Start | Föregående | Kolvaktarens visor | Svarta ballader | Nästa | Start
A B D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö 
Jag har drömt...
Jag väntar...
Jägarnas vaggsång
Jöns Lekares kvinnor
Ja, Herre, de gräto och gåvo nog, men det var av fruktan för mig.
Ja, Herre, vi hjälpte varandra, och vi svulto allihop.
Ja, jag vet att det där är skuggor, men en är int så säker mer,
Jag ber om en vårkväll på rusiga ängar,
jag ber om en vårnatt igen av de många,
Jag biktar gråtande för det jag ej kan se,
Jag blev väckt av liv som larmar -
Jag drog fram den där dammiga vaggan igen - och då var jag sjuttio år.
Jag drömmer om reningens vita eld,
Jag fick bröd, man jag vet icke huru,
jag fick krypa fram genom drivorna, och jag tänkte, det här är dön!
jag flydde till Roomi och tände en eld,
Jag får vandra dem en gång när bot jag gjort -
Jag gick och vägen var hård och lång,
jag går att bikta min innersta synd
jag gästat en enda gång
jag hade fått lära
Jag handlat hårt, mitt fel var svårt,
Jag har aldrig köpt för ett öre sprit, jag drack om någon bjöd.
jag har byggt - små kvarnar också -
Jag har druckit bittra vatten,
Jag har drömt att en liten, liten kvinna,
Jag har drömt att jag en visa skulle sjunga,
Jag har drömt jag skulle sjunga vad jag känner,
Jag har drömt, att när alla stjärnor skina,
jag har glömt Kersandros sånger,
Jag har hört Gunnar Vägman sjunga
Jag har känt det dunklaste dunkla,
Jag har lekt i den blommande dalen -
Jag har levat mig mätt - jag är född fyrtiett!
Jag har levat ändå, vare detta min tröst
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
Jag har rett ett läger och tänt en eld
Jag har räknat bäckarnas dammar
Jag har sett honom sitta bland unga
jag har sett liksom lite för mycket av konster av alla de slag.
jag har sett, var de unga uttrarna
jag har spelat mig i helvetet fast!
Jag har svurit mäj åt satan vid psalmbok och kniv,
jag har sålt mitt arv åt satan -
Jag har tiggt - en ska antingen råna eller tigga,
Jag har tjänat under satan i tretton glada år,
Jag har trott att alla stormarna som rasat,
Jag har tänkt att alla jagande åren,
Jag har tänkt på domaren Thatcher
jag har vaknat i vårens armar,
Jag har verkligen tänkt slå ihjäl däj, Tore Johnson,
jag hunnit upp min längtans högkvarter.
jag högg ved där kolvägen slutar, en mil norr om Hörkensjön.
Jag hör en storm som går på vingar tunga,
Jag hör ett tal från darrande ben,
Jag hör hur det hamrar och hamrar - jag vet inte vad jag ska tro,
Jag hör hur plankdörren ruskas hårt,
Jag hörde basunen ropa, jag hörde orkanens sus,
Jag hört på vart råd, vart ord ur din strupa likt brokiga fåglar mot salstaket flög.
Jag kan ej sova om han vaken måste vara!
Jag kan inte ligga och tänka på allt det svåra som hände sen -
Jag kan inte tala mer,
Jag kan krypa på knä för en tiggerskas barn, men inte för herrarnas nåd.
Jag kan minnas den reslige finnen,
jag kan ropa på jungfruns son!
Jag kom från tjuvarnas gråstensborg,
Jag kvistade opp, högg av och drog, med tänderna bitna hop,
Jag kände det var på slutet, jag orkade inte mer,
Jag köpte det här, jag har kravlat mäj fram, jag svalt, och dom svalt mest.
Jag ligger här bara och tänker, hur alla sin mat ska få -
jag ligger i lundens svalka
jag längtar att gräva i jorden,
jag längtar ändå mer.
jag minns din barndom på Härönäs, jag är dubbelt så gammal som du.
Jag minns hur isarna vräktes om våren, mot skären kring Kerstulaön -
Jag minns när du byggde, herre, små hus vid Tärnsjöns strand,
jag orkar ej höra dem mer!
jag orkar ej höra dig mer - -
jag orkar ej tala mer,
Jag ropade: Herre, vår fruktan låg under och morrade dov,
Jag sade nog hårda ord ibland - en vet knappast av att det sker,
Jag satt på min ödsliga vind en kväll och beskådade ängarnas höst,
jag seglar väl ner när ett mål jag behöver,
Jag ser på livet som på sländors vimmel,
Jag ser stjärnor slockna, de slockna allt flera -
Jag ser stjärnor tändas, de tändas allt fler
Jag sett dina tårar,
jag sjunger i natten,
jag sjunger, han är icke död, men han sover och drömmer om kronor av törnen och gull.
