|
Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
| Vapenbröderna |
| Vita frun |
| Vad allting kostar, hon på öret vet, |
| Vad annat och större hon säga vill, |
| Vad bådar det, tror I? Jag tiger, jag. |
| Vad dessa hovar sade, |
| Vad det blev ljust! Hur kom hon över bron? |
| Vad fattas folket? Tala sant! |
| Vad fången leker i elfenben, |
| Vad gapande luckor beständigt! |
| Vad göras skulle, han gjorde i sta'n |
| Vad han väl tror om den hårda näven. |
| Vad hemma revs omkull. |
| Vad hjälper, att Sverige nu kallas fritt? |
| Vad häpna ryktet förkunnar, |
| Vad höge andar verkat stort |
| Vad i all världen kom åt den stränge? |
| Vad jag bevarat helst. |
| Vad kan det vara? |
| Vad leder du där för en ömklig kamp, |
| Vad menar Adam om det slag, som sker? |
| Vad ni är söt, mamsell! |
| Vad skada här han bragt åstad |
| Vad ställning har hon? -- En assessorfrus |
| Vad täck skalkaktighet, vad ömt behag |
| Vad tänker han, ljuslockig körsven, på, |
| Vad vill han av ödet begära mer? |
| Vad ändlös rad, |
| Vad, Blacken oss överger, |
| Vagga utan mål en natt i vackra maj! |
| Vagn och ryttare försvunno |
| Vak upp, o folk, förrn det är för sent! |
| Vak upp, o folk, på fördärvets rand |
| Vaker upp, vaker upp, I hertigens män! |
| Valthorn, tystna nu, |
| Vapenbror, jag kommer snart! |
| Vapenbröderna |
| Vapenvakt kring hjältens lik |
| Var Cronstedt fal och var Klingspor feg, |
| Var den ene innesluten |
| Var det första, mor dem lärt. |
| Var dock vår sista svenska storhetstid! |
| Var du glad för de där fåren, |
| Var ej en lösen mer för dagens släkte. |
| Var högmålsbrott |
| Var klipparn för gammal och matt. |
| Var möbel rubbad var, och i en hög |
| Var segervind |
| Var slocknat ut för dem! |
| Var styrka, välmakt och fred |
| Var tår av harm, som dess hjärta bränt! |
| Var väld å färde, fick bonden ej sitt, |
| Var är det folket, som övervann |
| Varann att hitta på |
| Varför skulle hon dem lämna? |
| Varhelst han skred, |
| Varhelst, som något finnes att beskåda. |
| Varom hon beder. |
| Vars hundra vimplar svaja framför sundet. |
| Vars make icke sports, |
| Vars prakt och fägring hela Rom förblända. |
| Vars sextonde år gick in, |
| Vart glansen i ögonvrån. |
| Vart hjärta vill flyga emot. |
| Vart sjätte gången vår. |
| Vart smickrets flöjtton, dina skalders röst. |
| Vart steg på golvet lämnar |
| Vart styrde han kosan? Du spörja får |
| Vart än man ser, av hjässor grå |
| Vek undan för en kraftig tramontana. |
| Vekligheten, flärden, övermodet |
| Velat ge sitt blod för dig! |
| Vem djärves att livet våga? |
| Vem manar dessa dystra bilder fram? |
| Vem plöjer min åker, vem sår min teg, |
| Vem tar befäl över rådvill här? |
| Vem tröskar och kör till kvarn? |
| Vem vinner spelet? Kanske skall hans fot |
| Vem vrider rovet ur härjarns grepp? |
| Veteraner ärrbetäckte, |
| Vi blekte hans hår. |
| Vi blir i viskning varje ord förnummet? |
| Vi böjde oss och gjorde bot, |
| Vi dessa smygande och tysta fjät? |
| Vi följa formannen långt ifrån |
| Vi följt honom bland försåten |
| Vi ha ju hälsan, hurtigt mod |
| Vi ha troféer, fångar |
| Vi hava krig. Far hem, bliv man igen! |
| Vi hålla stånd! Elektriskt ordet gått |
| Vi höra som sorl ur graven |
| Vi i lust och nöd följt åt. |
| Vi kände, att det var förbi, |
| Vi läsa om konung Gösta |
| Vi med den Högstes makt |
| Vi med värjan salutera |
| Vi möta hennes goda, svenska blickar. |
| Vi sett honom öppna stigar |
