Svenska Bilder - Carl Snoilsky

Föregående | A B C D E F G H I J K L M N O P R S T U V W Å Ä Ö | Nästa | Start

I Ryssland

I Swedenborgs trädgård

I afton är den hedersmannen glad:

I aftonens tynande dagrar,

I aftonguld ligger Båvens sjö,

I askan av Atland än gnistorna yrde.

I Augsburg jag en midnatt gick

I barnsliga hjärtan hon gjuter

I bild och pränt,

I blinken knep mitt hjärta

I blinken syns: -- där kommer hela släkten

I blixtbelysning han såg nu allt:

I blod ge de slutunderskriften.

I blomningens snabba minut.

I blågult svaj

I blåsten skylten gnisslar på sin stång,

I boken, som till jul hon fick,

I borgen, byggd av Wrangel

I brottningen mot österns övermakt,

I Carols tidevarv.

I centern Stedingk riktar sin kanon,

I dag den älskade, den skygga gästen

I dag du firar den stores fest

I dag våra mödor vi lykte!

I dag århundradet fyllt sitt lopp,

I dag är det upprorslågan.

I de förtrycktas frihetsvår,

I delo med tiden han stred --

I den arma pinade hjärnan.

I den djupa furuskogen hur det susar underbart!

I den fodrade talarn

I den stora vida salen

I den trånga, blåa fracken.

I denna hy, lik vita rosenblad

I denna hållning, rak trots årens börda,

I denna krets, den bästa Sverige äger,

I denna tid, då svenska vapnen vila,

I denna trängsel, detta sorl och larm

I dens tjänst, som lovar mest,

I dessa papper ligger sammanförd

I dessa skurar störtar det ner,

I dessa sorgens år,

I det halvt förstörda koret

I det han sig till följeslagarn vände:

I det han talar mörknar det alltmer,

I detta huvud, tusen planers ugn,

I dimman, där salvorna braka.

I din salong, inom mahognymurar,

I dina lador har fliten gömt

I djupa led,

I djupt försagda hjärtan,

I dräkter skära.

I drömmens granna rike

I dörren till Amfions chefssalong

I dörren ännu han avsked bjöd,

I eld och purpur solens klot steg opp,

I en fientlig här.

I en halvbränd by, vars kyrka

I en trotsig soldenär.

I enkel dräkt, med lockar, som försmå

I Eskils gemak.

I ett nu var kretsen bruten

I ett regn av eld och skrot

I fackelskenets purpurröda ström

I famnen opp

I famnen på Pappenheims mörka tropp

I fastare tag kring sin spades skaft.

I fiendernas stora hop

I flera tusental,

I folkens maj.

I fria luften lekte Bellmans toner.

I fångens dröm byggs du åter opp,

I fäktandet främst var med,

I fängslet på Frederikshavns kastell

I första gryningen med lag på lag

I gatuslasket sprids ett dimmigt ljus

I glans ur sin Pultavagrav

I glaset får hon skåda då den syn,

I glättigt samkväm ilar stunden bort,

I gossar, som tyngdes av vapnen ner,

I gråt försmälta vid fadrens bår

I gräsets pärlande dropp.

I gula kammarn -- månen sken klart,

I gulnat bläck en sirligt skriven hyllning.

I gyllne regementsklenod

I går jag mötte'n. Han såg vänlig ut

I går man lydde ännu och teg --

I gästfritt hem de adertons förbund

I gömmande strå.

I handskrift verket låg helt tillreds --

I hjältens hägn

I hyddor och slott,

I håret han grep de tredska

I hävden det första bladet

I högljudd jubelkor,

I hörnet syns en liten byggnad just

I höstdagens ljusningstimma.

I jorden gömdes min klenod

I juni den ljusaste natten

I juni, Gustavs dag?

I kammaren utanför

I kampen mot Rysslands horder.

I kapp med vita fjärlar, två och två,

I karolinska, mörkblå uniformen.

I katedralen båd' kor och valv

I kojor näring hon finner.

I kraftlöst bröst,

I krutrök på Ringstorpsheden.

I krönikebok,

I kunglig sven,

I kyller hans jättegestalt söks opp

I laget Gyllenborg är ålderman,

I lampans flackande, gula sken,

I lappad helgdagsrock.

I Linköping var det en ynkelig färd,

I liv och död dig, moder, alltid värdig!

I lovlig stolthet redan sagt för mycket.

I luckorna ryckte blott nya opp

I luften strax han höjs.

I lämnat fädrens slott

I maktlös harm, att ej han storma kan

I mannaminne gjorts.

I marknadsbråket vandrade

I moln av damm bär det åter av.

