Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
Ja, anaden blott I, |
Ja, Dahlberg hade ren fått mer än nog |
Ja, dallrar för olärt finger |
Ja, det är det gröna Södermanland! |
Ja, det är hans egen, hans svenska bygd, |
Ja, detta är Sveas sång! |
Ja, Herrans under visst det var, |
Ja, medaljongen -- den tog fröken med. |
Ja, vissten I det bara, |
Jag aldrig lika kan. |
Jag av en kylig fläkt |
Jag bad få slippa, men det halp ej alls, |
Jag dansat på redutten hela natten. |
Jag fyllde sista gången |
Jag förde ut min föresats -- |
Jag gjorde om, vad jag gjort. |
Jag har haft min lust i läger, |
Jag henne leder. |
Jag in i brasan mig begav |
Jag knappast kvävde gråten |
Jag kom på trötta fötter |
Jag kunde ej annat -- det fanns ej val, |
Jag kunde icke nog bese, beundra: |
Jag kvävde snyftningen uti min hals |
Jag kände, att här borgarrätt |
Jag känner en, hon gjorde till markis -- |
Jag lovar, när vuxit jag har, |
Jag längtar se de säkra tag |
Jag lärt, vad folkets svett och blod |
Jag löser er i dag från ert befäl, |
Jag mindes, att jag undrat, vem det var, |
Jag minns, så sade hon, den morgonstund, |
Jag mäktar ej mera -- herre, sitt av! |
Jag märkte stunden ej för frågor gjord, |
Jag också bjudning fick |
Jag också fått, |
Jag redan visste mången likhet läsa: |
Jag reser nöjd mitt enkla tak |
Jag ryckte från rustkammarns vägg |
Jag satt bland böcker i en fönstersmyg, |
Jag ser för mig så mången, mången, som |
Jag ser mång ungersven vid skottens ljud |
Jag sett förspillt i mull |
Jag skulle vilja... |
Jag smög mig -- månen sken klar. |
Jag spiller inga ord i dag |
Jag stjälper annars bläckhornet i boken! |
Jag stod vid Kina slott. |
Jag suckade beständigt: |
Jag svär att skämma din reputation |
Jag såg det -- en blodig, dallrande syn, |
Jag såg det blänka vid det ljus, |
Jag såg mig Kellgrens like, |
Jag såg min flock förblöda, |
Jag såg, hur Olof Hermelin |
Jag tjänar dig som din far. |
Jag tror, att det är förbi. |
Jag tror, att Gud vill hjälpa Sveriges land, |
Jag tror, jag vågar. Nu assessorns grund |
Jag tröttnade ej fråga: Vem är det? |
Jag undrar just, om änglar se så ut, |
Jag undrar, om ännu du trava kan? |
Jag var som vanligt hemma i min gränd |
Jag vet, att Kellgren skulle lett av fröjd! |
Jag vet, jag borde haft edert lov, |
Jag vill se kinden åter röd |
Jag ville säga den frun ett ord, |
Jag vore nöjd, om pengarna |
Jag väcktes, då folket begynte ropa. |
Jag älskar dig, jag gör dig stor och rik! |
Jag är Erik, vackra drömmars kung: |
Jag är kamrer! |
Jag önskade betrakta än en gång |
Jaha, hon köper socker här och te. -- |
Jan Banér, så nämns den döde, |
Jo, sannerligen är det ej han... |
Just efter kung Karls natur, |
Just som han drog i strid. |
Just vid fru Lenngrens port -- det var besatt! |