Start | Föregående | Nästa H
|
A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö |
HÖST OCH RUSK |
Ha ha ha! jag skrattar. |
Ha ha ha! men skratta. |
Ha ha ha! och skrattar. |
Ha ha ha! och skrattar. |
Ha ha ha! och skrattar. |
Ha ha ha! och skrattar. |
Han beskriver, så det bränner, |
Han flickan förde levande, fast blek, (Fallera) |
Han gick i tröja, och kalvskinnshandskar han hade, |
Han har stulit livets glädje, |
han satt och talte rätt mången strof, som jag minnes: |
Han som bor däruppe, Han |
han var, besitta, den axelbredaste man, man. |
Han är född att mista kappan |
Handlöst gå för vind och våg: |
Hans glans och snille hon beskrev |
hans levnadsankar, hur starkt det var, måste brista |
Har du ej gratis fått förnuft |
Har du och till pajas gett dig, |
Har som konung folket bett dig |
Harvad åker, raka diken, |
Hela musiken av krigsrop och damm! |
Hela musiken av läger och damm! |
hela natten, fastän det är strängtsan. |
Hellre jag tumlar bland liljekonvaljer, |
Hellre jag tumlar bland liljekonvaljer, |
Hellre korgen, än få ja. |
Helvetet och svavel-ån. |
Hennes namnsdag det var samma dag. |
Hennes stämma hör jag allare´nsan, |
Herrarna just försett sig ha med gaffel, |
Himmel! nu mår man som pärla i gull. |
Himmelen är jordens vän: |
Hon hade egna tänder kvar |
Hon kan få gallsot, min gamle vän. |
Hon mindes tredje Gustafs slut |
Hon många kungar levde ut |
hon ständigt satt och spann vid rocken, |
Hon såg hans majestät stå lik |
Hon tålte aldrig politik |
Hon var, om jag så säga får, |
Hon åt sig aldrig mer än mätt |
Hosta vid vart steg |
Hugga en bit och snapsa med varann. |
Hur det susar i skog: |
Hur jag jämkar kragen, |
Hur vi till förnuftet vädje, |
Hur vår prost må tycka. |
Hur vänligt gnabbas de ej och nicka, |
Hurra och jubla vid kringskuren kung. |
Huru stoftet döms, som hädansov. |
Husch! Nej, nu jag måste bulta påsan, |
Huset utan vank och brist - |
Huvu´t fullt med myror |
Håll och senapsdeg. |
Hän över viken från bergets altan. |
Här på jorden får ej tänkas |
Hör du nöd och armod snyfta, |
Hör vad det susar i gungande träden, |
Höst och dimmor tunga |
[topp]
|