Föregående | C D V W Å Ä Ö  | Nästa | Start
Lützen
Larmet lockat ut från båln,
Ledsagades han till kung Fredriks borg.
Ledsagar Kristina till sorgklädd sal
Lik källan, som sjuder vid Heklas fot,
Liksom en kattlo hukad till språng,
Liksom en skjuten pil,
Liksom ett lejon, sen det märkt på prov
Liksom fordom på Endymion
Liksom från tingens sanna gestalt
Liksom förr, då hjälp och frälsning
Liksom förr, då österrikarn
Liksom förstenad man ofta stod
Liksom hjärtestänk i stoft.
Liksom hon tvättade någonting --
Liksom i vintras aldrig smällt
Liksom till tävlan hon manade ut
Liksom ur förborgade rötter
Liksom vid hans knä vi suttit
Likt Enigheten och Zemire i brand,
Likt fjärran toners brus det ännu gnyr
Likt hagel det smattrar mot harneskplåt,
Lilje från sitt granna, rika
Liten Karin lyssnar tyst därpå,
Liten Karin, unge kungen ber dig:
Liten Malin, blåögd fröken,
Ljuder klart hos järnet och hos stålet.
Ljöd klar tillbaka ur rök och kvalm,
Ljöd språket älskat som aldrig förr.
Lutan lagd på silkesstickat knä,
Lyckan guld och byten gav,
Lyckans svurne följesvenner,
Lycklig den, som gick förut!
Lycksaliga suckar blott stego
Lyss: Upp, Amaryllis! Förtrogen
Lyssna! Månn' i fjärran väckes
Lyssnande han såg sig om.
Lyst för dem vid festpokalen
Lützen
Låg i vägen mellan dem.
Låg uti en snabb signal.
Låg, plaskande sakta, en julle
Långt bortom Volgas breda älv
Långt hän i dunkel skog.
Långt inifrån tysta salar
Låt henne komma! Gud är tillstädes.
Låt oss älska blott i vårens ljusa natt!
Låt steglen sända sin vålnadskär!
Lägga i den ungas händer
Lämnat lika starkt ett eko kvar!
Längs varje dikesvall,
Längst ute, som ett rött fyrverkeri,
Lärkans sång sig överbjuder, rosen glöder mer än förr,
Lät bränna papperen i fältkansliet.
Lögn -- idel lögner så långt han minns:
Lösa in en gammal gäld.
Lövskog doftar invid vattnets bryn.
Lövstad över insjön såg,

[topp]