Textdatabase Dan Andersson

Start | Föregående | Kolvaktarens visor | Svarta ballader | Nästa | Start

A B D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö

bakom Dombergets vågiga ked,

Bakom förhängets röda skuggor

bakom huden en dödskalle grinar

bakom kolkojans sotiga dörr.

bakom Mattnas kamm går ned.

Bakom mig gå vallarevisorna höga,

bakom Skambergets röda häll.

Bar vid ditt hjärta i nätterna de hemlösa själarnas fasor,

bara ett är hårt och heligt: när far skulle dö.

Beskådad och fattig och tvättad och naken du vinglar mot gnällande grindarna hän.

bitande, stickande hård.

bits ej, rivs ej en gång.

bland alarnas droppande blom,

bland enarna på mon.

bland fallande dammar

bland kullar av sollöst grus.

bleka stjärnor blinka fattigt från sin sky.

bli knytnävskamp i kväll och död i morgon dag,

blir glad av brännvin och dansar, är en präst som inte går an.

Bogg stämmer sin fiol och sjunger följande visa på en gammal valsmelodi:

Borra kniven din i ben,

Bort längtande vekhet ur sotiga bröst,

bort och åter till min slaktplats

Bort ur ödemarkens nöd bärs en drömmare som död,

botar synd och bor i kyrkor -

bottenlös blick ville borra sig genom och bakom tingen.

bredvid elden, den röda,

brott det blev att högdjur döda.

Bröd har jag fått i Hagberga gård -

brödet, som har hårdnat i mitt knyte.

Bullra hårt och darra runt i pina -

Bullra runt och darra hårt i pina

burit salt från byn till kojan

Byltet är tungt och solen är het.

bär den ej ut i bygden, där skrattas den åt,

bär hon till mig hedens ljung.

bäst du vill får du vaka.

[topp]