Textdatabase Dan Andersson

Start | Föregående | Kolvaktarens visor | Svarta ballader | Nästa | Start

A B D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö

Kall går skuggan kring mitt huvud -

Kall som den klara kvällen och svart är min visa,

Kan du bedja, så bed för mej, hustru - för själv tror jag inte jag kan.

kan du inte vara rosam och rolig som förr,

Kan undra om liten går vilse och gråter,

Kan undra var Sizzi i kväll håller till?

kan vår kärlek oss göra till trälar.

kanske fick han det bättre än man tror?

kanske gungar det till nästårs i säden?

kanske kommer han ner ur åskbyn

Kanske spelar det och viskar i träden?

Kanske spelar han på gästabud i Abrahams hus,

Kanske stundar det uppståndelse till kommande vår?

kläder frosten väggarna vita.

knacka dem till jord i hjälplös natt!

knäppande och ringande,

Kolen kallna klingande,

kom du kanske hit på spe?

Kom och stå med mig vid hagens grindar,

kom till mig i vindens vin,

kom till oss ty denna jorden den är icke riket ditt.

Kom ut, när stormen viner vild i apel, pil och hägg!

Kom, jag har grävt dig en fridens grav,

kom, sjung om din ungdoms synd, om du kan,

komma vi, komma vi som förr.

kring dalar som blomma -

kring de gamla kända marker.

kring den gamlas vita hår.

Kring kropp som tumlat i synder,

kring Lasso, kring dalen och skogen och sjön,

kring min bädd i Savos koja,

kring Missouris förtrollade land,

kring munnen som stelnat i dårens grin.

Kring pannan gul gå skuggor

Kring rider vinden, klagande, kall,

kring röset där elden brann,

kunde aldrig bli vit igen.

kunde andas med frost som natten,

kunna tåla att man dansar och är glad?

Kvar i kvarnen du lämnade gubbar och lystna tärnor,

kvar är jag som ingen älskar.

kvar är mörkret kring min panna,

kvar är natten - kvar är berget -

kärlig sömn försakande

Kölden går på smyg kring jordklädd knut

Kör från ovan:

Köttet har jag gömt i skrevor

[topp]