I morgon må man häckla som förut

I morgon samlar man de fångna opp,

I målad miniatyr, i drivet vax,

I månens ljus,

I månens sken.

I månsken tyst låg Kina...

I månskenets klara ljus

I Mälareborg

I mörka, förtvivlade tider,

I namn av Gustavs sprängda skaldförbund

I natt hon kommer nog en gång till

I natt på tavlor av guld -- Tegnér.

I natt som var, just mot hanegället,

I natt under svärmande klackar

I natten lyssnar hans fosterjord:

I nattens frid,

I nattens timmar veknat.

I naturens trenne riken då han stod som drott, Linné,

I nordens vaknande strängaspel.

I nya och dock de samma.

I nya svenska dräkten

I nåder slöts ju skrivelsen,

I några penndrag ger sin samtids bild.

I nästa ögonblick han Sverige slukar.

I ordning att gå ut, min vårdarinna:

I ordning strax att ställa till en scen

I porten, där vapnet av huggen sten

I Postens spalter Kellgrens löje stred,

I pudrad piskperuk, i uppsatt tur,

I pösande kuddes dun,

I rader blänkte gevär.

I rock av blanka knappar prydd,

I rocken med mässingsknappar!

I rusande anlopp stångades kull

I rynkor av välbehag.

I Ryssland

I rödaste tö försmalt,

I salen med pressat gyllentyg,

I samma andedrag,

I samma ögonblick på Dahlberg föll,

I sekler med möda omätlig,

I silverringklockan griper då

I sin sorg den buttre, stränge

I sina träskor gingo de

I sitt gemak hon sitter,

I sitt karolinska mod.

I skymmande skog av fördom

I skymningen satt och skalv,

I skådande av Titi port försjunker.

I sneda strimman dansar dammet

I snillets och den goda smakens tjäll!

I sobelpäls, med stjärna och med band,

I sorg och oro bor.

I sorgernas stund

I stad och trakt,

I stor panier, i nationella dräkten, --

I stormande och hädisk smärta

I stort och smått en bild av sjuttonhundra,

I strid med härjaren man mot man

I stridaste loppet av tidens ström

I stumma, svartklädda adelshus.

I Svartbäcken brinner professorns hus!

I Swedenborgs trädgård

I svenska bröst oförgätlig,

I Sveriges spridda tjäll,

I sådant kan du finna stort behag,

I sångmörs lag

I sällsam blandning med de äkta, sanna!

I Södra bergen svärma barnen små

I tacksamket förskyllt.

I tankar sänkt, att följeslagarn drar

I tidens malört mängt en nektardroppe.

I tidens ström,

I tinningens kala trakt.

I tomma rymden bars.

I toner ändades mödans dag --

I trappa och korridor.

I tretton år fånge vid Volgas strand

I tretton år sparad för denna stund --

I tretton års träldom hans tanke gick

I trygghet för trampande fötter

I tunga ryttarstövlar

I tveksam krigskonselj emot de andras röster.

I tvenne dygn jag kvarlåg bland de döda.

I tårar han: Ej Herren överger

I tårar strålar blid:

I tävlan med furors och böljors brus,

I usla paltor de backa av köld

I var fakultet kunde dugt till professor.

I vassen, den bugande, hörde

I vitterhet den gamla höll sig nöjd

I vågat liv och blod.

I våra kappor höljde.

I västra flygeln på vanliga stället.

I åkern för blodigt säde,

I åldrig lindallé

I ärones sal.

I ögon, spelande av epigram.

I öknar hundramila.

I öppen strid med skrynklorna kring munnen,

Icke glad i sinn'?

Idyllen, -- värre är det ej bevänt, --

Ifall man skrattar, skrattar man åt mig! --

Ifrån ett litet hem --

Ifrån Pultavas bistra dar

Ifrån sin kind en liten blodig punkt,

Ifrån sitt sällskap säger han sig fri

Igenom alnstjocka valv.

Igenom några almars nakna grenar,

Igenom svenska linjen redlöst driver

Ihop med nya gossar blå

In i en tung gestalt med grova drag

Inför en reslig och smärt gestalt

Inför ett förborgat tribunal

Inga flera slika ord!

Inga skepp med män och vapen lägga ut från skärgårdsberg

Ingen gärd hans stoft skall sakna:

Ingen Karl! -- Jo, Karl han heter, ringe Smålandsprästens son.

Ingen knubbig lejonunge hälsar festkanonens dån --

Intet stort att skåda upp till! Rådlöst råd och dådlös drott --

Inunder grekisk bindel hårets flod

Inunder kappans veck hans blod förrann

Inunder sliten dräkt

Iskall förfäran som förbud far,

Ivrigare trätan blossar,

[topp]