Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
Nalkas att dess språkrör vara |
Namn, som söndra våra hem! |
Naturens och kärlekens tjusning |
Ned i Lützens mull fått vandra, |
Ned på fältherrns hand, den kalla, |
Nej, av bonden blott de lånat rocken, |
Nej, detta är ej någon dröm. Vem vågar |
Nej, jämmer och skräck, det är staden, som brinner. |
Nej, maken såg jag då ej på länge! |
Nej, men kejsarens kanoner -- |
Nej, så var det icke ment. |
Ner på Cornelius föll en droppe klar, |
Ni är nödvändig. Res på ögonblicket! |
Nog höjas stämmor till dagens lov, |
Nog är det rätta pengar, du, |
Notställarn bar en nu förgäten sång, |
Nu bjuder hon barnet en vissnad barm. |
Nu brann det i självaste rikets kant, |
Nu brusar fram hans ritt. |
Nu bräcker dagen. Vind och upprörd sjö. |
Nu bröts från öster- till västervåg |
Nu bytes sorg i lycka, |
Nu de tröttnade att stirra hopplöst på ett brustet svärd, |
Nu dånade trummorna över hed |
Nu dör av lejda främlingar försummad |
Nu dörr på dörr slås opp. |
Nu ej mer den bleka kärven, |
Nu flyktar kroat, och nu viner vallon, |
Nu fyrti somrar svunnit |
Nu få vi hem kung Karl! |
Nu genljöd huset av röster och vapen, |
Nu gällde det bara gå blint framåt |
Nu han väntar på saluten, |
Nu har jag ej mer att ge. |
Nu hit till oss sin fina ljusflod skickar |
Nu hur ängsligt intill barmen tryckte hon de sista få, |
Nu hålles sammankomst vid detta bord. |
Nu höter i sömnen åt flugors flock |
Nu icke vred! Allt I skolen höra. |
Nu knackar det på dörren sakta: |
Nu knotar: Jag drömde så härligt nyss. |
Nu kommer din herre förvisst. |
Nu låt Din tjänarinna |
Nu lämna vid trappan de sina tyglar. |
Nu Mikael är det, keruben -- |
Nu river isbron den vida, |
Nu Rudbeck själv var gammal och grå, |
Nu rätar han sig i sin blå kommiss |
Nu sjunga du kan! |
Nu sover hans fagra Södermanland |
Nu svara klipporna vid skarp signal, |
Nu synen svann -- på öde torg |
Nu sysslar maktlös och febertärd |
Nu sänker sig natten, en kolsvart korp -- |
Nu sänks mot kudden en grå mustasch -- |
Nu tacker Gud allt folk! |
Nu tryckes som bäst liten gyllenlock |
Nu träder han inom sitt rå och rör, |
Nu vill han resa -- hans beslut är fattat. |
Nu vårt Leipzig och vårt Narva skulle bli vår magra vret. |
Nu är det tid att stänga -- krämarn menar |
Nu är han vid dörren till litens bo. |
Nu ärkeängeln, som slår ur skyn |
Nu, då han ej finnes mera, |
Nu, vännen lilla -- sade Per -- |
Numera gällde ingenting -- |
Nya tyska härligheter. |
Nyfikenheten intet kunde mätta. |
Nyss den myndigvordna drottning |
Nyss krigarekungen med rynkat bryn, |
Nyss ställde det upp sin ynglingahär, |
Nyss syntes han icke om vägen viss -- |
Nyss var det hövdingen blott -- i hand |
Nyss väckt på höjderna så stor förtret. |
Nå fort, att ej den sköna vänta får -- |
Nå, känner du slätten vid Lund? |
Når lik en ängels stämma |
Når tyst på tå dit, där barnet drömmer. |
Nämnas Gyllenborg och Horn, |
När borgens port upplåtes |
När brottet det anade minst, |
När de flydde ur sin vagnborg, |
När den gick kring med tröstens ord, |
När faror hans byggnad hota, |
När frihetsbudet hann vår ort, |
När han tog upp psalmen, den väldige jätten. |
När har dig en ättling lönat med en tro så ren och varm? |
När jag från skolan hade lov för dagen. |
När julisolen stiger, röd som blod, |
När kalken, regementets skatt, |
När krigarn famnar Guds soldat, |
När mindre vårt land vi älska, |
När Ryktet sist gör officiellt besök, |
När skymningen faller så tung och grå, |
När snart hon blundar: |
När tvedräkt är spord, |
När under gnistrande Karlavagn |
När vart land på sekeldagen än av detta namn är fullt, |