|
Start | Föregående | Kolvaktarens visor | Svarta ballader | Nästa | Start
|
|
A B D E F G H I J K L M N O P R S T U V Y Å Ä Ö |
| Benkvarnen |
| Botgöraren |
| bakom Dombergets vågiga ked, |
| Bakom förhängets röda skuggor |
| bakom huden en dödskalle grinar |
| bakom kolkojans sotiga dörr. |
| bakom Mattnas kamm går ned. |
| Bakom mig gå vallarevisorna höga, |
| bakom Skambergets röda häll. |
| Bar vid ditt hjärta i nätterna de hemlösa själarnas fasor, |
| bara ett är hårt och heligt: när far skulle dö. |
| benen dina |
| benen dina! |
| benen mina |
| Beskådad och fattig och tvättad och naken du vinglar mot gnällande grindarna hän. |
| bitande, stickande hård. |
| bits ej, rivs ej en gång. |
| bland alarnas droppande blom, |
| bland enarna på mon. |
| bland fallande dammar |
| bland kullar av sollöst grus. |
| bleka stjärnor blinka fattigt från sin sky. |
| bli knytnävskamp i kväll och död i morgon dag, |
| blir glad av brännvin och dansar, är en präst som inte går an. |
| Bogg stämmer sin fiol och sjunger följande visa på en gammal valsmelodi: |
| Borra kniven din i ben, |
| Bort längtande vekhet ur sotiga bröst, |
| bort och åter till min slaktplats |
| Bort ur ödemarkens nöd bärs en drömmare som död, |
| botar synd och bor i kyrkor - |
| bottenlös blick ville borra sig genom och bakom tingen. |
| bredvid elden, den röda, |
| brott det blev att högdjur döda. |
| Bröd har jag fått i Hagberga gård - |
| brödet, som har hårdnat i mitt knyte. |
| Bullra hårt och darra runt i pina - |
| Bullra runt och darra hårt i pina |
| burit salt från byn till kojan |
| Byltet är tungt och solen är het. |
| bär den ej ut i bygden, där skrattas den åt, |
| bär hon till mig hedens ljung. |
| bäst du vill får du vaka. |
|
[topp]
|