Start | Föregående | Nästa    H
B C V Y Å Ä Ö 
HÖST OCH RUSK
Ha ha ha! jag skrattar.
Ha ha ha! men skratta.
Ha ha ha! och skrattar.
Ha ha ha! och skrattar.
Ha ha ha! och skrattar.
Ha ha ha! och skrattar.
Han beskriver, så det bränner,
Han flickan förde levande, fast blek, (Fallera)
Han gick i tröja, och kalvskinnshandskar han hade,
Han har stulit livets glädje,
han satt och talte rätt mången strof, som jag minnes:
Han som bor däruppe, Han
han var, besitta, den axelbredaste man, man.
Han är född att mista kappan
Handlöst gå för vind och våg:
Hans glans och snille hon beskrev
hans levnadsankar, hur starkt det var, måste brista
Har du ej gratis fått förnuft
Har du och till pajas gett dig,
Har som konung folket bett dig
Harvad åker, raka diken,
Hela musiken av krigsrop och damm!
Hela musiken av läger och damm!
hela natten, fastän det är strängtsan.
Hellre jag tumlar bland liljekonvaljer,
Hellre jag tumlar bland liljekonvaljer,
Hellre korgen, än få ja.
Helvetet och svavel-ån.
Hennes namnsdag det var samma dag.
Hennes stämma hör jag allare´nsan,
Herrarna just försett sig ha med gaffel,
Himmel! nu mår man som pärla i gull.
Himmelen är jordens vän:
Hon hade egna tänder kvar
Hon kan få gallsot, min gamle vän.
Hon mindes tredje Gustafs slut
Hon många kungar levde ut
hon ständigt satt och spann vid rocken,
Hon såg hans majestät stå lik
Hon tålte aldrig politik
Hon var, om jag så säga får,
Hon åt sig aldrig mer än mätt
Hosta vid vart steg
Hugga en bit och snapsa med varann.
Hur det susar i skog:
Hur jag jämkar kragen,
Hur vi till förnuftet vädje,
Hur vår prost må tycka.
Hur vänligt gnabbas de ej och nicka,
Hurra och jubla vid kringskuren kung.
Huru stoftet döms, som hädansov.
Husch! Nej, nu jag måste bulta påsan,
Huset utan vank och brist -
Huvu´t fullt med myror
Håll och senapsdeg.
Hän över viken från bergets altan.
Här på jorden får ej tänkas
Hör du nöd och armod snyfta,
Hör vad det susar i gungande träden,
Höst och dimmor tunga
[topp]