Föregående | C D V W Å Ä Ö  | Nästa | Start
Tack och farväl -- än lever svenska sången!
Tack! -- säger han, den vita hjässan böjd --
Tacken blev som förr det trygga:
Tag Blacken -- han är blott av bonderas,
Tag detta som en varning, akta dig!
Tag detta som ett minne --
Talte utländskt tungomål.
Tankar på ett baltiskt välde
Tappert som de höggo, stucko
Tappra Märta, morfar säger,
Tar befälet vid paraden --
Tar blank musköt i stadig hand
Tar Gyllenborg till orda -- Lenngren skvallrat.
Tatar jag tjänte och kalmuck
Teaterlagrarna i pudrat hår
Tidens ström i sakta mak,
Till alla svenska bröst
Till altaret på renen.
Till avsked får hon,
Till böckerna jag sade avsked rörd
Till böckerna jag tyst mig undan drog
Till Cronstierna ett skriftligt avsked än:
Till damen sirligt fram han bär,
Till dem, som gjorde hennes ungdoms fröjd.
Till den fagra storhetsdrömmen ett förtvivlat, vilt farväl!
Till den gamla Vasaborgen.
Till den lilla svenska gruppen
Till dess dagen purprar bergets hatt,
Till Drottningholm det sköna,
Till Drottningholm jag for.
Till faktoriet -- där är hans hamn,
Till fjärran land det bär,
Till flaggkaptenen, som skall leda striden,
Till flickan med sin bok i knät
Till fots de blå bataljoner.
Till fots den trötte krigarn
Till furuväggen gått
Till fästningar, som ej det blir hans kall
Till fönstret där, mitt rara hjärtegryn,
Till glömda tjänare från späda år.
Till gula kammarn, då allting sov,
Till hem med lägre loft.
Till hemmet, till hemmet blott bar hans väg:
Till hjälp och räddning åt ett folk, en man,
Till hovets fête champêtre
Till hämnd för vårt beträngda land
Till härtåg, vilka han ej leda skall,
Till katedern, skrivstoln och armén.
Till kyrka vart det enkla arbetsrum,
Till lekkamraten
Till Lovön draga vi
Till lust för fattigman
Till lättnad för mitt hjärta,
Till minnens högtidståg jag frambesvär
Till mor och maten.
Till namn från fordom jämt jag återkom,
Till nejder, där midnattssolen brann,
Till nesligt ok på den torva född,
Till oblodiga triumfer bröt han oss en strålfull led,
Till olycksfältet, där vår här vart slagen.
Till Polen att stöta till kungens här!
Till segrarns hjälp han för sin böljehär
Till sin motpart brister ut:
Till sist i en allt behärskande låga.
Till sist mig själv en liknande beklämning.
Till sitt kvarter han ensam ställde färden,
Till Skånes böljande slätt
Till skälmska leenden och cyperviner.
Till slottet sig beger.
Till spökrummet dörren är ställd på glänt,
Till Stockholm Stenbocks bud.
Till stranden av den ö, där Gustav är.
Till svar en stammande, skruvad fras
Till Svea, som sörjande satt och böjd.
Till tecken på fast förbund.
Till turk och hedning nu färden bar.
Till tysk och holländsk kateder.
Till verkligheten han åter kom
Till vilket ej fruktan når:
Till öde, mörk ruin.
Tillbaka några fjät.
Tillbaka på täcket med ljuvlig möda,
Tillräckligt blod för all min tid
Tills glatt en annan vår
Tills i hennes ögon stora tårar stå.
Tills klockan börjar ringa aftonsång
Tills ljudet av sporreklirrande klack
Tindra under lingult hår.
Tjänarena undanstöka,
Tog arv efter fader sin.
Tog en klunk öl utur bondens krus
Tog lyckan tröttad sin hand
Tog mig vid handen så en vacker dag,
Totalt förstört i Carlos fejd,
Trampande med breda sulor
Travar i jämnhöjd med fadrens sadel.
Trots herrarne, är det blott i hans skygd
Turken, Påven eller Satan,
Tvenne borgar, väldigt höga,
Två hjärtan uppblomstrade nu,
Två näckrosor öppnade sig
Två unga män ses skrida arm i arm
Två ögon logo själfullt himmelsblått
Tvärt klipper han av allt fjäsk och snack.
Ty Blacken är det väl ej?
Ty då i vimlet åter hon försvann,
Ty en blomsterlindad spira bjöd på bättre ledungsfärd.
Ty härdar ha släckts i det långa krig.
Ty Karl han ser genom dubbla murar
Ty släkten därinne haft sorg.
Ty svärjen honom, att på hans mull
Ty var det ett enstaka hus förut,
Ty varför tvivla? Med Karls drabant
Ty vill jag nu med mina män
Ty vita frun har vist sig igen
Tycks gripen av en iver
Tycktes le ur ekpanel.
Tyrannen, som dräpte vår far!
Tyrannernas ok.
Tysken, skotten och fransosen,
Tyst inom sig till ljud från flydda vårar,
Tyst tillrade daggen i spåret
Täcka murens nakna kalk.
Tänk på ditt namn och på vår gamla nord! --
Tänk, om jag tordes!
Tänk, Per, om smulan, som vi ha,
Tänkte icke jag, du kom!
Tänkte jag ej, du var där!

[topp]