|
Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
| Nalkas att dess språkrör vara |
| Namn, som söndra våra hem! |
| Naturens och kärlekens tjusning |
| Ned i Lützens mull fått vandra, |
| Ned på fältherrns hand, den kalla, |
| Nej, av bonden blott de lånat rocken, |
| Nej, detta är ej någon dröm. Vem vågar |
| Nej, jämmer och skräck, det är staden, som brinner. |
| Nej, maken såg jag då ej på länge! |
| Nej, men kejsarens kanoner -- |
| Nej, så var det icke ment. |
| Ner på Cornelius föll en droppe klar, |
| Ni är nödvändig. Res på ögonblicket! |
| Nog höjas stämmor till dagens lov, |
| Nog är det rätta pengar, du, |
| Notställarn bar en nu förgäten sång, |
| Nu bjuder hon barnet en vissnad barm. |
| Nu brann det i självaste rikets kant, |
| Nu brusar fram hans ritt. |
| Nu bräcker dagen. Vind och upprörd sjö. |
| Nu bröts från öster- till västervåg |
| Nu bytes sorg i lycka, |
| Nu de tröttnade att stirra hopplöst på ett brustet svärd, |
| Nu dånade trummorna över hed |
| Nu dör av lejda främlingar försummad |
| Nu dörr på dörr slås opp. |
| Nu ej mer den bleka kärven, |
| Nu flyktar kroat, och nu viner vallon, |
| Nu fyrti somrar svunnit |
| Nu få vi hem kung Karl! |
| Nu genljöd huset av röster och vapen, |
| Nu gällde det bara gå blint framåt |
| Nu han väntar på saluten, |
| Nu har jag ej mer att ge. |
| Nu hit till oss sin fina ljusflod skickar |
| Nu hur ängsligt intill barmen tryckte hon de sista få, |
| Nu hålles sammankomst vid detta bord. |
| Nu höter i sömnen åt flugors flock |
| Nu icke vred! Allt I skolen höra. |
| Nu knackar det på dörren sakta: |
| Nu knotar: Jag drömde så härligt nyss. |
| Nu kommer din herre förvisst. |
| Nu låt Din tjänarinna |
| Nu lämna vid trappan de sina tyglar. |
| Nu Mikael är det, keruben -- |
| Nu river isbron den vida, |
| Nu Rudbeck själv var gammal och grå, |
| Nu rätar han sig i sin blå kommiss |
| Nu sjunga du kan! |
| Nu sover hans fagra Södermanland |
| Nu svara klipporna vid skarp signal, |
| Nu synen svann -- på öde torg |
| Nu sysslar maktlös och febertärd |
| Nu sänker sig natten, en kolsvart korp -- |
| Nu sänks mot kudden en grå mustasch -- |
| Nu tacker Gud allt folk! |
| Nu tryckes som bäst liten gyllenlock |
| Nu träder han inom sitt rå och rör, |
| Nu vill han resa -- hans beslut är fattat. |
| Nu vårt Leipzig och vårt Narva skulle bli vår magra vret. |
| Nu är det tid att stänga -- krämarn menar |
| Nu är han vid dörren till litens bo. |
| Nu ärkeängeln, som slår ur skyn |
| Nu, då han ej finnes mera, |
| Nu, vännen lilla -- sade Per -- |
| Numera gällde ingenting -- |
| Nya tyska härligheter. |
| Nyfikenheten intet kunde mätta. |
| Nyss den myndigvordna drottning |
| Nyss krigarekungen med rynkat bryn, |
| Nyss ställde det upp sin ynglingahär, |
| Nyss syntes han icke om vägen viss -- |
| Nyss var det hövdingen blott -- i hand |
| Nyss väckt på höjderna så stor förtret. |
| Nå fort, att ej den sköna vänta får -- |
| Nå, känner du slätten vid Lund? |
| Når lik en ängels stämma |
| Når tyst på tå dit, där barnet drömmer. |
| Nämnas Gyllenborg och Horn, |
| När borgens port upplåtes |
| När brottet det anade minst, |
| När de flydde ur sin vagnborg, |
| När den gick kring med tröstens ord, |
| När faror hans byggnad hota, |
| När frihetsbudet hann vår ort, |
| När han tog upp psalmen, den väldige jätten. |
| När har dig en ättling lönat med en tro så ren och varm? |
| När jag från skolan hade lov för dagen. |
| När julisolen stiger, röd som blod, |
| När kalken, regementets skatt, |
| När krigarn famnar Guds soldat, |
| När mindre vårt land vi älska, |
| När Ryktet sist gör officiellt besök, |
| När skymningen faller så tung och grå, |
| När snart hon blundar: |
| När tvedräkt är spord, |
| När under gnistrande Karlavagn |
| När vart land på sekeldagen än av detta namn är fullt, |