|
Start | Föregående | Nästa V
|
|
A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V Å Ä Ö |
| VACKERT SÅ |
| VISA PÅ LANDET |
| Vacker utsikt ut åt viken |
| Vad det är skönt, att bo så högt från jorden, |
| Vad diktade hoppet, vad brände din håg, |
| Vad drömde du väl om den främmande jord? |
| Vad hade jag annars så skyhögt hit opp |
| Vad härlig tavla, vad lek och löjen! |
| Vad skall mer jag hitta på? |
| Vad som skiftar på äng, |
| Vad som skimrar i dal, |
| vad såg du i söder, som icke du såg |
| Vad sökte du fjärran i söder? |
| Vad under då, om jag vill luftslott bygga |
| Vad, som ditt sinne stämmer ned, |
| Vagn att åka, käpp att rida, |
| Var bor du min lilla tärna, |
| Var fann du väl trognare bröder? |
| Var gång du dig i spegeln sett, |
| Var jämt beredd till att möta döden och domen, |
| var kry i gamla år ännu |
| Var oförfärad, se faran stint uti synen, |
| Var sjutton år och hette Amelie. (Fallera) |
| Var är min käpp? jag satt den på en gren. |
| Varfrån kom väl läsarprästen, |
| Varmt i hjärtat, gott på bordet: |
| Vart kan hon som längst sig ärna? |
| Vart sjunde år lär få, |
| Vem du tjänar hos? |
| Vem har jungfruns kappa sytt? |
| Vem vet kanske en skönhet då, |
| Vet att hon är till. |
| Vet du ej hur du bör ställa, |
| Vi ha ju trevligt ändå här i viken, |
| Vid aftonbrasan klinkar jag på lutan |
| Vid brunnsvikens strand |
| Vid brunnsvikens strand |
| Vid en liten bäck som bullrar |
| vid gravarnas runor och gråter |
| vid grönskande strand honom söver, |
| Vill han gälla som profet. |
| Vill jag uppå landet hava: |
| Virtuos på kam och giga, |
| Visor sjöng du för ditt nöjes skull. |
| Vore blott min hustru lite ömsan. |
| Vore gott att nu ha rygg av stensan, |
| Vore inte den saken så dum. |
| Vågen vid strand i stilla ro sig lagt. |
| Vår jord tar hand om vår person |
| Vår jord visst sparsam vara kan |
| Vårt tidevarv är smakens tidevarv. |
| Väl längtar du åter till fädernas strand, |
| Väl sover min fader+det sjungande hav |
| Värden en tår ännu i glaset häller, |
| Värden förnöjd är klädd uti kachett. |
| Värden trakterar, |
| Värst ändå mig kväljer, |
| Västen tunn och fracken något kortsan, |
|
[topp]
|