|
Start | Föregående | Kolvaktarens visor | Svarta ballader | Nästa | Start
|
|
A B D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö |
| Tal till Jonathan |
| Tiggaren Simons sång |
| Tiggar-Stinas middagssång |
| Till Astrid Dolores vid skilsmässan |
| Till kvinnan |
| Till min syster |
| Tjuvskytten |
| Tack pojkar för supen, för nu är jag hemma igen! |
| tack pojkar, det värmde - se, blossen står kvar, |
| Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har! |
| Tag ej mig till livets rike! |
| Tig - för helvete! |
| Tig - för helvete! |
| Tig - för helvete! |
| Tig, kvarn, du borrar mitt huvud |
| Tiggar-Stina har bannat din rygg och spottat i hjulens damm. |
| till den sista och gladaste av alla, |
| till det gräsiga kärret vid So, |
| till dödens rike for. |
| Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka, |
| till en ärofull begravning de ringa. |
| till jord igen och rullas bort och grävas ner |
| Till jordens ära skulle vi sjunga en hög sång |
| till min koja vid Blodstensmyren, |
| till sin gnälliga gamla fiol. |
| Till sist jag smög en fråga litet blygt och stammade fram: |
| Till sist tog jag mod och stegade fram, och lyfte min nya hand: |
| till Sizzi av Lasso av springarnas ätt, |
| till soldans i berglandets vår. |
| till stränder, där ängsgräset blommar som lin. |
| till syndernas förlåtelse och frid. |
| Till tröst har jag tänt den |
| tills drömmaren är död - |
| tills en femveckors resa är slut! |
| tills han sanslös och sjuk föll till jorden ned. |
| tills jag hämtat kraft och vilat |
| tills jag hör på rösten av mor, som sa, säj, människa, kom det blo? |
| tills kölden går på väckning, långt före dag, |
| tills man andas med bara hat - |
| tjuta som schakaler på en grav. |
| Tog du Marja-Lisa från mig - |
| togo våra barn och hustrur. |
| togo våra magra tegar, |
| Tolv slag slog klockan i bondens gård, |
| tomt och grymt och svart som sot! |
| Tore Johnson, berätta, berätta, |
| Tramp av fyra trötta män, som i sorg gå hem igen, |
| trasig och slafsig slänger kjolen. - |
| Trasig skalv jag i din lada, tills morgonen lyste grå. |
| tre mil ha vi sprungit för den! |
| Tre sorgens strängar har jag - den fjärde har gått av, |
| tre trappsteg av bot äro ej mer - |
| tre trappsteg av fuktig sten - |
| Tre trappsteg av synd har jag längesedan gått, |
| Tre trappsteg till solens port, |
| Trollmän och onda tider kunna intet mäj skada - |
| Trotsa jag vill dig med dans och sång, |
| Trött var ditt öga att se allt och hjärtat skälvde, |
| Tumla runt och rulla blint i pina, |
| Tunga av vår möda, i trofast lag, |
| tunga huvuden sej böja som i bön. |
| Tunga stövlar taga steg över rosensållad teg, |
| Tussilullan barnet mitt, |
| två stiga upp och ragla ut från krogen. Den druckne matrosen följer |
| Två stirrar mot krogens slaskiga golv, |
| ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin. |
| Ty den sista kvinna jag älskat, det sista begär jag känt, |
| Ty det lägger sig att sova när vandringen är slut - |
| Ty du kunde bli mor, min kära, |
| ty en spelman och en drömmare är död. |
| Ty folket vill ha narrar och visorna hans, |
| Ty jag älskade strid med sten och kniv, |
| ty utav eder hand sker allt som sker. |
| ty vet, att jag girigt tar vad jag får, |
| Ty vi vandra, vi vandra och hava ej ro |
| Tyst, gamla - ty härlig är jorden, |
| Tyst, på huk! Spänn din rygg! |
| Tåligt, manligt vakande, |
| täljde lugnt sin levnads sägner, |
|
[topp]
|