Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
Tack och farväl -- än lever svenska sången! |
Tack! -- säger han, den vita hjässan böjd -- |
Tacken blev som förr det trygga: |
Tag Blacken -- han är blott av bonderas, |
Tag detta som en varning, akta dig! |
Tag detta som ett minne -- |
Talte utländskt tungomål. |
Tankar på ett baltiskt välde |
Tappert som de höggo, stucko |
Tappra Märta, morfar säger, |
Tar befälet vid paraden -- |
Tar blank musköt i stadig hand |
Tar Gyllenborg till orda -- Lenngren skvallrat. |
Tatar jag tjänte och kalmuck |
Teaterlagrarna i pudrat hår |
Tidens ström i sakta mak, |
Till alla svenska bröst |
Till altaret på renen. |
Till avsked får hon, |
Till böckerna jag sade avsked rörd |
Till böckerna jag tyst mig undan drog |
Till Cronstierna ett skriftligt avsked än: |
Till damen sirligt fram han bär, |
Till dem, som gjorde hennes ungdoms fröjd. |
Till den fagra storhetsdrömmen ett förtvivlat, vilt farväl! |
Till den gamla Vasaborgen. |
Till den lilla svenska gruppen |
Till dess dagen purprar bergets hatt, |
Till Drottningholm det sköna, |
Till Drottningholm jag for. |
Till faktoriet -- där är hans hamn, |
Till fjärran land det bär, |
Till flaggkaptenen, som skall leda striden, |
Till flickan med sin bok i knät |
Till fots de blå bataljoner. |
Till fots den trötte krigarn |
Till furuväggen gått |
Till fästningar, som ej det blir hans kall |
Till fönstret där, mitt rara hjärtegryn, |
Till glömda tjänare från späda år. |
Till gula kammarn, då allting sov, |
Till hem med lägre loft. |
Till hemmet, till hemmet blott bar hans väg: |
Till hjälp och räddning åt ett folk, en man, |
Till hovets fête champêtre |
Till hämnd för vårt beträngda land |
Till härtåg, vilka han ej leda skall, |
Till katedern, skrivstoln och armén. |
Till kyrka vart det enkla arbetsrum, |
Till lekkamraten |
Till Lovön draga vi |
Till lust för fattigman |
Till lättnad för mitt hjärta, |
Till minnens högtidståg jag frambesvär |
Till mor och maten. |
Till namn från fordom jämt jag återkom, |
Till nejder, där midnattssolen brann, |
Till nesligt ok på den torva född, |
Till oblodiga triumfer bröt han oss en strålfull led, |
Till olycksfältet, där vår här vart slagen. |
Till Polen att stöta till kungens här! |
Till segrarns hjälp han för sin böljehär |
Till sin motpart brister ut: |
Till sist i en allt behärskande låga. |
Till sist mig själv en liknande beklämning. |
Till sitt kvarter han ensam ställde färden, |
Till Skånes böljande slätt |
Till skälmska leenden och cyperviner. |
Till slottet sig beger. |
Till spökrummet dörren är ställd på glänt, |
Till Stockholm Stenbocks bud. |
Till stranden av den ö, där Gustav är. |
Till svar en stammande, skruvad fras |
Till Svea, som sörjande satt och böjd. |
Till tecken på fast förbund. |
Till turk och hedning nu färden bar. |
Till tysk och holländsk kateder. |
Till verkligheten han åter kom |
Till vilket ej fruktan når: |
Till öde, mörk ruin. |
Tillbaka några fjät. |
Tillbaka på täcket med ljuvlig möda, |
Tillräckligt blod för all min tid |
Tills glatt en annan vår |
Tills i hennes ögon stora tårar stå. |
Tills klockan börjar ringa aftonsång |
Tills ljudet av sporreklirrande klack |
Tindra under lingult hår. |
Tjänarena undanstöka, |
Tog arv efter fader sin. |
Tog en klunk öl utur bondens krus |
Tog lyckan tröttad sin hand |
Tog mig vid handen så en vacker dag, |
Totalt förstört i Carlos fejd, |
Trampande med breda sulor |
Travar i jämnhöjd med fadrens sadel. |
Trots herrarne, är det blott i hans skygd |
Turken, Påven eller Satan, |
Tvenne borgar, väldigt höga, |
Två hjärtan uppblomstrade nu, |
Två näckrosor öppnade sig |
Två unga män ses skrida arm i arm |
Två ögon logo själfullt himmelsblått |
Tvärt klipper han av allt fjäsk och snack. |
Ty Blacken är det väl ej? |
Ty då i vimlet åter hon försvann, |
Ty en blomsterlindad spira bjöd på bättre ledungsfärd. |
Ty härdar ha släckts i det långa krig. |
Ty Karl han ser genom dubbla murar |
Ty släkten därinne haft sorg. |
Ty svärjen honom, att på hans mull |
Ty var det ett enstaka hus förut, |
Ty varför tvivla? Med Karls drabant |
Ty vill jag nu med mina män |
Ty vita frun har vist sig igen |
Tycks gripen av en iver |
Tycktes le ur ekpanel. |
Tyrannen, som dräpte vår far! |
Tyrannernas ok. |
Tysken, skotten och fransosen, |
Tyst inom sig till ljud från flydda vårar, |
Tyst tillrade daggen i spåret |
Täcka murens nakna kalk. |
Tänk på ditt namn och på vår gamla nord! -- |
Tänk, om jag tordes! |
Tänk, Per, om smulan, som vi ha, |
Tänkte icke jag, du kom! |
Tänkte jag ej, du var där! |