|
Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
| Regementets kalk |
| Rad av vita hjässor sänkes, |
| Raketer skulle ljunga |
| Rakt skulle gå förspilld! |
| Rebellen -- det var dock rågan! |
| Regementets kalk |
| Ren kring högkvarteret skocka |
| Ren latinska orationer, |
| Ren mängden böljar tät, |
| Ren rulla dundren över skummigt djup, |
| Ren slicka flammor båd' torn och skepp. |
| Ren staden begynte att stimma, |
| Ren stunden inne var för att gå hem, |
| Ren tillräckligt tårbegjuten, |
| Ren uppbrottstimmen nalkas. Nio slag |
| Reste sig på var sin rand |
| Reträtt, reträtt! -- Men då från Sveriges skär |
| Rika lagrar samfält brötos, |
| Riksförmyndarne, de gamle, |
| Rim, som än mot udden spjärna. |
| Rivna fanor, segertecken |
| Romanus sum! |
| Rulla stolt omkring hans bår. |
| Ryck ej på skuldran! Större under hänt. |
| Rycker fienden, vid Gud! |
| Rynkar han ej ögonbryn |
| Rådfrågar i fjärran var strålig prick -- |
| Rätt nu slå de på sin värja |
| Rätt så, mitt unga, mitt svenska blod, |
| Röda smultron lågo spillda |
| Röjde de varandras hem |