| Vi stanna här! så ljöd i går hans ord |
| Vi stanna här. Ett tonfall, orons tolk -- |
| Vi sutto där bland dystert lag, |
| Vi sätta bo och köpa kon, |
| Vi ta oss tjänst, så får det bli. |
| Vi veta, att som karlakarl, |
| Vi vilja se kuriren! |
| Vi väntat här år ut, år in, |
| Vi äro närmare till hands |
| Vi, som för dödens närhet aldrig bleknat. |
| Victoria! och Stenbock! |
| Vid aderton år ren en saga, ett under. |
| Vid brandens gny och brak |
| Vid Coliseum nu de båda stå, |
| Vid eftertruppen, där faran är |
| Vid en enkel bår av eke, |
| Vid ett slag av kuskens piska |
| Vid fadrens bannor och hot, |
| Vid Fyris bragte han allt å ban. |
| Vid Fyris' lopp, |
| Vid fönstret stod hon där uppenbart, |
| Vid hurrande och jubel övermåttan, |
| Vid Hälsingborg i drabbning |
| Vid härjad härd för Sveriges son |
| Vid kannans blanka rand |
| Vid Katarinas hov? Nej, hellre hos de döde! |
| Vid kungens sönderskjutna bår, |
| Vid lampan sitter du till dager ljus |
| Vid lampans flackande flamma. |
| Vid lekande knäppning med handen |
| Vid ljus av gryende dag. |
| Vid Lützen, på bakgrund av aftonskyn, |
| Vid midnatt plär gå ibland |
| Vid Narva en gryningstimma. |
| Vid Narva, i blixt och dunder, |
| Vid nattlig vådeld ibland, |
| Vid oboe, valthorn och flöjt. |
| Vid orgelbrus genom domens dörr, |
| Vid plötsligt minne av Cornelius Tratt, |
| Vid porten stannar hon -- en plötslig lust |
| Vid sista svängningen segna två |
| Vid skvalpet av gungande slup |
| Vid slagets oavbrutna tordönsknallar. |
| Vid Slussen störtar skymmeln, |
| Vid strand av Mälarsjö, |
| Vid Svenska Akademiens hundraårsfest |
| Vid svenska ljud Kristina Alexandra |
| Vid trädgårdsgrind en kyss av Swedenborg |
| Vid tusendes välsignelser |
| Vid världens dom, men här i kusligheten |
| Vid Värnamo på marknaden |
| Vid Värnamo på marknaden |
| Vid Värnamo på marknaden |
| Vid ögat redan han bössan höll, |
| Vill du om halsen bringa oss båda? |
| Vill Gud, skall jag få se er hand |
| Vill han ock se Sveriges pengar. |
| Vill ögat stanna |
| Vinkaskader, äreportar, |
| Virad om den dödes lock. |
| Visst hade jag min gång dit om igen, |
| Visste nog du kom -- den trygga |
| Vita frun |
| Vitklädda jungfrur, stadens råd |
| Wittstockdundrets återljud? |
| Wittstocks, Chemnitz' segerherre, |
| Wolfenbüttels segeråskor |
| Vår kalk, en skänk av Carols hand, |
| Vår man av obetvingligt löje livas |
| Vår ovän nederlagt. |
| Vår sak skall segra -- du skall fullkomna't... |
| Vår sårade herre jag akta vill |
| Vår tack för än en afton, ljuvligt gången |
| Vår tanke till foten av skaldens stod |
| Vår tappre general. |
| Vårdslöst där mot pelarn lutad, |
| Vårt gamla Sverige lär väl med |
| Vårt ungdomsrus förbrunnit, |
| Vårt öde är icke beseglat än, |
| Väl har han som andra kunnat nås |
| Väl härskareviljan fick makt |
| Väl jag unnade en kula |
| Väl ligger osådd mången teg, |
| Väl möta er vid första steg |
| Väl några goda mil. |
| Välkommen, gossen min, hit! |
| Välkommen, käre herre min, |
| Välsignande sträckte han ut sin hand: |
| Välsignelser, rörda böner |
| Vände nu med bragders lön, |
| Vännerna till riddarsaln, |
| Väntande en barnflock står, |
| Värdinnan -- är hon ung och vacker då? |
| Värdinnan ofta sakens kärna råkar, -- |
| Värdinnans hand man har till avsked kysst, |
| Värdinnans öga över kretsen myser, |
| Världens stolta gång därute fattigfolket mer ej rör, |
| Växlande dofter luften fylla |
| Vördnadsbjudande att skåda, |