Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
Ånyo blodröd vid himlens rand |
Ånyo livets flod. |
Åror plaska under valthornslåtar, |
Åt den korsikanske Lucifer |
Åt en brokigt blandad här. |
Åt gracerna i puder, gallerärm, |
Åt Jesper, som kröp där rädd. |
Åt karnevalens fantasmagori |
Åt kungen själv sig chefen fången giver. |
Åt mina bröders sista andaktskyssar! |
Åt sidan hopen steg vördnadsfull, |
Åt vettets växt i Atenes gård |
Älgen skrider som en drömsyn bakom smärta tallar hän, |
Älskad gäst till möte var: |
Än att på verklighetens skådeplats |
Än binda bojor, som flärden smitt. |
Än bitterhetens, än smärtans tolk, |
Än bryter den rasande brandens makt, |
Än de kunde växla hälsning, |
Än det gamla svenska tungomålet |
Än drömde i språkets hjärta |
Än drömma de älskande tu, |
Än en droppe blod finns varm. |
Än ett värv oss står tillbaka: |
Än fladdrade rosigt i snåret |
Än får ej den mäktige falla! |
Än hos fru Lenngren andas hemmets luft. |
Än jag håller fast i rikets roder, |
Än jag ser det för min syn. |
Än jag sitter på kung Göstas stol. |
Än kraft i senorna finns. |
Än lever kung Karl. Sin goda sak |
Än majestätisk han skred som förr |
Än nattens febersyn alkoven fyller |
Än någon munk med radband och tonsur |
Än ryms i Sverige mången lycklig vrå! |
Än råder lugnet före kampens larm. |
Än ser han dyka upp ur maskers hav |
Än svinner han in i en fönstersmyg |
Än till morgonen. |
Än torvan blott, |
Än vackrare du synes, med förlov, |
Än vandrarn stod kvar som en bild av is. |
Än är han i översta torngemaket, |
Ändock jag mången svartögd fästning vet, |
Ändock till hans öra det trängde: |
Ännu i natt han hinner |
Ännu i valvet följd av jubelbruset? |
Ännu, då han fallande griper i kramp |
Är denna gången företrätt av fyra, -- |
Är det assessorn, han med frun kanske? -- |
Är det den vilde jägarn, |
Är det en härlig seger, |
Är det åskans djupa toner? |
Är detta par en Janusbild, en tolk |
Är detta skön Anna? Från forna dar |
Är detta svearne, denna släkt |
Är endast dröm, |
Är Erik Dahlberg. Utan sold och tjänst |
Är fiskarens Jan med sin lama fot. |
Är herdinnan min |
Är hon dock alltid Romas skönsta kvinna. |
Är inte hemma, svaras från ett kök. |
Är jag min egen karl |
Är livet säkrare visst: |
Är lyckan god, han varsnar en gestalt, |
Är ringaste ryttares tanke |
Är sakta slocknat i regnets dropp -- |
Är skogen på högdjur rik. |
Är Sundets snöfält det vida. |
Är Svea sådant, som siarens syn |
Är Sveriges riksskepp vrak på stormig kust, |
Är ung i dag, som den var i går, |
Är vinsten -- vill kölden blott räcka. |
Äventyrarena stiga |
Ödemarkens bleka flora i sin blyghet gärna tål |
Öppnar han käftigt. Skall dag ej gry? |
Över en av Tysklands floder |
Över höjder, genom mörka dalar |