Start | Föregående | Kolvaktarens visor | Svarta ballader | Nästa | Start

A B D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö

Å - din röst var mjuk som ängsgräs -

Å - du har gått bort att gråta -

Å - hur jag styvnar i en svepning av trasor -

Å - härlig var jorden ändå!

Å - härlig är jorden ändå!

Å - jag minns när jag först var älskad -

å - nu vet jag, det är du som

Å - sträck er raka, ben som brinna -

Å - tungt trycker brödet, jag har tiggt, på min arm,

å lötar alla gröna fall,

Å! härlig är jorden ändå!

Å, det är bara den gamla vaggan -

å, Gud, vad den går och - går -

å, satan, så'n ståt, sex bloss, som går fatt en,

Å, satan, vad grant, vad grant! Det lyser, det smäller och viner,

Å, som sjuka sumpar, där tidvattnet runnit ut,

Å, vad solljus gör ont och vad natten är lång -

Åh - det rosslar - det brinner, mitt bröst!

Åhå! Gamla Jann kommer snubblande hit.

ångaren Dana sitta vid var sitt bord med var sin kupa whisky. I ett

åt min aska byggdes ett hus,

åt min hårde, min ende son.

åt sin son till välsignelse när en gång han vart stor.

Åt tiggaren Simon var arvet ämnat,

ända in i iskallt hjärta

ängsligt vred du händerna framför

är av darrande spånad full,

är brak och rassel av skrapande horn

är bränd och kolad på stekarerns glöd

är den gladaste som sjungits på orten.

Är det andra tider igen?

är det hopp ändå, är det tröst också

Är det högtid? Ska gamlingen åka?

Är dom inte som vanliga ögon och är inte vitan vit?

är dröm om koppel och flämtande nöd,

Är du ensam vid din mila i din koja i kväll,

Är du Gud och dock min broder,

är du rädd, din stackare, för fan, se hit!

är farligt och tokot:

Är jag djur eller människa, sot eller jord?

är jag rusig av vårens yra,

är jorden det svarta svar du behöver.

är trött av kvinnor och vin.

är väl gräsvallen svartbränd

äro döda och vandra som vi.

äter, hungrar, ler och gråter ut,

ätit kött och druckit brännvin,

Över backarnas små blommor går det tysta tåget fram,

över bergen genom blommor,

Över bittra örter skall vinden vina -

Över bordet av guld och rosenträ

Över bädden av pors skall stjärnljus strömma,

över faror jag har bröstat,

Över gräs och gråa hus flyger natten som ett sus,

Över heden ifrån väster nedåt tjärnen går ett ljus,

Över ljung och gula myrar gungas hårda döda ben,

över mördarens multnande ben,

över stora, otäcka barn,

över strändernas gungande dy.

Över svarta vreda vatten spelar natten upp till bön,

över vildmark som viskar, vad i ensamheten hänt,

över vägar jag har vandrat,

över äng som under daggen lyser grön.

[topp]