|
Start | Föregående | Nästa O
|
|
A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö |
| OCH FAR MIN SALIG HAN VAR EN SKEPPARE (SJÖMANSVISA) |
| OVÄDERSSÅNG |
| Och aldrig jag sett någon gladare lax, |
| Och Amelie var icke mera min. (Fallera) |
| Och av allt vad jag såg uti Kronstadt, jag såg, |
| Och Barkarbyvägen |
| Och Barkarbyvägen |
| Och ber oss titta kring land och hav. |
| och björkarna gro kring den älskades grav |
| Och björken grönskar så högt på branten, |
| Och blommor man satt där |
| Och blomsterströ min vind fem trappor opp. |
| Och blomsterströ min vind fem trappor opp. |
| och bodde somrarna på landet. |
| Och bromsen spelar på myggans bal, |
| Och de blåste, så ögonen välvde sig ut, |
| Och det porlar i berg |
| Och det är vackert så. |
| Och det är vackert så. |
| Och det är vackert så. |
| Och det är vackert så. |
| Och det är vackert så. |
| Och dito Bore på samma vis. |
| Och dito vatten sol och luft |
| Och domherrn hackar på frusna knoppen, |
| och drack förresten bara vatten |
| Och drack rönnbärslikör på försök. |
| Och drömde om sin jättestora kropp - |
| Och du är kroppen kvitt, |
| och eget hus i Pelarbacken |
| Och ej en skymt av en Bacchi bror, |
| och ej en skymt av publicister. |
| Och en sjöofficer, som var Finne till börd, |
| Och en sällsam musik blåste takten framför |
| och far min var just ej bland de blöta, han heller. |
| Och far min, salig han var en skeppare, han, han, |
| Och fattas bara ett i tusen! |
| Och fick med ens i hennes klänning fast. (Fallera) |
| och fläta sitt skuggvalv däröver. |
| och focken täcket, och huvudgärd ankarbojen. |
| och främst av allt veta hut, och se´n manövrera. |
| Och få stut på öppet torg. |
| och ganska ofta han vid mitt öra dem lade. |
| Och gav mig fan, fast jag var mera blöt. (Fallera) |
| och gick till sängs tre kvart till åtta. |
| och grät därvid, om ingen annan. |
| Och gör kyrkan ren igen! |
| Och hade mygg ej funnits, så min själ! (Fallera) |
| Och hade regn ej stundom fallit ned, (Fallera) |
| Och han stjäl den dag från dag. |
| Och havet kastar en våg så bitter |
| Och Herre Gud, vad den sexan smakar |
| Och himlen pudrar min ö som bäst. |
| Och himmelen har man, i fall man vill dit, |
| Och hotell Rosalie jag bland annat besåg, |
| Och hundsa jämt av ett knöligt hav, |
| och i dal på en gång: |
| Och i jublande lov |
| Och jag hör samma toner ännu. |
| Och jag sjöknektar såg med förträffligt humör |
| Och jag staden besåg, fast mitt resparaply |
| Och jag såg en basar med allt möjligt uti. |
| Och jag såg något stort uti regnluften stå, |
| Och jag tänkte: om Stockholm den seden antog, |
| Och jag undrade först och gick fram: |
| och klagar vid minnet av forntida dar |
| Och klä sig fint och var dag sig raka, |
| Och känns i dess gästfria salar ibland |
| Och köpa talgljus och ta opp ved, |
| och levde nära hundra år |
| Och lärkan drillar sin sång i sky, |
| Och madamer i trasor alltjämt. |
| Och med en vän med samma mål och hopp, |
| Och med ett skutt jag dök i djupet ned. (Fallera) |
| Och med namn av tronens lykta |
| Och min lilla korpus kullrar |
| Och mitt spruckna stop. |
| och moder och vänner mig mana igen |
| Och nekas ej kan, att dess gästfrihet |
| Och när klockan slog tolv, just som tolvslaget dog, |
| Och när till slut du andan mist, |
| Och om man friskt går på, |
| Och orren spelar och göken gal. |
| Och predikar annat slag, |
| Och på dockor och skepp, gav jag granneligt akt, |
| Och på tyska hon bad oss en stund stanna kvar, |
| Och på vägen intill griften |
| Och rosor växa i stora knippor |
| Och räven tittar i smyg kring slätten, |
| och salig Thunbergs sats hon drev: |
| och segern sjuttonhundranitti, |
| Och silvervingade kullbyttera |
| Och skakar snön av sin röda väst. |
| och skutan fick jag i arv av honom, med mera. |
| Och slagit hjäl både far och mor. |
| Och snö och månsken till? |
| Och Stor-Peters staty stod och trampade på |
| och står då förskjuten, där älskad han var, |
| Och svinen beta på dikeskanten, |
| Och så bjöd hon på vin över lag. |
| Och så långt man skönja kan, |
| och såg med krona omkring pannan. |
| Och säkert är, att jag än i dag därförutan |
| Och sämsta skrubb blir ett kabinett. |
| Och tallstrunt jag andas från morgon till kväll. |
| Och tittar in uti skafferi´t. |
| Och tjusas av skogar och blommande land. |
| Och tjusas av skogar och blommande land. |
| Och tumla om med varann i kapp. |
| Och tututteritu blev det ända till slut, |
| Och törs ej sätta sin nästipp ut. |
| Och undrar ofta, om den dag som stundar |
| Och uven känns på sin gamla ton. |
| och var mot adeln mäkta bister. |
| och var, kort sagt, med hull och hår |
| Och vara stel i varenda led. |
| och varma tofflor hela dagen. |
| Och vattnar sin skuggande strand |
| Och vi sköljde med sherry den ner. |
| Och vid bryggan ner vid strand |
| Och vill glädjen prisa. |
| och ville rakt ur världen sopa, |
| och ville reda ha i saken, |
| och vågen plöjdes liksom en fåra för plogen, |
| Och våren svänger sin blomsterstav. |
| Och värdinnan charmant emot gästerna var: |
| Och värdinnan oss bjöd uppå tårta jämväl |
| Och yppig, som nånsin man vill. |
| och återhållsam utan måtta: |
| Och älven sig slingrar som fordomsdags |
| Ofta hon bedrövad går, |
| Om blott jag utsträckte min hand. |
| Om blott viljan hjälper till. |
| Om dagen gick jag sovande omkring, (Fallera) |
| Om din lyckas rullning motas - |
| Om du i skogen gör en titt, |
| om hembygdens dalar förtroligt. |
| Om jag störde hennes ljuva drömsan. |
| Om strumpan ock har en och annan stopp, |
| Om tjänst och lön mig ofta ryggen vänt. |
| Ont om pengar än |
| Orren spelar på sin lyra. |
| Ovanpå skvätten |
|
[topp]
|