|
Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
| Tack och farväl -- än lever svenska sången! |
| Tack! -- säger han, den vita hjässan böjd -- |
| Tacken blev som förr det trygga: |
| Tag Blacken -- han är blott av bonderas, |
| Tag detta som en varning, akta dig! |
| Tag detta som ett minne -- |
| Talte utländskt tungomål. |
| Tankar på ett baltiskt välde |
| Tappert som de höggo, stucko |
| Tappra Märta, morfar säger, |
| Tar befälet vid paraden -- |
| Tar blank musköt i stadig hand |
| Tar Gyllenborg till orda -- Lenngren skvallrat. |
| Tatar jag tjänte och kalmuck |
| Teaterlagrarna i pudrat hår |
| Tidens ström i sakta mak, |
| Till alla svenska bröst |
| Till altaret på renen. |
| Till avsked får hon, |
| Till böckerna jag sade avsked rörd |
| Till böckerna jag tyst mig undan drog |
| Till Cronstierna ett skriftligt avsked än: |
| Till damen sirligt fram han bär, |
| Till dem, som gjorde hennes ungdoms fröjd. |
| Till den fagra storhetsdrömmen ett förtvivlat, vilt farväl! |
| Till den gamla Vasaborgen. |
| Till den lilla svenska gruppen |
| Till dess dagen purprar bergets hatt, |
| Till Drottningholm det sköna, |
| Till Drottningholm jag for. |
| Till faktoriet -- där är hans hamn, |
| Till fjärran land det bär, |
| Till flaggkaptenen, som skall leda striden, |
| Till flickan med sin bok i knät |
| Till fots de blå bataljoner. |
| Till fots den trötte krigarn |
| Till furuväggen gått |
| Till fästningar, som ej det blir hans kall |
| Till fönstret där, mitt rara hjärtegryn, |
| Till glömda tjänare från späda år. |
| Till gula kammarn, då allting sov, |
| Till hem med lägre loft. |
| Till hemmet, till hemmet blott bar hans väg: |
| Till hjälp och räddning åt ett folk, en man, |
| Till hovets fête champêtre |
| Till hämnd för vårt beträngda land |
| Till härtåg, vilka han ej leda skall, |
| Till katedern, skrivstoln och armén. |
| Till kyrka vart det enkla arbetsrum, |
| Till lekkamraten |
| Till Lovön draga vi |
| Till lust för fattigman |
| Till lättnad för mitt hjärta, |
| Till minnens högtidståg jag frambesvär |
| Till mor och maten. |
| Till namn från fordom jämt jag återkom, |
| Till nejder, där midnattssolen brann, |
| Till nesligt ok på den torva född, |
| Till oblodiga triumfer bröt han oss en strålfull led, |
| Till olycksfältet, där vår här vart slagen. |
| Till Polen att stöta till kungens här! |
| Till segrarns hjälp han för sin böljehär |
| Till sin motpart brister ut: |
| Till sist i en allt behärskande låga. |
| Till sist mig själv en liknande beklämning. |
| Till sitt kvarter han ensam ställde färden, |
| Till Skånes böljande slätt |
| Till skälmska leenden och cyperviner. |
| Till slottet sig beger. |
| Till spökrummet dörren är ställd på glänt, |
| Till Stockholm Stenbocks bud. |
| Till stranden av den ö, där Gustav är. |
| Till svar en stammande, skruvad fras |
| Till Svea, som sörjande satt och böjd. |
| Till tecken på fast förbund. |
| Till turk och hedning nu färden bar. |
| Till tysk och holländsk kateder. |
| Till verkligheten han åter kom |
| Till vilket ej fruktan når: |
| Till öde, mörk ruin. |
| Tillbaka några fjät. |
| Tillbaka på täcket med ljuvlig möda, |
| Tillräckligt blod för all min tid |
| Tills glatt en annan vår |
| Tills i hennes ögon stora tårar stå. |
| Tills klockan börjar ringa aftonsång |
| Tills ljudet av sporreklirrande klack |
| Tindra under lingult hår. |
| Tjänarena undanstöka, |
| Tog arv efter fader sin. |
| Tog en klunk öl utur bondens krus |
| Tog lyckan tröttad sin hand |
| Tog mig vid handen så en vacker dag, |
| Totalt förstört i Carlos fejd, |
| Trampande med breda sulor |
| Travar i jämnhöjd med fadrens sadel. |
| Trots herrarne, är det blott i hans skygd |
| Turken, Påven eller Satan, |
| Tvenne borgar, väldigt höga, |
| Två hjärtan uppblomstrade nu, |
| Två näckrosor öppnade sig |
| Två unga män ses skrida arm i arm |
| Två ögon logo själfullt himmelsblått |
| Tvärt klipper han av allt fjäsk och snack. |
| Ty Blacken är det väl ej? |
| Ty då i vimlet åter hon försvann, |
| Ty en blomsterlindad spira bjöd på bättre ledungsfärd. |
| Ty härdar ha släckts i det långa krig. |
| Ty Karl han ser genom dubbla murar |
| Ty släkten därinne haft sorg. |
| Ty svärjen honom, att på hans mull |
| Ty var det ett enstaka hus förut, |
| Ty varför tvivla? Med Karls drabant |
| Ty vill jag nu med mina män |
| Ty vita frun har vist sig igen |
| Tycks gripen av en iver |
| Tycktes le ur ekpanel. |
| Tyrannen, som dräpte vår far! |
| Tyrannernas ok. |
| Tysken, skotten och fransosen, |
| Tyst inom sig till ljud från flydda vårar, |
| Tyst tillrade daggen i spåret |
| Täcka murens nakna kalk. |
| Tänk på ditt namn och på vår gamla nord! -- |
| Tänk, om jag tordes! |
| Tänk, Per, om smulan, som vi ha, |
| Tänkte icke jag, du kom! |
| Tänkte jag ej, du var där! |