Isabella.

Jag har en blomma på hjärtats grund,
Isabella.
Född av en blick i en månskensstund,
blick från min Isabell.
Fast jag vet ej om du vill med mej
gå under brudepäll,
vill jag dock giva mitt liv för dej,
förtjusande Isabell.

Isabella,
skänk nu mitt hjärta tröst,
låt nu gälla
kärlekens milda röst.
Vi kunna förtroligt språka
fast ej i vagn vi åka:
Ty du kan få
en plats ändå,
på min bicykel gjord för två.

Som äkta makar på livets stråt,
Isabella,
hjula vi skulle med fröjd framåt.
Jag och min Isabell.
Ingen polis skull oss hejda då
ty i den mörka kväll
lyste vår färd dina ögon blå,
min strålande Isabell!

Isabella,
skänk åt mitt hjärta tröst,
låt nu gälla
kärlekens ljuva röst.
Vi kunna så härligt språka
fast ej i vagn vi åka:
ty du kan få
en plats ändå,
på min bicykel gjord för två.

Men om en fara oss hota må -
Isabella,
då skall med pinglan du passa på:
Pling, Pling, Pling, Plang, Isabell!
Jag tar den kurs som dig synes bäst
Och - är du riktigt snäll,
ska´ - du få styra båd karl och häst.
min tjusande Isabell!

Isabella,
skänk åt mitt hjärta tröst,
låt nu gälla
kärlekens ljuva röst.
Vi kunna så härligt språka
fast ej i vagn vi åka:
Ty du kan få
en plats ändå,
på min bicykel gjord för två.