med i sångböckerna. Ack ja, i visans värld lånar man och tappar bort.

Till Anders Fryxells version (original)

Till F. A. Dahlgrens version (den som överlevt)

----- [tillbaks] ----- 
melodin i midi format

Värmlandsvisan.

text: Anders Fryxell (1795-1881) och F A Dahlgren (1816-1895)

Anders Fryxells version - ur skådespelet Värmlandsflickan (1822)

Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land!
Du krona för Svea rikes länder!
Ja, om jag komme mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändå återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar.

Ja, när du en gång skall bort och gifta dig, min vän,
då skall du till Värmeland fara;
där finnes nog Guds gåvor med flickor kvar igen,
och alla ä´ de präktiga och rara.
Men friar du där, så var munter och glad!
Ty muntra gossar vilja Värmlandsflickorna ha;
de sorgsna - dem ge de på båten.

Och Värmelandsgossen, han är så stolt och glad,
han fruktar för intet uti världen.
När Konungen bjuder, då drager han åstad,
bland kulor och blixtrande svärden.
Ja! Vore det Ryssar till tusendetal,
han ej dem alla fruktar, han vill ej annat val,
än dö eller segra med ära.

Och skulle han ej strida med glädje och med mod,
och livet sitt våga, det unga?
Där hemma sitter moder och beder för hans blod,
med Bruden, den älskade, unga,
en Värmelandsflicka, så huld och så skön!
För Kung och Land han strider, och hon skall bli hans lön,
Ho kan honom då övervinna?
 

[tillbaks] | [topp] | [text start]

F A Dahlgrens version sångspelet Värmlänningarna (1846)
Första strofen av Anders Fryxell - se ovan

Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land!
Du krona för Svea rikes länder!
Ja, om jag komme mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändå återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar.

I Värmeland är lustigt att leva och bo;
det landet jag prisar så gärna.
Där klappar det hjärtan med heder och tro
så fasta som bergenas kärna.
Och var och en svensk uti Svea rikes land,
som kommer att gästa vid Klarälvens strand,
han finner blott bröder och systrar.

I Värmeland - ja där vill jag bygga och bo,
med enklaste lycka förnöjder.
Dess dalar och skog ge mig tystnadens ro,
och luften är frisk på dess höjder.
Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång -
vid den vill jag somna så stilla en gång
och vila i värmländska jorden.

[tillbaks] | [topp] | [text start]