En kärlekshistoria
ur Sjung och Dryck
Nubbevisor och Dryckessånger
samlade av Carl Möller
med bilder av Einar Nerman
Bakgrundsgrafiken från vissamlingen
Bort med kärlek! Hit med glaset
Som den högsta fröjden bär!
Jag betala fått kalaset
Nog, minsann! Då jag var kär.
Aldrig fick jag lugn,
Glödhet, som en ugn,
Brann jag både dag och nätter
För den största bland koketter.
Jämt jag gick att blommor plocka,
Blek och dum och utan frid,
Och jag smidde rim, så tjocka
Som Egyptens pyramid.
Och jag låg på knä,
Och jag skar i trä
Hennes namn, tillhopapetat
Med mitt eget, skönt arbetat.
Och jag ritade vår hydda
Uppå superfin welin;
Lindar henne sågos skydda,
Utanföre låg en äng,
Längre fram en sjö,
Och i den en ö
Dit i båt vi skulle fara,
Att i ensamhet få vara.
Men hur gick det? Hit med kannan,
Den mig bringar tröst allén;
Bäst jag ritade - en annan
Kom, som hade hus av sten
Och en verklig sjö,
Med en verklig ö. -
Strax gav flickan mig på båten,
Steg i hans - och slut med ståten!
|
