|
Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
| Ånyo blodröd vid himlens rand |
| Ånyo livets flod. |
| Åror plaska under valthornslåtar, |
| Åt den korsikanske Lucifer |
| Åt en brokigt blandad här. |
| Åt gracerna i puder, gallerärm, |
| Åt Jesper, som kröp där rädd. |
| Åt karnevalens fantasmagori |
| Åt kungen själv sig chefen fången giver. |
| Åt mina bröders sista andaktskyssar! |
| Åt sidan hopen steg vördnadsfull, |
| Åt vettets växt i Atenes gård |
| Älgen skrider som en drömsyn bakom smärta tallar hän, |
| Älskad gäst till möte var: |
| Än att på verklighetens skådeplats |
| Än binda bojor, som flärden smitt. |
| Än bitterhetens, än smärtans tolk, |
| Än bryter den rasande brandens makt, |
| Än de kunde växla hälsning, |
| Än det gamla svenska tungomålet |
| Än drömde i språkets hjärta |
| Än drömma de älskande tu, |
| Än en droppe blod finns varm. |
| Än ett värv oss står tillbaka: |
| Än fladdrade rosigt i snåret |
| Än får ej den mäktige falla! |
| Än hos fru Lenngren andas hemmets luft. |
| Än jag håller fast i rikets roder, |
| Än jag ser det för min syn. |
| Än jag sitter på kung Göstas stol. |
| Än kraft i senorna finns. |
| Än lever kung Karl. Sin goda sak |
| Än majestätisk han skred som förr |
| Än nattens febersyn alkoven fyller |
| Än någon munk med radband och tonsur |
| Än ryms i Sverige mången lycklig vrå! |
| Än råder lugnet före kampens larm. |
| Än ser han dyka upp ur maskers hav |
| Än svinner han in i en fönstersmyg |
| Än till morgonen. |
| Än torvan blott, |
| Än vackrare du synes, med förlov, |
| Än vandrarn stod kvar som en bild av is. |
| Än är han i översta torngemaket, |
| Ändock jag mången svartögd fästning vet, |
| Ändock till hans öra det trängde: |
| Ännu i natt han hinner |
| Ännu i valvet följd av jubelbruset? |
| Ännu, då han fallande griper i kramp |
| Är denna gången företrätt av fyra, -- |
| Är det assessorn, han med frun kanske? -- |
| Är det den vilde jägarn, |
| Är det en härlig seger, |
| Är det åskans djupa toner? |
| Är detta par en Janusbild, en tolk |
| Är detta skön Anna? Från forna dar |
| Är detta svearne, denna släkt |
| Är endast dröm, |
| Är Erik Dahlberg. Utan sold och tjänst |
| Är fiskarens Jan med sin lama fot. |
| Är herdinnan min |
| Är hon dock alltid Romas skönsta kvinna. |
| Är inte hemma, svaras från ett kök. |
| Är jag min egen karl |
| Är livet säkrare visst: |
| Är lyckan god, han varsnar en gestalt, |
| Är ringaste ryttares tanke |
| Är sakta slocknat i regnets dropp -- |
| Är skogen på högdjur rik. |
| Är Sundets snöfält det vida. |
| Är Svea sådant, som siarens syn |
| Är Sveriges riksskepp vrak på stormig kust, |
| Är ung i dag, som den var i går, |
| Är vinsten -- vill kölden blott räcka. |
| Äventyrarena stiga |
| Ödemarkens bleka flora i sin blyghet gärna tål |
| Öppnar han käftigt. Skall dag ej gry? |
| Över en av Tysklands floder |
| Över höjder, genom mörka dalar |