Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
Efter fyratio år |
En afton hos fru Lenngren |
En natt i Augsburg |
Erik Dahlberg |
Eder unga, krönta Fröken |
Efter fyratio år |
Efter honom blott skall spana, |
Efter tretti års förbidan |
Eget järn den friska skaran kör. |
Ej alla, han mindes, dock tända sig, |
Ej avog sköld för er faders skull |
Ej bara dödskallar, många, många? |
Ej båtade Ryssland, mitt rike |
Ej dem darra sett på hand, |
Ej död, ej träldom de aktade på, |
Ej ett kvarter, |
Ej förebråelser blanda sig? |
Ej hat skall näras, |
Ej hög till växten, fyllig ock därtill. |
Ej höves det er för er faders namn |
Ej Kersti fullt förstod: |
Ej Kristina föresväva. |
Ej kronan tar med svek och list |
Ej kunde sitt lamm, |
Ej lyckans löfte ljugit, |
Ej lyser överallt den tillförsikt, |
Ej mellan pelarna uppmärksammat, |
Ej mer om seger drömde vi, |
Ej mera som förr vid lutan |
Ej Moskovs fånge mer! |
Ej någon tänkt att giva svar därpå -- |
Ej ro, ej rast, ej vila, |
Ej skilt i flockar men fast förent, |
Ej skönjas fler än summa två |
Ej som det var, |
Ej spordes knot eller knyst. |
Ej tindra på fästet de stjärnor små, |
Ej tjänte sämre i frid. |
Ej vet jag, om ryktet har rätt |
Ej Viborgs fasor Styrbjörns gossar skrämma. |
Ej vittnar alls om huldhet i förtreten. |
Eko, lyssna du: |
Eller sälja oss åt Spanien, |
Emellan tallar steg en rök |
Emellan tallbevuxna holmar rullar |
Emot en beväpnad värld |
Emot en gång med tak av kaprifol |
Emot en speljakt, glimmande av gull, |
Emot lavetten sjösoldaten vilar, |
En afton hos fru Lenngren |
En aftonstund det var, |
En annan fåle i hast fick tas |
En artighet till var och en i rummet. |
En avskedsblick, där genom masken brann |
En barnhand knubbig och brun. |
En bedrövelse så stor |
En bild av Manhem så fram han bar, |
En bild rann upp i håg |
En bjässe på Uppsalaslätten. |
En blixtsnabb blick till en intrig bär frö, |
En boja än tvang, |
En borg han reser ur vallens ring, |
En bortdöd släkt, |
En brandmur, svart av rök, |
En brokig vauxhall, full av djärv komik, |
En brunögd liten snärta, |
En bruten gubbe med slocknad röst |
En brytning, inser han, är oundviklig. |
En bägare, bräddad av styrkans mjöd, |
En bön till vår värdinan vågar jag -- |
En börda av svartmålat trä, |
En darrning flög genom klipparns kropp, |
En darrning genom hans fosterjord, |
En dikt i sten, |
En diktens stjärna utan nedergång. |
En dröm om vackra barn med guldgul lock, |
En egen gubbe, full med rynkor små |
En eld, som tinar upp glömskans frost. |
En eller annan skeppsbrand ännu blossar: |
En enda kronans plåt. |
En fader i sorg -- med otack |
En fader, som alltför tidigt |
En fager åbrädd vid en liten bro. |
En flyktig blick, brådmoget klok. |
En fristad för satirens, skämtets vänner. -- |
En fållbänk av furu, helt rätt och slätt, |
En gång det draga käck |
En gång i vårt sargade land! |
En halvt avsvimmad man, |
En herde där från bergens blåa gräns |
En holme höjer sig ur rökens slöja. |
En hotfull ryttarevakt |
En här, förtunnad av köld och brist, |
En häst för parad och ståt, |
En häst för varje håll. |
En häst, en häst att rädda vår kung, |
En hög av grus! |
En kammarsven förkunnar: |
En klagan höjdes ur folkets brus: |
En klippö i hav av lågor. |
En klädståndsfru slog till ett falskt ackord |
En krets, som blivit husvill i den stund, |
En krigare, men lärd att slå sig fram, |
En kronans officer. |
En kvinna finns här dag och natt. |
En kvinna, själv från världens ävlan skild, |
En kvinna, skön att kunna helgon fresta. |
En kväll i gamla Stockholm -- regnets sus |
En kåre krusar i sakta fras |
En känsla lyst upp: min son! |
En lantlig fest, där oskuld, barnaskön, |
En liten ensam gosse, tyst och blyg, |
En liten flicka sammankrupen |
En ljusare framtid skall se en gång. |
En mask förrådande en vänlig fe. |
En medelålders fru, om ni så vill, |
En myrstack med bördor och sorg. |
En mäktig dryckesmugg, |
En mängd av småting, som jag alla kände. |
En mörkblå ryttarkappa |
En mötande bonde på ensam led |
En natt i Augsburg |
En nick Fortuna gett dig från sitt klot -- |
En nickning: Min gosse, gå nu med Gud! |
En nordisk studiosus blott, de svara, |
En och var uti sin sal, |
En olycklig man. |
En plymascherad hatt bland krutrök svänga. |
