|
Start | Föregående | Nästa E
|
|
A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö |
| EN SÖNDAG PÅ LANDET |
| EN SÖNDAGSMORGON I SKOGEN |
| EN VÅRMORGON |
| Efter frukosten togo vi hjärtligt farväl |
| Ej du saknar livets snabba stunder: |
| Ej förmågan himlen dömde: |
| Ej många gästgivarhåll till. |
| Ej om flärd och bjäfs och nycker, |
| Ekorr´n uti björken gnor. |
| Eller dömd att strypa sill, |
| En barndomsbekant känns på rösten igen |
| en dundergumma att stå bocken. |
| En ed jag svor, så helig som en bön, (Fallera) |
| En för söt och hygglig fru |
| En grin-olle i var vrå |
| en grönskande sköld kringom tjället, |
| En gång skyfflas stoftets öden |
| en gång till att famna er åter. |
| En himlafärd du gör till sist, |
| En kväll, då man om åldern stred |
| En känsla av - Ångermanland. |
| En liten sparv i sin fågelbur. |
| En lycka hade där så när mig hänt, (Fallera) |
| en praktupplaga bland naturer |
| en redlös skuta förutan roder och ankar. |
| En sjöman, pojke! bör vara kvick uppå vågen |
| En sol att se uppå: |
| En stuga belägen |
| En stuga belägen |
| En tomsäck lik, uppå sin herre hängt, |
| En, som schaffsar utan ro |
| Enkelt är mitt levnadssätt, |
| Ett ej för flickor hoppa uti sjön. - (Fallera) |
| Ett entonigt tututteritu, |
| Extrakammarskrivar-visa |
|
[topp]
|