Start | Föregående | Kolvaktarens visor | Svarta ballader | Nästa | Start
A B D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö 
En gamling
En spelmans jordafärd
En strof till Huck Finns minne
En svanesång
En tröstesam visa till idealisten och läraren Angelman
edra högdjur vill jag fälla
efter dem.
efter drevturen ändlöst lång,
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
ej ett ord av min ende son.
ej vackla av hunger framför höga hus.
Eller går han kring täkten och spökar och vågar säj inte fram?
eller hänga i ett träd eller gå omkring och skys som ett gammalt as!
Eller hört Gunnar Vägman sjunga,
eller höstens slagregn som rinnande is
emellan frusna trän.
emot vad mängden vill.
en baron i din mollskinnsskrud,
En bror har jag haft - han var blek om kinden,
en brödbit litet större än hon själv hade fått.
En dag på knä för Konungen, en natt för skuggan rädd,
En dröm har jag kvar - jag kan ännu drömma -
en enda - en lustarnas jäsande kväll!
En femöring, herre, för en vansinnigs sång -
en får veta - får veta sen.
En handfull av eldgräs från vildsådda sängar,
En hymn för din frihet,
En klocka ringer. En uppassare släcker alla gaslågorna utom en. De
en saga från i går.
En slav av mig själv, lik en träl jag går
en sliten slägga av blänkande järn.
En sup kan jag ta, men sen får det vara,
en sång från surrande hjul,
En sång om en rolös dåre,
en sång om en slipande kvarnsten
En sång till däj, min syster, när all marken väntar vår!
en sång åt din ära,
en sängplats av mossa på Vagnbergets häll!
En söndrig skugga var jag, ett nånting som gick förbi:
en tiggerskas vissna kind,
en vildes rus och en spelmans saga.
En älgkalv kom löpande från Västmora nor
En? Tre eller fyra minst, för att klara eländet ut -
ensam är jag - Marja-Lisa,
ensliga vägar - godnatt!
Er kärlek var av feghet, en rättfärdighet för gunst,
ett barn med dig, kvinna,
Ett evinnerligt snoende öde,
ett mörkt och svallande hav mig för
ett pörte vid Savonaån.
ett stinkande trasbylte bara, med ett skälvande hjärta i.
[topp]