Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
Falkonetens dova tunga |
Fantastiskt läto mig förstå |
Farväl! -- Som blixten var han utför trappan. |
Fast butter prosa aldrig fatta kan |
Fast då mot vanan icke jag fått svar. |
Fast hennes sånger över landet gå, |
Fast hettan glödgade plåten. |
Fast poesin förflugit -- |
Fast väktaren tutat tolv. |
Fasthellre minnets makt hon lyda tycktes, |
Fastän dess par |
Fastän det sports, att herrarne |
Fastän hans tjänst var sträng, |
Fatta ej de små vid bron. |
Fick brått vid Södertull. |
Fick ej sedan far för skatten |
Fick i Münster världen fred. |
Fick samlad hela sin spridda glöd, |
Fick sköta plog och harv, |
Fingo sedan ock sin del, |
Finner du din näpna huva |
Flagga gul och blå steg opp. |
Flydd är nu det namns förtrollning, |
Flyga lätta puderkorn. |
Flög herr Jan från led till led. |
Flöt Kerstis tåreström. |
Fontanger och peruker |
Formera fyrkant! -- Det var sagt. |
Forsen lik en fjättrad kämpe ryter, |
Fram till vår huvudskalleplats |
Fram ur silversträng och cederträ. |
Framför ett fönster -- lagom till tittut |
Framför sitt sköna slott gå glatt i land, |
Framför trapporna till tronen |
Framåt med Herrans och Gideons svärd, |
Framåt över graven i segerfärd, |
Framåt, mina tyska bröder! |
Framåt, mitt småländska rytteri! |
Fred! det ljöd från bleka läppar -- från förblödda hjärtan: Fred! |
Fridens skördar ned i smulor, |
Friedländarens kallnade, stumma kanon -- |
Friskare, förrn sol gått ner. |
Frisörens konst, och kinden väderbiten, |
Fru Hedvig Eleonora, |
Fru Lenngren då och Kellgren? -- Också dem. |
Fruktar du försåt ifrån min broder, |
Fruktat mer än eld och pest. |
Frukterna av tolv års bragder, |
Frågar han de vackra båda: |
Från alla hagar kom en doft, |
Från arsenalen dundrar |
Från barnen vart skild, |
Från bruden den unga då vek var ros. |
Från dem och till Lützens blå brigad |
Från den ena stranden stötte |
Från det vita örngottsvar. |
Från edra stolta torn! |
Från fattigman hans bröd. |
Från flydda vårar minnets doft fanns kvar |
Från gamla kopparstick mig välbekant. |
Från gemensamt segerlopp, |
Från godset, den döde förbrutit, |
Från grinden ej vi se |
Från grund och till tak. |
Från gyllne högsal svärdet ned |
Från havet inåt skären nattlig våg |
Från hennes läppar ljöd som trolsk musik: |
Från Holmen dundrade av hjärtans grund |
Från hårda öden |
Från hög till låg, genom stad och land, |
Från insjön och kryddgårdens friska mylla. |
Från knappa tegar och låga tak |
Från ljuv omsider blir led, |
från Musalö, på högerns division, |
Från nylövad björk, från vårgrön vret |
Från pfalsisk underläpp, |
Från Pommern in i Polen bryta vi, |
Från samma berömda strid, |
Från segerns förstfödde son till sist |
Från sjunde himmeln rycktes |
Från strand till strand den slutna fronten räcker, |
Från stundens ävlan går minnesgod |
Från Sverige och Sveriges bröd? -- |
Från svunnen tid. |
Från sången i Nord. |
Från tusendes mnnd! |
Från Viborgsviken aldrig vände om. |
Från vikarnas rodnande vatten |
Fräcka hopar sig och pocka: |
Främst i denna djärva skara |
Fröken Märta oförsagt |
Fuktat deras brödraband. |
Fulltaligt nu, i hemmets nejd |
Fundersam står hon. |
Furuskogen vinkar mörk och dyster, |
Fy, du har ett osvenskt hjärta, |
Fyller allt med vilda skrik. |
Fyra män vid var sin foras sida. |
Få dela lika lott. |
Få fara hem med frid! |
Få fälla timmer, bryta sten |
Får högre smak som skänk av hennes hand. |
Får makt med tanken: |
Får Sveriges öde förvandling |
Får tanken fångad i en magisk ring. |
Fått säga de ord, |
Fått ut ur boet första gången ila. |
Fädrens enkla liv dem pröva lyster, |
Fäll nu åran, slupen lägg på svaj -- |
Fältherrn, som vi svuro lydnad, |
Föga anger undersåten. |