Jag ska följa genom dalarna i höstens höga natt,
jag ska hem till mina små.
Jag ska lägga mitt bröd till huvudgärd
jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord.
Jag ska spela när ni gräva era kära ner i jord,
jag skall be - när du tröttnat att gå - - -
jag skall höra din visa och vila
Jag skall låta förnuftet fara,
Jag skall spela för djävlarna i Gammal-Erkers sal -
jag skall säga dig kvinna: giv!
jag skall vandra dem sakta år efter år,
Jag skalv i den stickande vinden, och min yxa föll tungt, men hårt,
jag skjuter - det kan ej bli värre än bom!
jag skulle lära mig dess visor en gång.
jag skulle spela hela vägen där han går!
Jag slapp att se de små som skrek och en mor som hostade blod,
Jag slogs för mina i tretti år - och sen så fick jag er,
Jag slutade gå i gruvan, jag bröt rötter och sprängde sten,
Jag snuddade vid din vagn, herre, där mjukt du slöade fram -
Jag som slitit för min sängplats från Kap till Hull -
jag spelar för att glömma att jag själv finnes till.
Jag står vid vägens sista, höga grindar,
Jag såg hans panna lysa som silver, snö och ben,
Jag såg ock den rådlöses glans i ditt öga när ömt din butelj som ett dibarn du sög.
jag såg opp och jag kände mäj nästan ung - och då såg jag att det var vår.
Jag tar hellre emot hela hopens hot,
jag timrade giller i snåren
Jag tog det för Herrens vilja, jag böjde min rygg och grät,
jag tog ner den ur skräpet på vinden,
jag trampar en mask med skon.
jag trodde jag såg den mest älskade komma
Jag tror de hjälptes åt, de två, att dra oss till Ebal ner,
Jag tror jag prövar er än ett tag under sommarhimlen blå,
jag tyckte jag fick den i mig med vart andetag jag tog.
Jag tyckte jag gick i den dimman jämt, som står över Brännby myr,
Jag tyckte jag liksom var kvitt en del, det var rosamt att sitta här,
jag tyckte jag var som ett billigt ur som gått och gått och gått ner.
Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma
Jag undrar - säj, är det historier, det där om vår Herre och Skam?
Jag var hungrig med dem, som hungrade, och med de trötta trött.
Jag var inte rädd för det döda, jag var skygg för det levande, jag.
Jag var trött att älska
Jag vart avlad i trasor och sot, och i fattigdom avlade jag
Jag vet alla vägar för vattnet,
Jag vet, var spindlarna spänna
Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill,
Jag vill dit där molnen gå tunga
jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned.
Jag vill hem till dalen vid Kango
Jag vill hem till dalen vid Pajso,
Jag vill hem till det fattiga folket
jag vill hem till jordhöljt bo,
Jag vill inte gräva jorden, jag vill inte hugga ved,
Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin,
Jag vill leva på bröd och vatten,
jag vill minna mig jorden och himlen blå -
jag vill tala med döden och dig!
Jag vill veta om jag ropade, hör, mor, är klockan tolv?
jag ville ge er en bit ur mitt hjärta.'
Jag ville sjunga vid tennstop till luta,
jag ville ur livet fly,
Jag ville vi kunde mötas, du och jag,
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida -
Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
Jag åt bark med de mina om våren,
Jag älskade - ja, jag var från mina sinnen,
Jag är bara en gammal och tröttkörd man, och dör utan kält och knot,
Jag är bunden av billiga jordiska band
jag är dock intet barn och ingen kvinna är jag.
jag är en fluga som surrar mot en ruta.
Jag är ensam och tungt står mörkret
jag är icke värd din kärlek
Jag är kolare Berg - och tro mina ord:
jag är liknöjd hur dagarna vandra,
Jag är sjuk och spetälskäten,
Jag är skapt att mässa en åsknatt, eller hur?
Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans,
Jag är tiggaren Simon - vill du höra mäj predika?
Jag är trött, jag är led på fabriken,
Jag önskar jag vore som vintern kall,
jämra rosorna och visa sina sår.
Jämra, bita vasst och morra, skälla,
jättevågen skall lyfta dig högt mot himlens stjärnor.
Jöns Lekare satt vid elden, som pep bland sura trän,
[topp]