|
Start | Föregående | Kolvaktarens visor | Svarta ballader | Nästa | Start
|
|
A B D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö |
| Å - din röst var mjuk som ängsgräs - |
| Å - du har gått bort att gråta - |
| Å - hur jag styvnar i en svepning av trasor - |
| Å - härlig var jorden ändå! |
| Å - härlig är jorden ändå! |
| Å - jag minns när jag först var älskad - |
| å - nu vet jag, det är du som |
| Å - sträck er raka, ben som brinna - |
| Å - tungt trycker brödet, jag har tiggt, på min arm, |
| å lötar alla gröna fall, |
| Å! härlig är jorden ändå! |
| Å, det är bara den gamla vaggan - |
| å, Gud, vad den går och - går - |
| å, satan, så'n ståt, sex bloss, som går fatt en, |
| Å, satan, vad grant, vad grant! Det lyser, det smäller och viner, |
| Å, som sjuka sumpar, där tidvattnet runnit ut, |
| Å, vad solljus gör ont och vad natten är lång - |
| Åh - det rosslar - det brinner, mitt bröst! |
| Åhå! Gamla Jann kommer snubblande hit. |
| ångaren Dana sitta vid var sitt bord med var sin kupa whisky. I ett |
| åt min aska byggdes ett hus, |
| åt min hårde, min ende son. |
| åt sin son till välsignelse när en gång han vart stor. |
| Åt tiggaren Simon var arvet ämnat, |
| ända in i iskallt hjärta |
| ängsligt vred du händerna framför |
| är av darrande spånad full, |
| är brak och rassel av skrapande horn |
| är bränd och kolad på stekarerns glöd |
| är den gladaste som sjungits på orten. |
| Är det andra tider igen? |
| är det hopp ändå, är det tröst också |
| Är det högtid? Ska gamlingen åka? |
| Är dom inte som vanliga ögon och är inte vitan vit? |
| är dröm om koppel och flämtande nöd, |
| Är du ensam vid din mila i din koja i kväll, |
| Är du Gud och dock min broder, |
| är du rädd, din stackare, för fan, se hit! |
| är farligt och tokot: |
| Är jag djur eller människa, sot eller jord? |
| är jag rusig av vårens yra, |
| är jorden det svarta svar du behöver. |
| är trött av kvinnor och vin. |
| är väl gräsvallen svartbränd |
| äro döda och vandra som vi. |
| äter, hungrar, ler och gråter ut, |
| ätit kött och druckit brännvin, |
| Över backarnas små blommor går det tysta tåget fram, |
| över bergen genom blommor, |
| Över bittra örter skall vinden vina - |
| Över bordet av guld och rosenträ |
| Över bädden av pors skall stjärnljus strömma, |
| över faror jag har bröstat, |
| Över gräs och gråa hus flyger natten som ett sus, |
| Över heden ifrån väster nedåt tjärnen går ett ljus, |
| Över ljung och gula myrar gungas hårda döda ben, |
| över mördarens multnande ben, |
| över stora, otäcka barn, |
| över strändernas gungande dy. |
| Över svarta vreda vatten spelar natten upp till bön, |
| över vildmark som viskar, vad i ensamheten hänt, |
| över vägar jag har vandrat, |
| över äng som under daggen lyser grön. |
|
[topp]
|