En pudrad, täck korist |
En påse med slantar vid låset fäst, |
En rikdom, som fäderna aldrig drömt. |
En ring i det stora förbundets ked |
En ringa sak, ett flyktigt ingenting |
En ros, som i juvelprydd hand hon höll, |
En ryttare sprang av sin häst: |
En rörlig skuggbild innerst i gemaket |
En röst av välkänt ljud... |
En sakta gnäggning han från sig gav, |
En segerherre, fromhetens |
En sexårig prins han bar. |
En skara bara och gubbar mest |
En skatt för lekman liksom för klerk, |
En skatt, som mullen ej når med rost, |
En skog av finaste uddar och spjut |
En sky på härdade drag låg tung |
En skål på Gustavs dag: |
En skälmsk kusin med musch vid kindens grop, |
En smådräng snarkar i godan ro |
En solglimt faller från gardin, |
En spegel bara! -- |
En statsfru fann dem platta, |
En stjärna, strålande hopp och fröjd |
En stolla är du, Kersti lill'! |
En storm av frågor susar |
En stråle av ljus han begärde. |
En stum åhörarring. |
En stämma ur ekarnas susning |
En ständigt glesnande mur, |
En suck utur djupaste hjärtegrund, |
En syn förutan like: |
En sådan ritt ej heller |
En tigande omarmning än |
En ton, som följt mig ända i min dröm. |
En trasa ur Linköpings tvätt. |
En trumma var mitt altarbord, |
En tum från ett rytande lejons gap |
En tung kaross med dån om hörnet svänger. |
En turkisk häst kom för när, |
En vandrares ensliga färd är styrd. |
En vattenyta, flottor rad mot rad |
En vetturin i trav for ut från Rom. |
En vindstöt -- i fönstret en vinande skräll! |
En viskning genomlopp. |
En vårdröm om lycka i Nord. |
En väg för vimplade snäckors tåg, |
En vänligt leende och luftig flock |
En äldre skolas vördnadsvärda minne. |
En ängel vill hon se, mitt söta gull? |
En ängslig fråga, vågad |
En är vår äldste ättefar, |
Endast den, som honom föder, |
Endast i varandras grannskap |
Envar blott sin egen man? |
Envar med mod och hopp. |
Envar vill veta mera |
Er borg, som snart på gammal grund |
Er fogde hälsar eder glad |
Er här inför mig att gå ed. |
Er plikt I redligt fyllt, |
Er stamfars fältherrsvärd |
Er sändnings föremål! |
Erik Dahlberg |
Ert hår, då nu vi ses igen, |
Ert stora värde känner kungen väl |
Esaias Esaiasson. |
Ett andedrag in i rummet strömmar |
Ett anlete med bleka, vissna drag |
Ett anskri, som går genom märg och ben: |
Ett avogt öde med hjältehåg, |
Ett brett och tvärklippt, grånat skägg, |
Ett bud från själve Arvid Wittenberg! |
Ett bördornas karga rike, |
Ett drömslott med tandad tinne, |
Ett drömslott med tandad tinne. |
Ett eko väcks, -- det är, när hjärtan brista: |
Ett eldsken ger dag åt det mörka hus, |
Ett enda ord ej kommer |
Ett enda ord gjorde grinarn stum -- |
Ett enda ord är tillräckligt strax |
Ett finhyllt skott av gammal adlig rot, |
Ett Finland vanns inom Sveriges gräns. |
Ett foder av läckraste smak -- |
Ett folk stod i vinternatten |
Ett fädernesland. |
Ett glas æil de perdrix -- |
Ett glas för fast behållning |
Ett guldskrin med en hjältes hjärta |
Ett hundraårsminne, den 10 januari 1878 |
Ett hävdens jätteblad, vitt ännu, |
Ett i pansar härdat släkte |
Ett kaos av dårskap och snille, |
Ett krutröksvärtat brev, |
Ett kungligt brev, där meningen |
Ett lantvärn med fädrens sinne. |
Ett lyckligt svärdshugg kan bräcka -- |
Ett mål för spe av varje fräck satrap |
Ett namn, ett ord! Figur uppå figur |
Ett nyktert tvivel, om viskat blott, |
Ett oförsonligt hat, hans öga mötte. |
Ett par små Hilleströmska tavlor där, -- |
Ett par unga Martisgossar |
Ett paradis |
Ett prydligt brickbord. Bredvid sockerskåln |
Ett ramtag vill lejonet måtta |
Ett rytterianfall -- en mörknad duk |
Ett sista anfall är tillbakadrivet, |
Ett skott ur löven i skymmande skog |
Ett skott vid Fredrikshall. |
Ett spår av Sveriges jord. |
Ett stackars ensamt, jordiskt majestät. |
Ett stammande ljud blott smög sig |
Ett strängaspel nejden förnam. |
Ett stycke av Båvens spegelglas. |
Ett stycke Sverige än jag såg |
Ett stöd för Karlar trenne, |
Ett tekök sorlar trevligt, silvret lyser. |
Ett träsnitt på väggen -- kung Karls porträtt. |
Ett under, såsom än det tima kan |
Ett urhem för ljus och bildning, |
Ett viktigt brev med stort sigill det är, |
Ett åskmoln, laddat med blixt och brak, |
Ettdera det gällde -- då fejd utan nåd! |
Evinnerligen lång, |