Föregående | C D V W Å Ä Ö  | Nästa | Start
Kristina
Kung Erik
Kamraten viskade, hemsk att skåda --
Kan ej tadla nog försöken
Kan lära sig förstå.
Kan något fattas hans son?
Kan se i synen.
Kan vara Sveriges fall.
Kan ännu en gång sig vända,
Kanonen plöjer bland rök och damm
Kanske en skymflig, gyllne fångenskap,
Kantaten, -- den skrev jag.
Karda ull av Alströms får,
Karlars ätt ifrån oss tagen -- vaggan tom på Stockholms slott!
Karlavagnen fram ur skyar bryter,
Karlavagnen åker ovanför.
Karosser rulla av till assemblén.
Kastar sig, i stålblå brynja klädd,
Kavaljerer, vapenbröder!
Klaveret, som jag hört så mången gång,
Klenoden pryda må
Klenoder för själ och öga.
Klingar Värmlandsmalmen stark och ren.
Klingar Värmlandsmalmens gamla ton.
Knappt lämnad var den tröskel, som jag skytt,
Knappt vågade slå,
Knektarne lossa på tungans band
Knekten liv och lemmar ger
Knotet tystnat. Ordnad, färdig,
Knöt skaldens dikt ett föreningsband,
Kom den andre som beställd
Kom en årsdag för ett minne
Kom först, då han satt där bruten
Kom i min trädgård! -- Ut i aftonsol
Kom nu, så gå vi gladeligt
Kom trösten till hans brud:
Kometer och järtecken om vartannat,
Kommando ljöd: Gevär för fot!
Kommando åter ljöd: Giv akt --
Konterfej, i pansar klädde,
Konung Erik på sin luta leker,
Koralen steg mot himlen lugnt,
Kransen vissnat har kring pannan,
Krigarns anlet lyste klart:
Kring dagsljusa slätter och rodnande vågor.
Kring den tunga guldkareten
Kring flammande härd
Kring Fyrisvall,
Kring hennes hjässa bucklar sig i vågor,
Kring holmens sorlande brädd
Kring honom, som Svea diktat i natt.
Kring kungens krönta G
Kring land och rike blev klipparn känd
Kring park och Mälarvik
Kring plank och stugor
Kring slottet på enslig rund,
Kring stoftet en dag eller två,
Kring återljudande golv
Kring ögonbrynen,
Kristina
Kristina den fromma.
Kronorna han sonligt lade ned för andra kronor tre.
Kung Erik
Kung Erik leker på luta.
Kung Erik leker på luta.
Kung Erik leker på luta.
Kung Erik leker på luta.
Kung Fredrik, hans stad och hans flotta.
Kung Karl den löddrige klipparn red
Kung Karl fick höra ett långsamt tramp,
Kung Karl i sadeln svängde sig opp:
Kung Karl kom åter ur Österns band.
Kung Karl ses skifta hugg.
Kung Karl sin hand honom räcker,
Kung Karl stod tankfull en lång minut:
Kurir ifrån grev Stenbock!
Kurirn, ers majestät!
Känd och ärad över världen.
Kärleken till hemmets torva fostrat först de stora rön,

[topp]