|
Start | Föregående | Kolvaktarens visor | Svarta ballader | Nästa | Start
|
|
A B D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö |
| Pajso |
| Predikaren |
| Purgatorium |
| plåga för kroppar och själar. |
| Predikaren är han - och konung - |
| predikaren, Israels konung, |
| På alla vilda ögon som fåniga blänka - |
| på allt som drömmer galenskap och vaknar i svett? |
| på allt som är förvuxet och krokigt och snett? |
| på daggbegjutna gruset! |
| på din egen och livets pockande gåta: |
| på din fridlysta kolaregård. |
| på en konung som glömt hennes namn. |
| på en myr vill jag ligga, mjukt mot dyn. |
| på en strängare, vassare årstid, en tyngre och gråare dag. |
| på en stupande häll ner i Pallao satt, |
| på en svart grammofon får han veva. |
| på helvetets ytterkant. |
| På knä på golvet står han, vid brasans sista bränder, |
| på lövströdd lera och gulnat grus, |
| På min grav skola vildmarkens blommor slå rot |
| på min gärnings förbannade dag, |
| På min träbrits drömmer jag vaken, |
| på min träbrits med sparsam halm - |
| På mitt beniga bröst skall månen skina, |
| på mjöliga vingar sväva |
| på sin egen förgängelses dag. |
| på sin gamla skrikande kvarn! |
| på stränder av lekfullt dansande vatten, |
| på ängar våta av dagg i natten. |
| pånyttfödd att locka och vinna, |
| pånyttfött i kommande tider... |
|
[topp]
|