Mer lycklig än Kresus.

Mer lycklig än Kresus, de Lydiers kung,
Jag sorglös vid bägaren sitter,
och sjunger och skämtar, som vore jag ung,
och dricker så länge jag gitter.
Och ledsen vid allt det pedantiska gräl.
I höglärda hjärnor regerar.
De tomma begreppen om sällhet och väl,
i bålen jag realiserar.

Vad båtar det väl en apostel av Kant
Att, blekgul av nattvak, och mager,
Med eviga tvister om rätt och om sant
Beskugga upplysningens dager?
Han törstar, jag dricker; han grubblar, jag ler;
Ser sakerna rena och klara.
Han tror sig så höglärd; jag vet mycket mer,
Jag vet hur man lycklig skall vara!

Försvärjom då, bröder! de kätterska bud
Man ger oss - att grubbla och törsta,
Och resom ett tempel åt druvornas Gud,
Bland fornvärldens gudar den största.
Se´n vigom åt Fröja ett litet kapell,
Där glada prästinnor servera
Vid bålen, hos flickan, förtjusad och säll,
Vad vill man väl sig önska mera?