Föregående | C D V W Å Ä Ö  | Nästa | Start
Vapenbröderna
Vita frun
Vad allting kostar, hon på öret vet,
Vad annat och större hon säga vill,
Vad bådar det, tror I? Jag tiger, jag.
Vad dessa hovar sade,
Vad det blev ljust! Hur kom hon över bron?
Vad fattas folket? Tala sant!
Vad fången leker i elfenben,
Vad gapande luckor beständigt!
Vad göras skulle, han gjorde i sta'n
Vad han väl tror om den hårda näven.
Vad hemma revs omkull.
Vad hjälper, att Sverige nu kallas fritt?
Vad häpna ryktet förkunnar,
Vad höge andar verkat stort
Vad i all världen kom åt den stränge?
Vad jag bevarat helst.
Vad kan det vara?
Vad leder du där för en ömklig kamp,
Vad menar Adam om det slag, som sker?
Vad ni är söt, mamsell!
Vad skada här han bragt åstad
Vad ställning har hon? -- En assessorfrus
Vad täck skalkaktighet, vad ömt behag
Vad tänker han, ljuslockig körsven, på,
Vad vill han av ödet begära mer?
Vad ändlös rad,
Vad, Blacken oss överger,
Vagga utan mål en natt i vackra maj!
Vagn och ryttare försvunno
Vak upp, o folk, förrn det är för sent!
Vak upp, o folk, på fördärvets rand
Vaker upp, vaker upp, I hertigens män!
Valthorn, tystna nu,
Vapenbror, jag kommer snart!
Vapenbröderna
Vapenvakt kring hjältens lik
Var Cronstedt fal och var Klingspor feg,
Var den ene innesluten
Var det första, mor dem lärt.
Var dock vår sista svenska storhetstid!
Var du glad för de där fåren,
Var ej en lösen mer för dagens släkte.
Var högmålsbrott
Var klipparn för gammal och matt.
Var möbel rubbad var, och i en hög
Var segervind
Var slocknat ut för dem!
Var styrka, välmakt och fred
Var tår av harm, som dess hjärta bränt!
Var väld å färde, fick bonden ej sitt,
Var är det folket, som övervann
Varann att hitta på
Varför skulle hon dem lämna?
Varhelst han skred,
Varhelst, som något finnes att beskåda.
Varom hon beder.
Vars hundra vimplar svaja framför sundet.
Vars make icke sports,
Vars prakt och fägring hela Rom förblända.
Vars sextonde år gick in,
Vart glansen i ögonvrån.
Vart hjärta vill flyga emot.
Vart sjätte gången vår.
Vart smickrets flöjtton, dina skalders röst.
Vart steg på golvet lämnar
Vart styrde han kosan? Du spörja får
Vart än man ser, av hjässor grå
Vek undan för en kraftig tramontana.
Vekligheten, flärden, övermodet
Velat ge sitt blod för dig!
Vem djärves att livet våga?
Vem manar dessa dystra bilder fram?
Vem plöjer min åker, vem sår min teg,
Vem tar befäl över rådvill här?
Vem tröskar och kör till kvarn?
Vem vinner spelet? Kanske skall hans fot
Vem vrider rovet ur härjarns grepp?
Veteraner ärrbetäckte,
Vi blekte hans hår.
Vi blir i viskning varje ord förnummet?
Vi böjde oss och gjorde bot,
Vi dessa smygande och tysta fjät?
Vi följa formannen långt ifrån
Vi följt honom bland försåten
Vi ha ju hälsan, hurtigt mod
Vi ha troféer, fångar
Vi hava krig. Far hem, bliv man igen!
Vi hålla stånd! Elektriskt ordet gått
Vi höra som sorl ur graven
Vi i lust och nöd följt åt.
Vi kände, att det var förbi,
Vi läsa om konung Gösta
Vi med den Högstes makt
Vi med värjan salutera
Vi möta hennes goda, svenska blickar.
