| Gamla farmor skrynklig och grå,
böjd och lutande hon synes gå, livets börda trycker henne nu, fordom var hon ung och rask som du. |
| Men hon har ett hjärta, ömt och gott.
Ack, om du det hjärtat kände blott, skulle du, som blott till ytan ser, älska farmor mycket, mycket mer. |
| Snart vår Herre farmor till sig tar,
hon är nöjd att sluta sina dar och få vila i en kyrkogård, där ett kors blir rest som minnesvård. |
| Kära barn, förljuva farmors lott,
sök att skaffa henne glädje blott! Ty om sorg du gamla farmor ger, hon med smärta går i graven ner. |
| Därför, vart din väg dig leda må,
vandra den till farmors glädje så, att en gång på hennes döda mull intet ogräs växer för din skull. |