|
Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
| Ja, anaden blott I, |
| Ja, Dahlberg hade ren fått mer än nog |
| Ja, dallrar för olärt finger |
| Ja, det är det gröna Södermanland! |
| Ja, det är hans egen, hans svenska bygd, |
| Ja, detta är Sveas sång! |
| Ja, Herrans under visst det var, |
| Ja, medaljongen -- den tog fröken med. |
| Ja, vissten I det bara, |
| Jag aldrig lika kan. |
| Jag av en kylig fläkt |
| Jag bad få slippa, men det halp ej alls, |
| Jag dansat på redutten hela natten. |
| Jag fyllde sista gången |
| Jag förde ut min föresats -- |
| Jag gjorde om, vad jag gjort. |
| Jag har haft min lust i läger, |
| Jag henne leder. |
| Jag in i brasan mig begav |
| Jag knappast kvävde gråten |
| Jag kom på trötta fötter |
| Jag kunde ej annat -- det fanns ej val, |
| Jag kunde icke nog bese, beundra: |
| Jag kvävde snyftningen uti min hals |
| Jag kände, att här borgarrätt |
| Jag känner en, hon gjorde till markis -- |
| Jag lovar, när vuxit jag har, |
| Jag längtar se de säkra tag |
| Jag lärt, vad folkets svett och blod |
| Jag löser er i dag från ert befäl, |
| Jag mindes, att jag undrat, vem det var, |
| Jag minns, så sade hon, den morgonstund, |
| Jag mäktar ej mera -- herre, sitt av! |
| Jag märkte stunden ej för frågor gjord, |
| Jag också bjudning fick |
| Jag också fått, |
| Jag redan visste mången likhet läsa: |
| Jag reser nöjd mitt enkla tak |
| Jag ryckte från rustkammarns vägg |
| Jag satt bland böcker i en fönstersmyg, |
| Jag ser för mig så mången, mången, som |
| Jag ser mång ungersven vid skottens ljud |
| Jag sett förspillt i mull |
| Jag skulle vilja... |
| Jag smög mig -- månen sken klar. |
| Jag spiller inga ord i dag |
| Jag stjälper annars bläckhornet i boken! |
| Jag stod vid Kina slott. |
| Jag suckade beständigt: |
| Jag svär att skämma din reputation |
| Jag såg det -- en blodig, dallrande syn, |
| Jag såg det blänka vid det ljus, |
| Jag såg mig Kellgrens like, |
| Jag såg min flock förblöda, |
| Jag såg, hur Olof Hermelin |
| Jag tjänar dig som din far. |
| Jag tror, att det är förbi. |
| Jag tror, att Gud vill hjälpa Sveriges land, |
| Jag tror, jag vågar. Nu assessorns grund |
| Jag tröttnade ej fråga: Vem är det? |
| Jag undrar just, om änglar se så ut, |
| Jag undrar, om ännu du trava kan? |
| Jag var som vanligt hemma i min gränd |
| Jag vet, att Kellgren skulle lett av fröjd! |
| Jag vet, jag borde haft edert lov, |
| Jag vill se kinden åter röd |
| Jag ville säga den frun ett ord, |
| Jag vore nöjd, om pengarna |
| Jag väcktes, då folket begynte ropa. |
| Jag älskar dig, jag gör dig stor och rik! |
| Jag är Erik, vackra drömmars kung: |
| Jag är kamrer! |
| Jag önskade betrakta än en gång |
| Jaha, hon köper socker här och te. -- |
| Jan Banér, så nämns den döde, |
| Jo, sannerligen är det ej han... |
| Just efter kung Karls natur, |
| Just som han drog i strid. |
| Just vid fru Lenngrens port -- det var besatt! |