Kristina Nilssons visa
Högt i Småland ut i Växjö-trakten
stod min vagga i ett torftigt tjäll
där naturen uti fulla prakten
strödde blomster på en mossrik häll.
Där höga furor susa, lärkan slår sin drill,
skogens fåglar sjunga och jag lyss därtill.
Där i skogen satt jag mången, mången gång
hörde lärkans kvitter, trastens sång.
Näckens spel jag hörde uti kvällen
sedan dagens fäste släckt sin sol.
Efter den jag sedan tog modellen
till en enkel men en kär fiol.
Ljungby marknad leker än i håg och sinn
uti en förtrollad värld jag blickar in.
Där i skogen satt jag mången, mången gång,
hörde lärkans kvitter, trastens sång.
Nu jag sjungit har i många länder.
I Paris där blev min lycka gjord.
Därför nu så glad jag återvänder
hem till Sverige, till min fosterjord.
Där höga furor susa, lärkan slår sin drill,
skogens fåglar sjunga och jag lyss därtill.
Där i skogen satt jag mången, mången gång,
hörde lärkans kvitter, trastens sång.
|