Följa Carols segerspår! |
Följt och älskat intill döden, |
För allt han räckte -- han delte vård |
För alltid trodde stum. |
För att ej störa hennes sorgsna stämning, |
För att få se ännu en ärlig gång |
För att göda sunnankusten med vår sista must och märg |
För att i morgon bära |
För att visa drottning Kerstin, |
För byteslystna ryssar -- |
För Dalarnes gossar han diktade den |
För daler gått och gällt, |
För dans och lek var ingen böjd |
För dem, som sälja socker, te med mera, -- |
För den andres skott och sting. |
För den, som älskar Sveriges ädla sång, |
För denna stenhops skull, |
För dessa täta gröna blad |
För detta fattiga landet där |
För dig, som de 'den vackre svensken' kalla. |
För diktens sanning -- det kostat blod |
För er, det sista ädla skott |
För fyrti år sen på samma slätt, |
För första gång på länge |
För gasthistorier jag utan krus |
För grundskott en fregatt -- en annan står i lågor. |
För hans fregatter, caïker och chebecker. |
För hans sak med skarpa stål, |
För hertigens stålblick och rovfågelsnäbb |
För hjältarne på väg till finska vatten. |
För hjälten rågat var måttet, |
För honom templet tillsammans band |
För honom var det bland snö och is |
För honom, som bland de fria |
För Katarinas tron att lägga Sverige bundet. |
För klingan, som du frälst! |
För kungahuset har han |
För kärvt kanske den sköna bort han stötte, |
För lilla Anna. |
För mig att tala om, |
För mig låg blott en sak till hands: |
För mina öron lät det som ett dåd. |
För några är hon damen, i vars hus |
För ofärd och skam. |
För oss filistéerna flykte! |
För oss och salig konung Karl |
För resan ordnar han de strödda bladen. |
För ryttaren och hästen, |
För sent, för sent! från hans kabinett |
För siktet och hindrade skottet. |
För simpelt skämt de voro föremål -- |
För självbestånd och bröd. |
För spegeln i blotta korsetten |
För syndens straff och lagens hot |
För sådan herre och sådan färd |
För sällhet, som består |
För tankarna den bästa vilostaden. |
För trossknekt som för fältmarskalk |
För var galär, som vimplad lade ut. |
För Wismar är buffelns änne, |
Förankrad på glimmande våg. |
Förbi i Merians kopparstick. |
Förbi var hela ståten |
Förblödde på Vorsklas strand. |
Förente trofast vän med vän |
Förflyktiga kanske det bästa |
Förgråtna ögon ur fönsterspringor |
Förgäter henne ej vid sekelfesten. |
Förgäves, förgäves -- de efter bli. |
Förkvävs infanteriet! |
Förliden natt han sista gången skattat. |
Förlorar sig skimret av forskarens lampa. |
Förlåt, jag ser, du rynkar pannan ren, |
Förlänt åt det flyktiga nu. |
Förmådde ej mer vid trumpeternas skall |
Förnumstigt yttrar han till sista kunden, |
Förr en mö, som hette Blenda. |
Förr han hastade emot |
Förra sommaren, då länsman |
Förrn böljan mot stranden vart bruten, |
Förrn fullrepstrappan sig mot jullen sänkt, |
Förrn hågen brann att komma dit på nytt. |
Förrn jag begrep det hela, |
Förrn till hans kinder strömmar |
Förråda dem -- de äro nordbor båda. |
Förrän han ger ur konstfull gyllne skål |
Förrän man frågat, vad författarn heter. |
Försiktigt han lägger sin börda ned |
Försiktigt, tyst den låtes upp. |
Förskrämda flyktingar i tusental |
Först måste jag bädda i snön med fröjd |
Först vill från stäppen jag hämta till dans |
Först vill jag andas frost på hans krans |
Försvunnit från nordiska land, |
Försvunno i fjärran de mörka led -- |
Fört vid tårtan och pokaln. |
Förtalat hans redliga hjärta. |
Förtonande ifrån pendylen dallrat. -- |
Förts högtidligt över torgen |
Förts över bron till obekanta land. |
Förtydas kunde ej. |
Förtöjd mellan bugande strå. |
Förunna oss ert nya stycke nu! |
Förvandlad är du som din tjusarkung -- |
Förvandlade den värld, jag levde i. |
Förvildade örtagård. |