|
Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
| Under kronans diamanter. |
| Under tronens purpurhimmel |
| Under tunga sorgedagar steg han fram, naturens tolk, |
| Under vapen hären står. |
| Ungt folk är hela resten. |
| Upp de tunga portar springa, |
| Upp flyger bommens slå |
| Upp med dig, eremit, och kom på bal, |
| Upp mot sachsarne på backen. |
| Uppför breda trappor skredo |
| Upplysning, frihet -- hit de fört alltså! |
| Upprepar med tusende munnar. |
| Uppå dess disk, av grästorv redd, |
| Uppå klaverets dammiga tangenter. |
| Ur askan upp skall stå. |
| Ur den mångindelta skölden freden bästa fälten slet, |
| Ur dvalans slummer plötsligt väckt, nu frågar |
| Ur första våningen det ljus försvann, |
| Ur Gustavianum han fördes ut |
| Ur Gustavs kungahjärta där på höjden |
| Ur himlens saliga fred |
| Ur hängbår krossad och stjälpt! |
| Ur junkerns börs, då snart de skiljas åt, |
| Ur kronprydd länstols famn. |
| Ur landets hjärta en viskning steg: |
| Ur lejonots farliga bur. |
| Ur markens blodpöl att stinga |
| Ur ränseln tog du kalk, paten, |
| Ur sina syner han spritter. |
| Ur sjunkande skuggor stå fjärran berg, |
| Ur skuggan vill hon åter över spången, |
| Ur slottsherrns öga brast en tår, |
| Ur slummern väckt, |
| Ur Smålands gråstenshällar |
| Ur stugan tittar bonden |
| Ur svallet av hans harm. |
| Ur sår, som hämnden åt en annan ämnat. |
| Ur ögat än gnuggade blund. |
| Ur överfullt bröst. |
| Ut en vimplad farkost nu, |
| Ut till knekt tog äldste bror? |
| Ut under hagtornsbuskens sega rötter. |
| Ut!, ropar kungen, ni ljuger! |
| Utan knot intill det sista |
| Utan svar för första gårg -- |
| Utav allt, som nämns parti! |
| Utav den resehjälp, som lovats riklig. |
| Utav ett vårregn tvagen nyss |
| Ute i borgstugan efter hand |
| Utefter denna rad av mörka slupar |
| Utefter gatan hörs trampa. |
| Uti det fria, |
| Uti en gränd låg sträckt en okänd man, |
| Uti en pöl av blod gick ned i väster... |
| Uti en ram av grönt vid gångens slut |
| Uti en viskning gav hon mig besked: |
| Uti hans Atland, hans levnads id, |
| Uti hans gula Reuterholmska drag. |
| Uti hans öra, ännu tanken styr |
| Uti Italiens yra karneval |
| Uti Maria. |
| Uti sin kjortelsäck. |
| Uti sitt mörker ett sanningens ord, |
| Utländskt värvat krigsbefäl. |
| Utur ett litet aromatiskt moln |
| Utur vagnen ljöd ett löje, |
| Utöver allt Sveriges land. |
| Utöver kragens spetsar skjuter |
| Utöver Lejonbacken, |