Föregående | C D V W Å Ä Ö  | Nästa | Start
Ja, anaden blott I,
Ja, Dahlberg hade ren fått mer än nog
Ja, dallrar för olärt finger
Ja, det är det gröna Södermanland!
Ja, det är hans egen, hans svenska bygd,
Ja, detta är Sveas sång!
Ja, Herrans under visst det var,
Ja, medaljongen -- den tog fröken med.
Ja, vissten I det bara,
Jag aldrig lika kan.
Jag av en kylig fläkt
Jag bad få slippa, men det halp ej alls,
Jag dansat på redutten hela natten.
Jag fyllde sista gången
Jag förde ut min föresats --
Jag gjorde om, vad jag gjort.
Jag har haft min lust i läger,
Jag henne leder.
Jag in i brasan mig begav
Jag knappast kvävde gråten
Jag kom på trötta fötter
Jag kunde ej annat -- det fanns ej val,
Jag kunde icke nog bese, beundra:
Jag kvävde snyftningen uti min hals
Jag kände, att här borgarrätt
Jag känner en, hon gjorde till markis --
Jag lovar, när vuxit jag har,
Jag längtar se de säkra tag
Jag lärt, vad folkets svett och blod
Jag löser er i dag från ert befäl,
Jag mindes, att jag undrat, vem det var,
Jag minns, så sade hon, den morgonstund,
Jag mäktar ej mera -- herre, sitt av!
Jag märkte stunden ej för frågor gjord,
Jag också bjudning fick
Jag också fått,
Jag redan visste mången likhet läsa:
Jag reser nöjd mitt enkla tak
Jag ryckte från rustkammarns vägg
Jag satt bland böcker i en fönstersmyg,
Jag ser för mig så mången, mången, som
Jag ser mång ungersven vid skottens ljud
Jag sett förspillt i mull
Jag skulle vilja...
Jag smög mig -- månen sken klar.
Jag spiller inga ord i dag
Jag stjälper annars bläckhornet i boken!
Jag stod vid Kina slott.
Jag suckade beständigt:
Jag svär att skämma din reputation
Jag såg det -- en blodig, dallrande syn,
Jag såg det blänka vid det ljus,
Jag såg mig Kellgrens like,
Jag såg min flock förblöda,
Jag såg, hur Olof Hermelin
Jag tjänar dig som din far.
Jag tror, att det är förbi.
Jag tror, att Gud vill hjälpa Sveriges land,
Jag tror, jag vågar. Nu assessorns grund
Jag tröttnade ej fråga: Vem är det?
Jag undrar just, om änglar se så ut,
Jag undrar, om ännu du trava kan?
Jag var som vanligt hemma i min gränd
Jag vet, att Kellgren skulle lett av fröjd!
Jag vet, jag borde haft edert lov,
Jag vill se kinden åter röd
Jag ville säga den frun ett ord,
Jag vore nöjd, om pengarna
Jag väcktes, då folket begynte ropa.
Jag älskar dig, jag gör dig stor och rik!
Jag är Erik, vackra drömmars kung:
Jag är kamrer!
Jag önskade betrakta än en gång
Jaha, hon köper socker här och te. --
Jan Banér, så nämns den döde,
Jo, sannerligen är det ej han...
Just efter kung Karls natur,
Just som han drog i strid.
Just vid fru Lenngrens port -- det var besatt!

[topp]