|
Start | Föregående | Nästa H
|
|
A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö |
| HÖST OCH RUSK |
| Ha ha ha! jag skrattar. |
| Ha ha ha! men skratta. |
| Ha ha ha! och skrattar. |
| Ha ha ha! och skrattar. |
| Ha ha ha! och skrattar. |
| Ha ha ha! och skrattar. |
| Han beskriver, så det bränner, |
| Han flickan förde levande, fast blek, (Fallera) |
| Han gick i tröja, och kalvskinnshandskar han hade, |
| Han har stulit livets glädje, |
| han satt och talte rätt mången strof, som jag minnes: |
| Han som bor däruppe, Han |
| han var, besitta, den axelbredaste man, man. |
| Han är född att mista kappan |
| Handlöst gå för vind och våg: |
| Hans glans och snille hon beskrev |
| hans levnadsankar, hur starkt det var, måste brista |
| Har du ej gratis fått förnuft |
| Har du och till pajas gett dig, |
| Har som konung folket bett dig |
| Harvad åker, raka diken, |
| Hela musiken av krigsrop och damm! |
| Hela musiken av läger och damm! |
| hela natten, fastän det är strängtsan. |
| Hellre jag tumlar bland liljekonvaljer, |
| Hellre jag tumlar bland liljekonvaljer, |
| Hellre korgen, än få ja. |
| Helvetet och svavel-ån. |
| Hennes namnsdag det var samma dag. |
| Hennes stämma hör jag allare´nsan, |
| Herrarna just försett sig ha med gaffel, |
| Himmel! nu mår man som pärla i gull. |
| Himmelen är jordens vän: |
| Hon hade egna tänder kvar |
| Hon kan få gallsot, min gamle vän. |
| Hon mindes tredje Gustafs slut |
| Hon många kungar levde ut |
| hon ständigt satt och spann vid rocken, |
| Hon såg hans majestät stå lik |
| Hon tålte aldrig politik |
| Hon var, om jag så säga får, |
| Hon åt sig aldrig mer än mätt |
| Hosta vid vart steg |
| Hugga en bit och snapsa med varann. |
| Hur det susar i skog: |
| Hur jag jämkar kragen, |
| Hur vi till förnuftet vädje, |
| Hur vår prost må tycka. |
| Hur vänligt gnabbas de ej och nicka, |
| Hurra och jubla vid kringskuren kung. |
| Huru stoftet döms, som hädansov. |
| Husch! Nej, nu jag måste bulta påsan, |
| Huset utan vank och brist - |
| Huvu´t fullt med myror |
| Håll och senapsdeg. |
| Hän över viken från bergets altan. |
| Här på jorden får ej tänkas |
| Hör du nöd och armod snyfta, |
| Hör vad det susar i gungande träden, |
| Höst och dimmor tunga |
|
[topp]
|