Vi sett honom öppna stigar
Vi stanna här! så ljöd i går hans ord
Vi stanna här. Ett tonfall, orons tolk --
Vi sutto där bland dystert lag,
Vi sätta bo och köpa kon,
Vi ta oss tjänst, så får det bli.
Vi veta, att som karlakarl,
Vi vilja se kuriren!
Vi väntat här år ut, år in,
Vi äro närmare till hands
Vi, som för dödens närhet aldrig bleknat.
Victoria! och Stenbock!
Vid aderton år ren en saga, ett under.
Vid brandens gny och brak
Vid Coliseum nu de båda stå,
Vid eftertruppen, där faran är
Vid en enkel bår av eke,
Vid ett slag av kuskens piska
Vid fadrens bannor och hot,
Vid Fyris bragte han allt å ban.
Vid Fyris' lopp,
Vid fönstret stod hon där uppenbart,
Vid hurrande och jubel övermåttan,
Vid Hälsingborg i drabbning
Vid härjad härd för Sveriges son
Vid kannans blanka rand
Vid Katarinas hov? Nej, hellre hos de döde!
Vid kungens sönderskjutna bår,
Vid lampan sitter du till dager ljus
Vid lampans flackande flamma.
Vid lekande knäppning med handen
Vid ljus av gryende dag.
Vid Lützen, på bakgrund av aftonskyn,
Vid midnatt plär gå ibland
Vid Narva en gryningstimma.
Vid Narva, i blixt och dunder,
Vid nattlig vådeld ibland,
Vid oboe, valthorn och flöjt.
Vid orgelbrus genom domens dörr,
Vid plötsligt minne av Cornelius Tratt,
Vid porten stannar hon -- en plötslig lust
Vid sista svängningen segna två
Vid skvalpet av gungande slup
Vid slagets oavbrutna tordönsknallar.
Vid Slussen störtar skymmeln,
Vid strand av Mälarsjö,
Vid Svenska Akademiens hundraårsfest
Vid svenska ljud Kristina Alexandra
Vid trädgårdsgrind en kyss av Swedenborg
Vid tusendes välsignelser
Vid världens dom, men här i kusligheten
Vid Värnamo på marknaden
Vid Värnamo på marknaden
Vid Värnamo på marknaden
Vid ögat redan han bössan höll,
Vill du om halsen bringa oss båda?
Vill Gud, skall jag få se er hand
Vill han ock se Sveriges pengar.
Vill ögat stanna
Vinkaskader, äreportar,
Virad om den dödes lock.
Visst hade jag min gång dit om igen,
Visste nog du kom -- den trygga
Vita frun
Vitklädda jungfrur, stadens råd
Wittstockdundrets återljud?
Wittstocks, Chemnitz' segerherre,
Wolfenbüttels segeråskor
Vår kalk, en skänk av Carols hand,
Vår man av obetvingligt löje livas
Vår ovän nederlagt.
Vår sak skall segra -- du skall fullkomna't...
Vår sårade herre jag akta vill
Vår tack för än en afton, ljuvligt gången
Vår tanke till foten av skaldens stod
Vår tappre general.
Vårdslöst där mot pelarn lutad,
Vårt gamla Sverige lär väl med
Vårt ungdomsrus förbrunnit,
Vårt öde är icke beseglat än,
Väl har han som andra kunnat nås
Väl härskareviljan fick makt
Väl jag unnade en kula
Väl ligger osådd mången teg,
Väl möta er vid första steg
Väl några goda mil.
Välkommen, gossen min, hit!
Välkommen, käre herre min,
Välsignande sträckte han ut sin hand:
Välsignelser, rörda böner
Vände nu med bragders lön,
Vännerna till riddarsaln,
Väntande en barnflock står,
Värdinnan -- är hon ung och vacker då?
Värdinnan ofta sakens kärna råkar, --
Värdinnans hand man har till avsked kysst,
Värdinnans öga över kretsen myser,
Världens stolta gång därute fattigfolket mer ej rör,
Växlande dofter luften fylla
Vördnadsbjudande att skåda,

[topp]