|
Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö
| Nästa | Start
|
| Amaryllis |
| Ack herre, tyngst av allt det är |
| Ack nej, du Kersti, stackars tös, |
| Ack, hoppet om en egen härd |
| Ack, men i de öppna såren som av eldrött järn det sved: |
| Ack, mina vers ej tycktes |
| Ack, Stenbock behöver ej veta mer. |
| Ack, tiden är av en så trumpen ton, |
| Ack, tungan var ännu bunden |
| Adjö då, tråkige herr moralist! |
| All världen förglömde de kära, |
| Alla Wittstocks genljud vakna, |
| Allena vid svarvstoln han sitter. |
| Allenast tvenne -- översten och prästen. |
| Allt annat i livet betydde nu föga. |
| Allt djupare på torget |
| Allt från den höge med ett blodigt kyller |
| Allt förvirring är och häpnad. |
| Allt mattare skenet sig göt från spis, |
| Allt närmare kom en ung bataljon. |
| Allt sjöd och spelte som en vårlig flod. |
| Allt större ringar vidga sig i hast. |
| Allt var förträffligt och vist och stort, |
| Allt var sig likt, blott ännu mera roligt. |
| Allt återfinns, ända till bössans spik -- |
| Alltnog -- vid Herrans starka hand |
| Alltså mot nord! Han skall nu vända dit |
| Allvarlig karolinsk kaplan, |
| Amarant bak atlasmasken |
| Amaryllis |
| Amfion, skeppet, där han drömt och tänkt, |
| Amfion, vackra båt, som gett beskärm |
| Andades sin sista doft, |
| Annars gå vi till Oranien, |
| Anser båta mer än krig. |
| Aska varde varje lämning |
| Atlantikan kom till korta. |
| Att akta våra skär. |
| Att allt går väl. -- Han kysser kungens hand, |
| Att be om slut på vad hon påbegynt. |
| Att bestyra och bevaka |
| Att bland troféerna den bästa dock är freden. |
| Att blåsa på krigets slocknande härd |
| Att bygga hjonelag. |
| Att bära sin herre framåt. |
| Att det kära stoftet värna |
| Att det är han, som råder här. |
| Att dig i fönstret jämt vid läxan finna. |
| Att döda och dö är hans gärning, |
| Att dölja helga kärlens glans |
| Att festens början bida |
| Att för ert nya slott |
| Att förblekna kring ditt gyllne hår. |
| Att först så där av bägarn blåsa skummet, |
| Att förstöra landets ro. |
| Att gå till sådan gärd |
| Att han ser andar -- ja, så säger mor -- |
| Att hon far för alltid bort. |
| Att hon reser bort för alltid, |
| Att hälsa kurtisaner och prinsessor. |
| Att hämnas en gång på den lede |
| Att i afton Gustavs dotter |
| Att jag får se mig än en gång |
| Att kopparbiten, som i går |
| Att köpa till vårt bo |
| Att leva fritt hos adligt övermod, |
| Att lyfta Sverige till den rang, det ägt, |
| Att med balsam läka såren -- |
| Att minnenas tempel värja. |
| Att möta än en gång den övermakt, |
| Att namnets klang var en annan, |
| Att pejla, forska och fråga, |
| Att på större skådebana |
| Att rädda blott en sak. |
| Att rädda, om ej mer, vårt självbestånd, vår ära. |
| Att segra, segra i dagens kamp |
| Att sjunga utanför, trots strängt förbud? |
| Att skåda räddaren från Nord |
| Att striden följa från en havsörns bo. |
| Att stöda en vacklande krona |
| Att svara på förmått, |
| Att sänka er hjässa. |
| Att tacka och att prisa |
| Att till kvällens upptåg finna |
| Att träda drömmen för nära. |
| Att visa eder, huru kär |
| Att väcka de flydda tider: |
| Att vägra förlikning med Antikrist, |
| Att värna sin ärvda grund, |
| Av bussar väl tjugotusen. |
| Av cimbrer och göter kring världen -- |
| Av dagens ämnen för blygd och sorg, |
| Av de drag, där eld och snille |
| Av denna yra, som ej ände tog. |
| Av dessa stora ögonklot. |
| Av druvans gyllne blod, |
| Av drömmarnas förtrollning, |
| Av första frostens andedräkt berörda. |
| Av gamla stammen finnas kvar |
| Av gamle fader Lars, |
| Av genljud skalv, |
| Av gloria liksom ett skimmer på pannan. |
| Av glädje varmt förklarad gick |
| Av grace och kvickket, levnadslust och mod |
| Av Gustavs rådighet och Gustavs flotta... |
| Av gårdagens stolta kaross, |
| Av hans berömmelses monument, |
| Av honom fick tanken sin högtidsskrud |
| Av hornskall från grinden. |
| Av hundra armar fattad, |
| Av häpen vördnad stod min mun på glänt, |
| Av järnmännens rasslande bölja. |
| Av klenmod i oändlighet förstorad: |
| Av kraft och bergfast hopp, |
| Av kärlek och av tro: |
| Av landet, han drog ut ifrån, |
| Av ljuvlig oro brunno då |
| Av mark för skördegull. |
| Av mig och av oss alla |
| Av mina fjät på öde torg |
| Av nattens svalka och vårens drömmar. |
| Av posten bragt på särskild anbefallning. |
| Av prunkande spiror ej stått till att bärga. |
| Av rättarsvärdet på Linköpings torg |
| Av rönn och fläder. |
| Av saftig färg och levande plastik. |
| Av segel vitnar det vid Aspö skär -- |
| Av sjuttonhundranittitalets dankar. |
| Av skum och blod betäckt, |
| Av Skånes våta lera |
| Av Smålands raggiga bockar. |
| Av snöfällen täckt. |
| Av sorg och allvar i blandning. |
| Av strålande förtjänster, dunkla lyten: |
| Av svaghet omkull på marken. |
| Av svensk och kärnfrisk fur |
| Av Sveriges unga, segerstolta folk |
| Av två drabanter ledes |
| Av vänners och fienders blickar. |
| Av ålder grå, |
| Av ångest de späda hjärtan |
| Av ångest jag tappade bardisanen |
| Av ägodelar var den ju, |
| Av älskad husbondsläkt. |
| Av ärlig Dannemoraätt, |
| Av Östgötabygdens öga, |
| Avgjord vän av motsatt tro, |